I folkmun säger vi sopgubbe eller sophämtare, vad är den korrekta titeln?
– Renhållningsarbetare är den formella titeln. När jag ska skriva på viktiga papper där jag ombeds ange yrke, då skriver jag renhållningsarbetare. I alla andra fall kallar jag mig för sopgubbe, säger han.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Johan Hagander började sommarjobba som sopgubbe i Söderköping. I dag har han arbetat som sopgubbe i mer än 20 år.
– Det bästa är att arbetet är fritt, eller som jag brukar säga: frihet under ansvar. Man sköter sig själv. Jag kör ensam i min bil, vissa kör två och två, det beror på vilken lastbil man kör och vilken rutt man har.
Johan Hagander trivs med ensamheten. Under rutten runt Skärblacka, Kimstad, Norsholm och Jursla brukar han först lyssna på Rix Morronzoo, därefter blir det hårdrock.
– Jag lyssnar på Deep Purple, Metallica och Black Sabbath. Förut lyssnade jag alltid på radiokanalen Bandit Rock, men den försvann och ersattes med lugna favoriter, inte så kul. Numera får jag spela musik från mobilen, säger han.
Arbetsmiljön har förbättrats
Johan Hagander går på ett femdagarsschema, måndag till fredag. Han börjar klockan 7 på morgonen och slutar sitt pass klockan 16.
– Efter 4,5 timme måste man ta rast. Vi har totalt 45 minuters rast, som vi själva delar upp under arbetsdagen.
Några röda dagar finns inte som sopgubbe.
– Man får sällan långledigt, förutom på semestern. Vi jobbar nämligen alla veckodagar, även röda om de infaller på en vardag.
ETC Norrköping följer med till det första stoppet i rutten – Skärblacka. Där har Johan Hagander 13 tömningar. Under drygt en timme hinner han med två ålderdomshem, en skola, en restaurang, ett badhus, en pizzeria, några hyresbostäder och en vårdcentral.
Dagarna går väldigt fort eftersom jag rör mig mellan olika ställen hela tiden, säger han.
– Utöver att hämta sopor ingår det i våra arbetsuppgifter att sköta sopbilen, i dag ska jag till exempel tvätta bilen, säger han.
Johan Hagander säger att arbetet har blivit smidigare i takt med att tekniken har utvecklats.
– Under min sopgubbekarriär har arbetsmiljön bara blivit bättre och bättre. Förr var vi tvungna att bära säckar. Det var betydligt tyngre och kroppen tog onödigt mycket skada. I dag behöver vi bara ta hand om kärl, resten gör sopbilen.
Stor nyckelknippa
Vid varje stopp letar han reda på rätt nyckel till rätt soprum. Därefter hoppar han kvickt ur lastbilen och tar ut kärlen från soprummen. Han ställer kärlen bakom sopbilen där de automatiskt hängs upp på en ställning. Sedan trycker han på en knapp och kärlen lyfts upp, töms och soporna pressas ihop. Samma process upprepas på alla stopp.
Vänjer man sig någonsin vid soplukten?
– Jag känner inte av soplukten längre, ibland går folk förbi och håller för näsan. Men vi har vant oss och känner ingen äckligt lukt, säger han.
Vad är det äckligaste du har hittat bland soporna?
– Törs jag säga det? Jo, en gång hittade jag ett avhugget älghuvud i en soptunna. Det var riktigt äckligt och det konstigaste jag har sett under min tid som sopgubbe.
Vad är det mest irriterande som folk gör med sina sopor?
– När de struntar i att knyta ihop soppåsen.
När är det mest och minst sopor på året?
– Efter julafton är det som mest sopor och under sommaren är det som minst, då är många på semester och skolorna har lov.
Vad är det sämsta med yrket?
– Det sämsta är att det kan bli stressigt på grund av trafiken. Till exempel om det är byggarbete på gång, om det är halt eller om bilen går sönder. Sådant som man inte kan kontrollera. Sedan kan det vara väldigt skitigt och äckligt.
Solen har hunnit gå upp, rutten i Skärblacka är över och det börjar bli dags för Rix Morronzoo att ge plats för hårdrock i sopbilen.
