Till stöd har Gunnar en DNA-utredning, släktforskning och moderns dagboksanteckningar från 1960-talet. Men det räckte inte för att slå fast faderskapet. Hans två möjliga halvsyskon, båda yngre, ville inte låta sig DNA-testas. 

Tingsrätten avskrev ärendet och Gunnar överklagade. Hovrätten beslutade att den presumtiva faderns kvarlevor skulle grävas upp så att vävnadsprov kunde säkras. Sonens intresse övervägde den påstådda biologiska faderns rätt till frid, menade hovrätten.

Detta överklagades av den döde mannens son och dotter. Men Högsta domstolen går nu på hovrättens linje och avslår överklagandet. Den avlidne ska alltså grävas upp.

Sätter prejudikat

Erik, även han i 60-årsåldern, är son till den döde. Han säger till Dagens ETC att han inte vill kommentera ärendet i någon större utsträckning, men:

– Jag tycker inte att det är vidare kul. Det är som det är. Det är klart att jag och min syster fortfarande motsätter oss uppgrävningen. men vi kan inte göra något när Högsta domstolen beslutat. 

Erik säger att det här är det första fallet i sitt slag och att det kommer att sätta ett prejudikat för framtida föräldratvister.

– Jag trodde att med så pass tunna underlag att det inte skulle ge något. Med underlagen som finns, så att säga, så kommer det att ske många öppningar helt plötsligt på grund av en träff på någon släktforskarsajt. De blir allt populärare. 

Ni kunde ju ha undvikit en gravöppning genom att låta er DNA-testas. Varför gjorde ni inte det?

– Vi motsatte oss det från början men nu kan vi kanske tänka oss att gå med på det. Men vi är inte där i förhandlingarna. 

 Känner ni ilska mot er möjliga broder?

– Ja, det finns en lång historik som jag inte kan gå in på. Jaja, vi var bekanta innan. I mitt perspektiv så är det en ekonomisk fråga. 

Gunnar har avböjt att kommentera. Både han och Erik heter egentligen något annat.