En solig eftermiddag i augusti 1991 saktar en skallig man in sin vita bil på Benburb street, Dublins mest ökända prostitutionsstråk. Prislistan för dagen: 10 pund för en avrunkning, 15 för en avsugning, 20 för vaginal penetration. Mannen betalar 30 irländska pund för att med den ena handen bli runkad och med den andra få en gren, som han nyss rivet loss från en buske, uppkörd i anus.
Detta är Rachel Morans första jobb som prostituerad. Hon är 15 år gammal.
20 minuter efter att hon avslutat det första jobbet har hon sin andra kund.
Två år senare låter hon för första gången en kund penetrera henne för pengar. Den dagen hinner hon med sex eller sju jobb. Efter det går hon och lägger sig och gråter.
Rachel Moran är, när Dagens ETC träffar henne i Stockholm, vid polisen Simon Häggströms release av hans bok om Stockholmspolisens prostitutionsgrupp.
Hon berättar att hon är förkrossad över hur prostitutionsdebatten har utvecklats de senaste åren. Amnesty Internationals beslut att verka för att avkriminalisera sexköparna kommer få katastrofala följder, menar hon.
– Om en vanlig människa på gatan inte hade förstått att prostitution är ett brott mot mänskliga rättigheter hade du kunnat förlåta personen, men när Amnesty International begår samma misstag går det inte att förlåta.
Rachel Moran valde aldrig att bli prostituerad. Hon beskriver det som att hemlösheten valde prostitutionen åt henne. Förslaget kom från hennes pojkvän, även han hemlös.
– Det är svårt att förklara men allt förändras efter den första gången. Något går sönder. Då är det lättare att fortsätta än att sluta.
När hon som 14-åring gav sig av från hemmet ut i hemlösheten var det för att inte gå under. Hennes barndom var kantad av grav psykisk ohälsa och missbruk. Båda hennes föräldrar åkte in och ut på psykiatriska kliniker och Rachel Moran tvingades bevittna flera av deras självmordsförsök. Mamman, som överlevde, hittade hon i en blodpöl på köksgolvet. Pappan hoppade ut från fjärde våningen och dog.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Sexuellt våld
Att debattörer med inflytande over den politiska debatten vill liberalisera synen på prostitution och göra gällande att – vissa – prostituerade gör det av fria val ser hon som befängt.
– Prostitution är våld mot kvinnor som går att jämföra med våldtäkt, säger hon.
Jag upplever att den liberala synen på prostitution har blivit vanligare inom vissa feministiska grupperingar också.
– Ingen som försvarar kommersialiseringen av kvinnors kroppar för mäns njutnings skull har rätt att kalla sig feminist.
Hur ser du på begreppet sexarbete?
– Jag ger dig det korta svaret: Prostitution är varken sex eller arbete, och verkligen inte båda sakerna samtidigt. Prostitution är kommersialiserat sexuellt våld, inget annat.
Vad är det för skillnad på prostitution och andra yrken där din kropp, och ibland även din stolthet, säljs för pengar?
– Skillnaden är det psykologiska trauma en person nästan alltid drabbas av efter massövergrepp och våld mot sin kropp. Jag har aldrig och kommer aldrig argumentera för att vi bör nonchalera andra exploaterande mekanismer och företeelser, vi måste fortsätta att kritisera kapitalistiska patriarkatet och vad det gör med oss, men detta får inte rättfärdiga de brott mot mänskliga rättigheter som prostitution innebär.
Är det möjligt att på något sätt göra prostitution säker?
– Jag har inget emot så kallade harm reduction-program som till exempel gratis kondomer och gratis könssjukdomsprovtagning. Vad jag är kritisk till är när detta är all hjälp som erbjuds. För parallellt med dessa program som ges till kvinnor måste de erbjudas en väg ut ur prostitutionen.
– Det stora problemet som vi sprider sig globalt just nu är att de tungt sponsrade grupper som erbjuder harm reduction faktiskt hjälper till med att vidmakthålla våldsspiralen. Harm reduction kan ge signalen till kvinnorna att det inte finns någon väg ut, att den enda hjälpen som erbjuds innebär ett indirekt stöd av själva våldet. Hjälpen, när den inte kompletteras med en väg ut, kan alltså få som effekt att kvinnorna stannar kvar i prostitutionen.
Många som prostituerar sig, eller arbetar som sexarbetare, som de ofta vill kalla det själva, hävdar att sexköpslagen är skadlig för de prostituerade. Som feminist utan deras erfarenhet kan det vara svårt att argumentera mot dem. Varför har de fel?
– Du anar inte hur många gånger kvinnliga feminister har frågat mig detta. Hundratals säkert. Många upplever att de inte har rätten att uttala sig. Jag säger: Du har bara inte rätt att uttala dig, du har en plikt att göra det. Det är väldigt viktigt att kvinnor vet och känner detta. Att ta avstånd från Amnesty Internationals avkriminalisering får nämligen effekter för fler kvinnor än de prostituerade själva. Vi måste hålla i huvudet att vi grälar för barn som inte ens tagit sina första andetag.
Men varför skulle de här människorna med egna erfarenheter ljuga?
– De försvarar sin värld och sin verklighet. Jag klandrar dem inte, jag känner till var de kommer ifrån. Men när vi förstår att prostitution är en form av våld inser vi också att det här är nonsens. Vi skulle inte lyssna på en kvinna som blev misshandlad varje dag i sitt hem om hon sa att hon tyckte att lagstiftning mot våld i hemmet var fel. För det handlar inte bara om den kvinnan.
