På eftermiddagen skrev Malmö-föreningen Islamakademin ett Facebook-inlägg där de beskrev hur Palestina i årtionden har utsatts för ockupation, etnisk resning och apartheid. Inlägget avslutades:

”Som muslimer står vi med våra förtryckta bröder och systrar i deras rätt till kamp mot dessa orättvisor och för frihet, rättvisa och fred.”

Inte ett ord om att det var den dödligaste dagen för judar sedan Förintelsen för nära 80 år sedan. 

Fredrik Sieradzki kände att det fick vara nog nu, det gick inte längre att vara del av detta. 

 Liken hade inte hunnit kallna av barnen som brändes upp. 

– Liken hade inte hunnit kallna av barnen som brändes upp. Jag sa till vår ordförande att jag vill inte sitta med i den här styrelsen eftersom Salahuddin inte kan respektera hur vi vill arbeta, säger han.

”Nu jobbar vi i Malmö, men då var det plötsligt kampen där som var det viktiga”, säger Fredrik Sieradzki från Judiska församlingen.

Emma Larsson

Vi sitter på ett kafé, två kvarter från Malmö ortodoxa synagoga där han arbetar som informationsansvarig på Judiska församlingen och ledare för Judiskt kunskapscenter. 

I sex år har företrädare för Judiska församlingen och Islamakademin drivit det hyllade interreligiösa samarbetsprojektet Amanah. 

När de fick Malmö stads MR-pris 2019 löd motiveringen att Amanah ”bygger sin verksamhet på att sprida kunskap och förståelse mellan Malmöborna” och att de ”knyter band mellan muslimer och judar samt bekämpar hat och hot riktat mot respektive församlingar”. 

Paus på obestämd tid

Genom ledarna, rabbin Moshe-David HaCohen och imam Salahuddin Barakat, har Amanah varit en av de främsta ljuspunkterna i en tid av växande hat, hot, antisemitism och islamofobi. 

Men efter 7 oktober och inlägget från Islamakademin, som Salahuddin Barakat själv gillade på Faceebok, har Amanah satts på paus på obestämd framtid. 

– Det minsta man kunde begära är att han gick ut och sa att alla civila som drabbas är hemskt. Nu jobbar vi i Malmö, men då var det plötsligt kampen där som var det viktiga. Om det är det han vill hålla på med så får han göra det, vi är inte intresserade, säger Fredrik Sieradzki. 

Det senaste kriget mellan Hamas och Israel har fått en redan djupt infekterad fråga att eskalera. 

Antisemitismen ökar kraftigt. Rädslan hos många judiska familjer är påtaglig. 

Samtidigt går partiledaren för landets näst största parti ut och talar om att riva moskéer och förbjuda många vanliga muslimska symboler. 

Att ett framgångsrikt och hyllat samarbetsprojekt som Amanah då sätts på paus, mitt i allt detta, är naturligtvis en tung symbolförlust. 

Men samtidigt som Malmö ofta utmålas som epicentrum för konflikten mellan judar och muslimer, en stad där problemen med antisemitism går både djupt och brett - så är Malmö också en stad av fylld av lösningar och hoppfullhet. 

Kärleksmanifestation utanför synagogan

Där finns exempel som den palestinska miljöpartisten och tidigare riksdagsledamoten Bassem Nasr, som tillsammans med judiska vännen Aron Boklund Tendler ordnat ljusmanifestationer för fred. 

Där finns vänsterkollektivet och podden Krakel och Instagramkontot Judiskt upprop som även de hållit fredsmanifestationer och propagerat för vapenvila. Där finns de återkommande söndagsdemonstrationerna för civila i Gaza och fred. 

Och där finns Showan Shattak, aktivist och kommunpolitiker i Vänsterpartiet. 

Den 10 november var han med och ordnade sin första kärleksmanifestation mot antisemitism utanför synagogan i Malmö. 

Bland deltagarna fanns representanter från nästan hela det politiska spektrat, från moderata oppositionsråd till centerpartister, miljöpartister, socialdemokrater och många från den autonoma vänstern som ofta går hand i hand med Palestina-rörelsen. 

Det kändes så meningsfullt och viktigt.

– Det kändes så meningsfullt och viktigt, säger Showan Shattak en dryg månad senare när vi sitter på hans himmelsblå stamkrog vid Möllevångstorget. 

