– Det vi ser och reflekterat över hela våren är att det varit en stor ökning under pandemin. Jag har inga siffror utan kan endast säga vad jag ser generellt. När samhället öppnar upp mer lär det bli ett ännu hårdare tryck, säger Ann Isaksson, verksamhetschef på Alla kvinnors hus i Stockholm.
Ökningen beror enligt Ann Isaksson troligtvis på att den långa isolering många har tvingats till under pandemin nu luckrats upp en aning.
– Kanske har man gått hemma och jobbat tillsammans, vilket kan bli slitigt i normala fall – har man dessutom en destruktiv relation blir det inte bättre av det, säger hon.
Alla kvinnors hus har relativt goda resurser att möta det ökande behovet och har startat samtalsgrupper eftersom efterfrågan är stor.
Förutom ett ökat våld i nära relationer upplever Ann Isaksson också att det varit fler unga kvinnor som sökt stöd efter våldtäkter än tidigare år, men även där saknas tydlig statistik. Hon säger också att personalen uttrycker att våldet är grövre än tidigare och att det är mycket alkohol inblandat.
Avstannat på hög nivå
I Motala har kvinnojouren också noterat en rejäl ökning av kvinnor som söker stöd under pandemin – 30 procent bara förra året. Men i början av pandemin var det tyst.
– Från kanske ett år tillbaka har vi fått utöka med jourpersonal som får gå in och jobba för att våra två anställda ska hinna med. Det tog inte speciellt lång tid in i pandemin innan trycket ökade hos oss och det har fortsatt tills nu, både vad det gäller behovet av skyddsboende och stödsamtal. Vi har fått etablera fler kontaktvägar, både fler telefoner som man kan nå oss på och utökat med chatt för att kunna tillgodose behovet, berättar Maria Dahl Karlgren, ordförande för kvinnojouren i Motala.
Till skillnad från Stockholm och Skåne har trycket stagnerat något under sommaren i Motala, men är fortfarande högt jämfört med tidigare somrar. Styrelsen har fått gå in och backa upp jourtelefonerna.
– Under sommaren när folk är hemma mer behöver man anpassa sig mer till våldet om man är kontrollerad. Sedan när hösten kommer igång så söker man hjälp. Det är svårt att utvärdera just nu, men jag tror vi också har kunnat motverka en överbelastning genom att vi har haft bra strategier med fler jourkvinnor och stödkontakter. Om trycket fortsätter på de här nivåerna klarar vi det just nu, men blir det högre till hösten blir det svårare. Det blir alltid en fråga om att annat arbete inom jouren får prioriteras bort, som opinionsbildning och förebyggande arbete, för skydd av kvinnorna går alltid först.
Skyddat boende stod tomt
Kvinnojouren Frideborg i Mölndal utanför Göteborg har haft ett betydligt lugnare pandemiår. Verksamhetschefen Christel Bergqvist och hennes medarbetare har varit ute och satt upp information på torg och bibliotek så att kvinnor ska veta att de finns. Hon tycker att lugnet är oroväckande.
– Vi har haft ett fasansfullt lugnt år under corona och vi har också haft väldigt lågt antal stödsamtal sedan förra året. Kanske har det börjat öka något under sommaren om man jämför med i våras, men det är ingen anstormning på något sätt. Men jag vet att andra jourer haft jättemycket att göra. Det är det som är så märkligt. Vårt skyddade boende har faktiskt stått tomt en period, det kanske har hänt bara någon gång under de 30 år vi haft det. En tanke som jag har är att Mölndal är en kommun med väldigt många välutbildade akademiker och som kanske arbetar hemifrån i en högre grad än på andra orter och att personer kan ha det svårare att ta sig ut här på grund av det, säger hon.
Jenny Westerstrand, ordförande för Roks Sverige, kan inte se en ökning hos deras anslutna kvinnojourer.
– Det är en brokig bild. Hos en del är det lugnt och en del har mer. Det är svårt att få en samlad bild hur det har varit under pandemin. Men för Roks i Malmö är det tyst, i alla fall. Vi har inte fått en ökning där, säger hon.
Roks ska skicka ut de årliga enkäterna till sina jourer i veckan för att få en uppfattning. Samma gäller för Unizon centralt. De har inte heller en samlad bild ännu, och väntar på att få in svar på sina enkäter.
Mindre isolerade
På kvinnojouren i Kumla har man kunnat se en ökning sedan skolstarten. Lena Rosborg, ordförande i kvinnojouren, säger att det också kan ha att göra med att de har gjort en rejäl satsning under sommaren.
– Vi hade fem temakvällar under sommaren där fängelset, polis, socialtjänst, kommun- och regionpolitiker var inbjudna och då blev vi synliga i medier. Efter det har vi sett en ökning, men det har nog också att göra med att förövarna har gått tillbaka till jobb och kvinnorna har kunnat höra av sig till oss eftersom de inte är lika isolerade längre, säger hon.
Under sommaren brukar det enligt henne vara lite lugnare på kvinnojourerna, och många har minskade öppettider. Något som Lena Rosborg märkte i somras när en kvinna från Umeå ringde Kumla eftersom de är den enda kvinnojouren, förutom Kvinnofridslinjen, som har öppet dygnet runt.
De kvinnor som har hört av sig nu är fortfarande rädda och misstänksamma mot kvinnojouren, enligt Lena Rosborg.
– Vi frågar inte om de ringer nu för att de nu är mindre isolerade. Vi måste få ett förtroende först. De är vana vid att bli misstrodda av anhöriga, av polis och av socialtjänst.