Om någon hade sagt till dig medan du prostituerade dig att prostitution och pornografi är våld mot kvinnor och föreslagit en kriminalisering, vad skulle du sagt?
– Jag skulle inte ha blivit överraskad, allt det där visste jag redan, men jag hade velat veta vilken hjälp som fanns för mig. Vi behöver en tremålsstrategi: Vi måste avkriminalisera kvinnorna, kriminalisera männen och erbjuda stöd för kvinnorna så att de kan komma ur prostitutionen. Och när jag använder orden kvinnor och män här gör jag det för att kön är centralt i det jag pratar om. Vissa försöker få oss att tro att varannan människa som söker sig till en bordell är en kvinna och att varannan person som säljer är en man, men det är bara fantasier.
Du skriver i din bok att delar av hbtq-rörelsen blir utnyttjad av prostitutionslobbyn. Vad menar du med det?
– Det viktigaste för rörelsen är att börja skydda sina ungdomar. Hur unga pojkar blir utnyttjade av äldre män gör ont att se. Något måste göras här. Här måste nog kritiken komma inifrån hbtq-rörelsen.
– Att organiserade transpersoner stödjer en avkriminalisering, som i Irland, är allvarligt. För det första utgör transpersoner bara en bråkdel av alla prostituerade, även om de är överrepresenterade. Dessutom har de ingen rätt att agera för att avkriminalisera ett system som har förslavat ett enormt antal kvinnor.
Sexköpslagens kritiker menar att lagen kan skada de prostituerade eftersom den bara flyttar prostitutionen till platser där den är svårare att kontrollera. Hur brukar du besvara den typen av argument?
– Prostitution är alltid farligt, överallt. Det finns inget ställe som är säkert för en prostituerad kvinna. Vad som gör prostitution mer eller mindre farligt har inget att göra med var prostitutionen äger rum, farlighetsgraden beror på männen.
Vilka mekanismer i prostitutionen är det som gör den så farlig?
– Bara en person som vägrar att respektera dig som människa betalar dig för sex. Männen som köper, det kan vara 10 eller 12 procent i ett land och 15 procent i ett annat, är helt enkelt kvinnohatare. De befinner sig i alla fall på den skalan. Så att det finns våld där dessa män befinner sig och agerar är inte så konstigt.
En av myterna om prostitution du har lagt kraft vid att krossa är myten om den lyckliga horan. Har du aldrig träffat en lycklig prostituerad?
– Nej, aldrig. Det fanns en väldigt uppenbar brist på psykisk hälsa i alla våra liv. När jag ser tillbaka på kvinnorna jag träffat har det gått illa för väldigt många. Vissa ligger på kyrkogårdar, andra sitter på livstidsstraff. Väldigt, väldigt många är djupt deprimerade eller psykiskt sjuka. Försök inte säga till mig att någon av dem var lyckliga. Vem skulle bli lycklig av att utnyttjas av en random okänd man? Hur kan någon ens tro det?
Vad tänker du om de politiska strömningar som vill dela in prostituerade I två grupper efter hur fritt deras val att gå in i prostitutionen varit? Jag tanker framför allt på dem som gör skillnad på prostituerade som varit offer för trafficking och andra.
– De flyr undan det stora problemet: att all prostitution är sexuellt utnyttjande. Det spelar ingen roll om du jobbar i ett lyxigt hotellrum eller om du är i en bil på en bakgata, jag har jobbat i alla dessa miljöer och många andra, som i stripshower och bakom kameran – det handlar alltid om övergrepp. Ibland kan män som betalar dig mer uppleva att de har rätt att utnyttja dig ännu mer och bli farligare. Om någon riktade en pistol mot mitt huvud och tvingade mig att tillbringa en till natt i prostitution skulle jag välja gatan.
Du beskriver de relationer du har utvecklat efter att du slutade med prostitutionen som varma och kärleksfulla. Hur är det möjligt att känna något annat än hat mot män efter allt du varit med om?
– Helt ärligt har män som jag träffat genom min aktivism gjort mig mer besviken än män som jag haft nära relation med. Vad jag ser är att män ursäktar, förnekar och tittar åt andra hållet. Män som aldrig skulle vilja att deras döttrar började sälja sin kropp eller hade sex inför kamera, men som trots detta, i enorma antal, runkar till porr. Ansvaret för slaveriet i prostitutionen vilar inte bara på de män som köper sex, utan på alla män som väljer att titta åt andra hållet.
Och äcklet, försvinner det?
– Ett av skälen till att jag – efter att jag slutade – hade nog med självkänsla för att, med tiden, forma varma relationer till män är att jag aldrig ljög för mig själv medan jag höll på. Jag började aldrig fantisera om att det jag höll på med var sexarbete eller något normalt, jag visste alltid att det handlade om övergrepp. Jag ljög för andra, men inte för mig själv.
Känner igen sig
Rachel Moran berättar att efter att hennes bok kom ut 2013 har många kvinnor som inte delar hennes erfarenheter av prostitution berättat att de känner igen sig i hennes berättelse. Att det faktiskt går att dra paralleller mellan att som prostituerad kvinna hitta tillbaka till sitt känsloliv och som ickeprostituerad kvinna hitta sin egen sexualitet.
– Detta har förvånat mig och öppnade mina ögon för hur trycket på kvinnor att behaga män finns absolut överallt. Och att pornografin och dess påverkan på populärkultur har ett stort, fult ansvar för detta.
Hur pratat du om prostitution med din son, som nu är äldre än vad du själv var när du började sälja din kropp?
– Vi pratar mycket om det här. Ingen porr kommer in i mitt hus.