– Många människor har fått bilden av antisemitiska Malmö och det är klart att det finns lite sanning i det. Att förneka det gynnar ingen. Men kan till och med Malmö arrangera en sådan här manifestation mot antisemitismen, så kan vilken stad som helst göra det.

Aktivisten och vänsterpolitikern Showan Shattak på Möllan.

Emma Larsson

När Showan Shattak ska nämna konkreta exempel på antisemitism i Malmö lyfter han den högerextreme gatukonstnären Dan Park, som dömts en rad gånger för hets mot folkgrupp och förtal. 

– Det är en av Sveriges absolut kändaste antisemiter, som nästan varje vecka sätter upp affischer som ofta har väldigt grova antisemitiska inslag, ofta med palestinska flaggor nu. Sedan är det högerpersoner som lägger upp hans grejer på Twitter och skriver: ”Kolla vad antisemitiska Malmö gör!” Som om det vore palestinier som gör dem, säger han och återgår till att berätta om manifestationen. 

”Måste kunna leva tillsammans”

Showan Shattaks långa bakgrund som aktivist gjorde att han, tillsammans med sin socialdemokratiske kamrat Andreas Berg, kände att de hade förtroendekapital och förankring för att kunna göra något med trovärdighet. En kärleksmanifestation för stadens judiska minoritet. 

– Det är Malmöbor det handlar om, våra grannar. Vi är konsekventa antirasister och har inställningen att ingen är fri förrän alla är fria, säger han. 

– Det var någon som hade satt upp en jättefin lapp på staketet under manifestationen, där det stod: ”Malmö har en judisk historia. Malmö ska ha en judisk framtid.” 

I en tidigare intervju med Dagens ETC förklarade han mer om bakgrunden till manifestationen. 

Att ta hit konflikter från andra ändan av världen, till Malmö, är inget annat än ren idioti.

 – Att ta hit konflikter från andra ändan av världen, till Malmö, är inget annat än ren idioti. Men tyvärr finns det sådana tendenser i vår hemstad. När det smäller där nere, då ger det eko på våra gator. 

Fredrik Sieradzki från Judiska församlingen hyllar Showan. 

– Jag tycker det är fantastiskt. Stort hjärta till honom. Tänk om fler hade gjort som Showan och visat kärlek istället för att posera, säger han.

Vi tänker på våra släktingar i Israel eller Gaza. Men nu är vi här.

– Det handlar ingenting om konflikten. Kan vi inte bara vara här i Malmö och inte där nere. Jag vet att både palestinier och många av oss mentalt är där nere. Vi tänker på våra släktingar i Israel eller Gaza. Men nu är vi här, vi bor här. Vi måste skapa en situation som gör att vi kan leva tillsammans här. 

Mångkulturell stad påverkas mer

Att kriget och konflikterna nere i Gaza, Israel och Västbanken har påverkat livet i Sverige och Malmö är uppenbart. Redan på kvällen 7 oktober kablades filmer ut från tutande bilkaravaner som körde runt Möllan – och i flera andra städer – i vad som tydligt såg ut som firande av Hamas terrorattack. 

Rapporterna om trakasserier, glåpord och hatbrott med antisemitiska motiv har ökat. I början av november hittades en bombattrapp och ett ritat hakkors utanför bostaden hos en judisk familj i Malmö. 

Så sent som nu i söndags hölls den återkommande demonstrationen till stöd för civila i Gaza och fred, som skapade rubriker då socialdemokraten Zinaida Kajevic i sitt tal blev utbuad då hon nämnde ”Hamas terrorhandlingar”. 

Många judiska familjer är rädda, för att gå till skolan eller för att visa symboler. Senast i veckan meddelade Judisk krönika att de skickar ut sin tidskrift anonymt i kuvert för att undvika att riskera någon otrygghet för läsarna. 

– Det märks en stor oro och rädsla,bland judiska föräldrar, säger Fredrik Sieradzki. 

Han fortsätter: 

Barn är livrädda att gå till skolan, för att bli utsatta av kamrater.

– Barn är livrädda att gå till skolan, för att bli utsatta av kamrater, att bli kallade mördare. Det är barn som kanske inte ens har varit i Israel, och så förväntas de försvara det här kriget. Många barn kan ingenting om det, och det blir en enorm stress för dem. Och när de går ut på nätet så är det så fruktansvärt mycket antisemitism, konspirationsteorier och hat. Det är hemskt. 

Att Malmö så ofta hamnar i fokus för internationella konflikter är inte konstigt, menar Joakim Sandell, riksdagsledamot och ordförande för Socialdemokraterna i Malmö. 

– Folk som bor här kommer i princip ifrån alla jordens länder. Det gör att utrikespolitiska händelser får en annan påverkan i Malmö. I och med att det är människor som berörs personligen. Det är deras familjer, vänner, släktingar, det händer på ställen som de kommer ifrån. Det är klart att det påverkar sinnesstämningen i en stad som Malmö mycket mer, säger han en kväll i foajén till ABF-huset, en ståtlig funkiskåk några minuters promenad från synagogan. 

Att Israel-Palestina är en konflikt som verkligen polariserar, där gråskalorna försvinner, menar Joakim Sandell är tydligt. Personligen har han inte märkt av någon jättestor eskalering av hat och hot i staden efter 7 oktober, även om han givetvis tagit del av medierapporteringen. 

– Man ska ju ha med sig att det som Hamas gjorde är det högsta antalet dödade av judisk härkomst på en och samma dag sedan Förintelsen. Och det vi nu ser i Gaza, med 17 0000-18 000 dödade enligt de senaste siffrorna. Det är på en helt annan nivå än tidigare. 

”Grund analys av problemen”

Joakim Sandell ser ingen anledning att tona ner problemen med antisemitism i Malmö, men vill också försöka nyansera bilden. 

Man gör det väldigt enkelt för sig om man tror att antisemitismen bara är ett Malmöproblem.

– Malmö har absolut problem med antisemitism, men jag tror att man gör det väldigt enkelt för sig om man tror att antisemitismen bara är ett Malmöproblem. Antisemitism är tyvärr brett i stora delar av världen, precis som i Sverige och i Malmö. På samma sätt som vi hade en period där gängkriminalitet bara var ett Malmöproblem, så vill man nu göra antisemitismen till enbart ett Malmöproblem. Det är en ganska grund analys av problemen, säger han.

Parallellt med att de antisemitiska hatbrotten ökat har även islamofobin fått mer syre, inte minst i den politiska debatten. Det poängterar Roland Vishkurti, imam på Islamic center och Malmö moské, ute vid Jägersro nära Rosengård.

– Mycket tyder på att islamofobin ökar, men antalet anmälningar minskar. Jag har full förståelse för det, om ingenting händer så varför ska man anmäla? säger han.  

Roland Vishkurti bjuder på kaffe vid ett stort konferensbord inne på sitt kontor. Han kommer ursprungligen från Albanien och har märkt en sorglig utveckling under de tio-elva år han bott i Sverige.

– Innan var det kanske någon på gatan, som inte tyckte om invandring, eller någon kvinna med slöja. Nu är det mer strukturellt, på arbetsmarknaden. Det är mer farligt. När de sitter i utskotten på hög politisk nivå och säger att de vill riva moskéer och ta bort minareter. När de pratar om att alla muslimer som inte tar avstånd ifrån profeten är islamister. Det är fruktansvärt skrämmande. Man blir djupt oroad. 

Han har inte märkt av någon större eskalering efter att det senaste kriget i Gaza och Israel inleddes. 

– Hatet som sprids kommer inte från Israel-kriget, det kommer härifrån, inom landet. Det är fortfarande Jimmie Åkesson som påverkar oss mer än konflikten därute, säger han. 

Konflikten mellan Israel och Palestina är gammal, den går upp och ner, menar Roland Vishkurti. 

– Jag förminskar inte det, och man måste verkligen hitta en lösning på den konflikten. Men det vi kämpar för är att visa solidaritet med vanliga människors liv. 

Många av de som kommer till moskén har kopplingar till Mellanöstern och Palestina, men att någon skulle stödja Hamas har Roland Vishkurti inte märkt av alls. 

– Jag har inte träffat någon som har den kopplingen. Kanske har de andra ställen dit de går, jag vet inte.

”Man donerar pengar, försöker skicka mat och kläder, går på demonstrationer.” 19-åriga Hadi har släkt och vänner i Gaza och tänker på dem oavbrutet medan han säljer palestinska halsdukar i en liten butik i Rosengård centrum.

Emma Larsson

”Jag mår så dåligt”

Inne i Rosengård centrum, nära Islamic center, hänger palestinska flaggor, sjalar och halsdukar i vartannat butiksfönster. I en liten affär som säljer presentartiklar står Yomma med en Palestinasjal virad runt halsen, och en knapp med ”Free Palestine” på bröstkorgen. Hon pratar om alla dödade barn, om att Israel måste sluta bomba omedelbart. Och om hur kriget påverkat henne konkret. 

– Folk vill inte handla några varor här längre. De måste spara alla pengar till släkten i Gaza. De säger att de inte kan festa här medan andra inte kan leva där, säger Yomma. 

Nästan alla säger liknande saker.

– Jag kan knappt kan kolla på tv längre, för jag mår så dåligt. Vi vill bara leva tillsammans i fred, säger Amin, palestinier från Libanon, framför en vägg av palestinska flaggor.

19-åriga Hadi från Arlöv är också palestinier och berättar att han har stora delar av sin familj kvar i Gaza.

– Det är det enda man tänker på. Jag har inte tid med något annat, för precis all fritid man hade förut går åt till kampen nu. Man donerar pengar, försöker skicka mat och kläder, går på demonstrationer, säger han och tillägger: 

– Jag känner inget hat mot judar, utan mot dem som bombar. Man pratar om israeler, inte om judar.

Roland Vishkurti menar att bilden många har av Malmö är felaktig. 

– Det stämmer inte att det skulle vara en så stor konflikt mellan judar och muslimer i Malmö. Det är en myt. Det finns flera fina grejer som händer i Malmö, men som inte uppmärksammats medialt.

Tusentals barn har nåtts

En av dessa ”fina grejer” har planeringsmöte nästa morgon just här inne på Roland Vishkurtis kontor på Islamic center. Fredrik Sieradzki från judiska församlingen är på plats, liksom prästen Martin Wessbrandt från Husie församling en liten bit bort. 

De pratar om samarbetsprojektet Abrahams tält, som bjuder in skolklasser i mellanstadiet för en heldagsutflykt till moskén, synagogan och kyrkan där eleverna får lära sig om de tre abrahamitiska religionerna och deras levnadsregler, ritualer och värderingar.

Det kanske kan hjälpa dem lite med att vaccinera dem mot alla de här konspirationsteorierna.

Projektet går in på sitt tredje år nu, men har legat helt under den mediala radarn hittills. Det är viktigare att faktiskt göra saker än att prata en massa, förklarar Roland Vishkurti. 

 – Det är tre femteklasser per gång som är med, åtta tillfällen om året.  

Med runt 30 barn i varje klass blir det över 700 elever varje år som får ta del av det, bara i Malmö stad. Över 2 000 barn totalt alltså.

– Det är superbra och väldigt konkret. Barnen bussas runt och får ställa alla typer av frågor, säger Fredrik Sieradzki. 

Det är svårt att mäta konkreta resultat av projektet, men de är övertygade om att det är ett positivt inslag för att bygga broar och minska fördomar och spänningar bland Malmös unga. 

– Jag tror inte att det räcker med bara en gång, lärarna måste följa upp det sen också. Om man gör det och sedan till exempel kommer till Judiska kunskapscentret, så har vi en workshop riktad till mellanstadiebarn, för att reflektera över hur viktigt det är att få vara den man är, säger Fredrik Sieradzki. 

Han tillägger: 

– Det har varit elever som varit avvaktande och inte velat gå in i synagogan först. Men vi uppmuntrar dem till att ställa frågor och gå med på en visning, och efteråt så har man fått ett tack, och frågor som gör att man märker att de är nyfikna, vilket jag tolkar som att vi har sänkt garden på dem lite. Det kanske kan hjälpa dem lite med att vaccinera dem mot alla de här konspirationsteorierna som de matas med på nätet. Hjälpa dem att vara kritiska och bidra till att minska fördomarna. 

Helt uppgiven är han inte inför Amanahs framtid heller. 

– Allmänna arvsfonden har åtminstone tolv miljoner skäl till att inte lägga projektet på is, säger han. 

Fotnot. Dagens ETC har sökt imam Salahuddin Barakat och andra representanter för Islamakademin flera gånger utan framgång. Han har åter hamnat i hetluften, efter ett uttalande på Facebook där han skrev: ”Om det är homofobi att anse att hbtq+-handlingar är syndiga, då är i princip alla muslimer homofober.”