BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Dagens ETC möter henne på centralstationen i Stockholm. Jenny Fernström är i stan för att hälsa på sin mamma som fyller år.

– Det började i åttan med att jag slutade att gå till skolan. I nian började jag gå dit litegrann igen, för att kunna få ett slutbetyg att söka in till gymnasiet med, säger hon.

Att Jenny Fernström slutade att gå till skolan i högstadiet hängde ihop med att hon inte fick något stöd för sin svåra dyslexi och sin adhd.

– Det började med att jag inte fick den hjälp jag behövde, vilket fick mig att känna mig dålig och värdelös. Det resulterade sedan i att det blev väldigt jobbigt att ta sig tillbaka. Jag utvecklade social fobi, svår ångest och depression.

Eftersom Jenny Fernström inte varit utsatt för mobbing var det ingen som förstod varför hon inte gick till skolan.

– De såg mig som trotsig och bråkig, men det handlade ju om att jag inte fick den hjälp jag behövde, säger hon.

Snavade över hjälpen

Av en tillfällighet fann Jenny Fernström Stadsmissionens chatt för hemmasittare, då hon och hennes mamma sökte efter distansutbildningar på nätet.

– Jag behövde hitta andra vägar för att ta mig tillbaka. De personer från Stadsmissionen som jag chattade med lyssnade verkligen på mig och förstod att jag var en egen person. De förstod det som de inte verkade förstå i skolan, att alla inte funkar likadant.

Av specialpedagogerna i chatten fick hon sedan hjälp med att söka till ett antal folkhögskolor.

– Jag har verkligen fått rätt stöd. I stället för att läsa en massa ämnen samtidigt, läser vi ett och samma ämne intensivt under åtta veckor åt gången. Det funkar mycket bättre för en sådan som mig, som har svårt att hålla många olika saker i huvudet på en gång, säger Jenny Fernström.

Nära att ge upp

När hon först kom i kontakt med Stadsmissionens internetprojekt Oneeighty var hon väldigt nära att ge upp och såg ingen mening med någonting.

– Men allting har gått väldigt bra, jag är så glad och tacksam för det. Jag har ett framtidshopp igen, säger Jenny Fernström.

Att få så kallade hemmasittare att återvända till grundskolan har visat sig svårt – men arbetet är angeläget och prioriteras av
regeringen som tillsatt en särskild utredare (se artikel på sid 8).

Ändå läggs ett av de projekt som visat sig fungera – just det projekt som hjälpte Jenny Fernström – ner den 20 juni.

– Det känns sorgligt, eftersom vi funnits i tio år och har fått väldigt bra resultat, säger Marit Sahlström, projektledare för Stadsmissionens Oneeighty.

Projektet har vänt sig till barn, unga, föräldrar och skola genom en nätbaserad chatt. På detta sätt har de lyckats få över 50 procent av hemmasittarna att återvända till skolan.

– Från den 20 juni i år finns vi inte längre kvar i nuvarande form. Det är ännu oklart hur vi kommer att förvalta metoden inom Stadsmissionen, konstaterar Marit Sahlström.

Hon menar att i och med att de flesta som har fått stödet beviljat har varit hemmasittande i flera år, är resultaten goda.

– Det handlar inte om att vi är suveräna, utan om att vi arbetar online och har ett schyst förhållningssätt. Det är alltid ungdomen som är huvudpersonen, säger Marit Sahlström.

Lyssna på eleven

Ibland finns en alltför förenklad och fördömande föreställning från skolans håll, vad gäller orsakerna till frånvaron, anser hon.

– Man måste lyssna på eleven själv, vad den enskilda individen behöver. Det fungerar verkligen inte med en och samma lösning för alla. Ingen av dem vi har varit i kontakt med har egentligen
velat vara hemmasittande, men de kan ibland dömas som lata och slappa från samhällets håll.

De antas många gånger bara behöva tydligare regler och mer disciplin hemifrån, men det är ett väldigt förenklat synsätt på ett komplext problem, säger Marit Sahlström.

I Stadsmissionens projekt utgår de från barnens egna intressen.

– Vi utgår från att man har starka skäl till att man är där man är. Att öppna upp kring det online kan ofta vara lättare för dem, än att sitta i ett möte på skolan och förklara sig. Vi frågar om intressen, vad de sysselsätter sig med när de inte är i skolan, eftersom det ofta finns en bakomliggande kunskap i det, vilken kan länka dem tillbaka till skolan.

– Sedan frågar vi alltid: Vad är det som gör att du inte kan gå till skolan? Det är inte alltid lätt för dem att svara på, men det är viktigt att försöka förstå, säger Marit Sahlström.

Fler söker från lågstadiet

Nätprojektet Oneeigthy ligger under Stadsmissionens offentligfinansierade verksamheter. I dagsläget har projektet för få placeringar för att kunna fortsätta.

Huvuddelen av hemmasittarna kommer från högstadiet och gymnasiet, men Marit Sahlström konstaterar att antalet förfrågningar de senaste åren har ökat från låg- och mellanstadiet.

– Det kan dock bero på att föräldrar har blivit bättre på att finna stödinsatser på internet, säger hon.