En fransk militärhelikopter flyger lågt över huvudstaden Bangui. På gatorna patrullerar franska trupper. Medan skymningen faller ekar skotten mellan husväggarna. Få vågar trotsa utegångsförbudet. På väg in i de muslimska områdena har invånarna satt upp vägspärrar. Bildäck, oljetunnor och högar med skräp. Redo att hämnas rebellerna som mördat och våldtagit deras familjer och släktingar anfaller den kristna självförsvarsmilisen civila.
– Vid den senaste attacken såg jag hur rebellerna dödade folk med knivar och träpåkar. Andra höggs ihjäl med machetes. Män, barn och till och med gravida kvinnor. Ingen skonas, säger Innocent Senedjou,en av stadens invånare.
Kontrollerar huvudstaden
Séléka, rebellerna som kontrollerar huvudstaden efter en statskupp i mars i år, svarar med att angripa beväpnade milismän och civila. Flyende människor gömmer sig i kyrkor och moskéer, med rebellerna tätt efter.
– Det är omöjligt att komma undan, säger fruktförsäljaren Simplice Sokambi.
När rebellerna attackerade den katolska missionen klättrade hon ut genom ett fönster. Andra hade inte lika stor tur.
– Hundra personer som flytt till den katolska missionen slaktades hänsynslöst av de beväpnade grupperna. Lite senare hittade vi 50 döda i en moské, berättar en Röda kors-medarbetare.
Bara några timmar senare godkände FN:s säkerhetsråd att de franska och afrikanska styrkorna i landet får ta till vapen mot rebellerna för att skydda befolkningen.
– Operationen är igång, sa Frankrikes försvarsminister när de första franska trupperna landade i Bangui.
Avsatte presidenten
Det var i mars i år som rebellgruppen Séléka avsatte den sittande presidenten Francois Bozize och tog makten i landet. Bland rebellerna finns legosoldater från Chad och Sudan, men också dömda brottslingar sedan rebellerna öppnat landets fängelser. Séléka betyder sammanslutning på stamspråket sango och är egentligen flera olika rebellgrupper. Majoriteten är muslimer och de har påbörjat en dödlig jakt på landets kristna befolkning, vilka nu beväpnat sig med machetes och spjut. Den kristna självförsvarsmilisen kallar sig Anti-balaka, ”anti-machete”. Hela byar har utraderats där de beväpnade grupperna dragit fram.
Saknar mat och vatten
I Bangui har den självutnämnde presidenten och rebelledaren Michel Djotodia redan tappat kontrollen. Nära en halv miljon människor, en tiondel av landets 4,6 miljoner invånare, har tvingats fly sina hem, enligt FN. 1,5 miljoner människor saknar mat, rent vatten och sjukvård. Säkerhetsläget gör att hjälporganisationer har svårt att nå de drabbade.
– Människor har förlorat allt, säger Banguis ärkebiskop Dieudonné Nzapalainga.
Nu fyrdubblar Frankrike sina styrkor i landet. I väntan på de afrikanska styrkorna ska 1 600 franska soldater och drygt 2 000 man från Afrikanska Unionen skydda invånarna i landet, som är stort som Pakistan.
Frankrikes president Francois Hollande vill inte ha ett nytt Mali.
– Målet är att slå snabbt och hårt mot rebellerna och återställa ordningen i landet så att val kan hållas, helst före 2015, säger Hollande under ett hastigt besök i Bangui.
Det är en ambitiös plan för ett land som just nu saknar allt: regering, polis, militär, skolor och sjukvård.
Många fruktar vad som ska hända när fransmännen börjar avväpna rebellerna.
– De kommer inte att ge upp i första taget. Rebellerna har inget att förlora och de kommer definitivt inte att lämna ifrån sig sina vapen, säger en säkerhetsexpert i Bangui.
Joseph Kony är inblandad
I röran av rebeller och milismän har Joseph Konys rebellrörelse Herrens befrielsearmé, LRA, vunnit ny mark. LRA har länge rört sig i området och har de senaste veckorna attackerat flera byar. Séléka-ledaren Michel Djotodia har flera gångar hävdat att han har Kony bakom lås och bom– för att avleda uppmärksamheten från vad som egentligen sker i landet, menar Amy Martin på FN:s humanitära samarbetsorgan OCHA.
– Det är inte ens säkert att det är Konys trupper som anfaller byarna. De beväpnade männen kan tillhöra en annan LRA-gren.
I Bangui fortsätter attackerna på civila. Zeinaba Ali är född och uppväxt i Bangui.
– Våra grannar är kristna, vi har alltid levt tillsammans. Nu vill de inte längre ha oss här. Jag tror inte på fred i Centralafrika. Jag lämnar landet med nästa flyg.
Katarina Höije
Bildspel:
