Hanoi 2007. Den 25-åriga ekonomen Diep Pham arbetade på en stor bank, hade en stabil relation och hela livet låg utstakat framför henne. Trots att det egentligen inte fanns något att klaga över började Diep känna hur det kliade i kroppen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vid den åldern är det dags att skaffa familj i Vietnam. Men jag kände mig inte klar med mig själv än. Jag ville ut och uppleva saker, omfamna livet! berättar Diep.
När det blev dags att studera vidare för att ta en magister i ekonomi bestämde hon sig: hon skulle plugga utomlands. Två år var väl lagom för att se sig om i världen? Hon hade ju all trygghet kvar i Vietnam att återvända till.
Vän rekommenderade Sverige
En vän som jobbade på den svenska ambassaden rekommenderade Sverige som ett bra land att studera i. Vid den tiden bodde Diep fortfarande hemma hos sina föräldrar och hade aldrig lämnat Vietnam. Men äventyrslysten och fast besluten tog hon steget – och flyttade till Göteborg.
– Min första svenska lägenhet låg i Hammarkullen, ett väldigt ruffigt område. Folk sköt varandra på öppen gata, men det hade inte jag någon aning om då. Jag tyckte det var så underbart fint med all grönska i sommarsolen, skrattar hon.
Efter ett års studier på universitetet träffade hon en svensk man och blev pangkär. Även han hade en äventyrlig ådra. När Diep hade tagit sin magister bestämde de sig nämligen för att flytta till Vietnam tillsammans – för gott.
Slängde alla saker
– Han fick ett chefsjobb i Ho Chi Minh City och jag kunde jobba för ett företag som jag hade arbetat hos tidigare. Vi slängde alla våra saker, sålde bilen och hyrde ut lägenheten. Det fanns inte på kartan att vi skulle komma tillbaka.
Att återvända till Vietnam fungerade bra för Diep. Men för mannen blev det tuffare. Att vara chef i Vietnam är nämligen en helt annan sak än att vara chef i Sverige, berättar Diep.
– Det blev total kulturkrock. I Vietnam är hierarkierna tydligare och en chef förväntas styra med hård hand. Men min man var van vid den svenska stilen, där cheferna mer är en i gänget och fokuserar på samarbete.
Efter tio månader gav Dieps man upp och flyttade hem till Sverige, och Örebro. Diep, som trivdes på sitt jobb, stannade kvar i Ho Chi Minh City. Under några månader hade de ett distansförhållande som fungerade över förväntan, tills Diep upptäckte att hon hade blivit gravid.
– Allt förändrades. Jag hade inte bara mig själv att tänka på längre. Min man fanns i Sverige och jag ville leva med honom. Dessutom är förutsättningarna för att bilda familj bättre här, i Vietnam är man till exempel bara mammaledig i fyra månader.
Så Diep bestämde sig. Livet skulle levas i Örebro. Hennes dotter har i dag blivit fyra år och dagens bästa stund är när hon hämtar henne på dagis. Diep själv arbetar med bokföring på ABF. Förvånande nog saknar hon inte storstadslivets puls över huvud taget.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Här är det nära till allt och folk är väldigt avslappnade och trevliga, det passar mig, säger hon och fortsätter:
– Men i Vietnam kan man välja och vraka bland jobb och lägenheter. Här måste man kämpa hårt för de sakerna och när man väl har dem måste man hålla hårt i dem. Men det är värt det.
"Äventyret är över"
Framöver drömmer hon om att använda sina kunskaper i internationell ekonomi till att jobba med import och export mellan sina två hemländer – Vietnam och Sverige.
– Men just nu vill jag bara ta det så lugnt som möjligt och skapa en trygg tillvaro för min dotter. Äventyret är över och det är jätteskönt. Det hade jag väl aldrig trott att jag skulle säga, skrattar Diep.
