Hemma för att rädda Brahe

Fridas basketintresse började sent, vid 14 års ålder började hon träna efter att ha spelat fotboll och utövat friidrott. En som hjälpt henne mycket i elitsatsningen är hennes pappa, Stefan Jern, som är en välkänd gammal spelare i J-Södra. Nästan direkt fick hon chansen att träna med dåvarande damligalaget Brahe. Det var också året som Brahes damer åstadkom sin största merit, nämligen att plocka ett SM-silver. Efter den bedriften har det gått desto sämre för klubben.

Tiden efter silvret innebar ytterligare tre år i Damligan med Brahe för Frida innan chansen att flytta till Norrköping dök upp. I detta skede tappade Brahe mycket, både sportsligt och ekonomiskt.
– Jag kände att jag inte kunde vara kvar i Brahe utan ville pröva mina vingar. Och som tur var kom jag in på en skola i Norrköping där jag pluggade tre år och numera är jag legitimerad sjuksköterska, säger hon.

Mer och mer ansvar

Sen lyckades Brahe ändå hålla sig kvar i Damligan tack vare att Jämtland drog sig ur serien. Trots det ångrar Frida inte sitt val.
– I början fick jag kämpa för att få speltid men efter ett tag fick jag ta mer och mer ansvar. Och att sen få avsluta med ett SM-guld där förra året var helt fantastiskt, efter allt slit jag och laget lagt ner, säger Frida.

Men nu är hon alltså tillbaka i Brahe, i klubben där allt började. Nu väntar en tuff utmaning, att hålla den unga truppen kvar i Basketettan efter att klubben gått upp från division två förra året. Brahe är inblandat i bottenstriden, med enstaka poäng över strecket.
– Det som saknats i laget i år är framför allt fysiken. Men även när det gäller längden på oss brister det, men det går ju inte göra något åt, säger Frida.

”Har fungerat bra i år”

Hon har över 60 ungdomslandskamper för Sverige på meritlistan och säger själv att hon nu gör en av sina absolut främsta säsonger. Bäst poängsnitt i laget, 16 per match för att vara exakt och utöver det också den främsta returtagaren i gänget.
– Det har fungerat bra i år för egen del, jag försöker leda laget eftersom jag är en av de äldre och har spelat på hög nivå. Men alla förtjänar en stor eloge, viljan att vinna hela tiden har gjort att vi ändå är på säker mark i tabellen. Vi som lag är nöjda med vår säsong, säger Frida.

Livet för Frida har sedan hon började med sporten handlat om träning och full satsning. Med träning i princip varje dag är fullt fokus på att hålla kvar laget i sitt hjärta i serien.
– Förra gången, när klubben höll på att tappa, stack jag till Norrköping. Även om jag trivdes där har jag fortfarande lite dåligt samvete över det. Men nu är jag här för att stanna och kriga varje match. Brahe har format mig till den basketspelaren jag är idag och då vill jag ge något tillbaka, säger hon.

Steget ner en division från Damligan är stort men Frida beskriver Basketettan som en seriös och utvecklande serie. Men trots det har hon inte gett upp hoppet om fortsatt spel i högsta ligan.
– Drömmen är ju att ta upp Brahe dit någon gång i framtiden, även om det målet i klubben inte finns just nu. Men allt kan hända, just nu känns det bra att vara här.
Varför åker inte Brahe ur Basketettan i år?
– För att vi spelar för varandra och accepterar inte en förlust. Vi är alldeles för bra för att åka ur, avslutar Frida.

Viktor Ylenfors