Även Stockholms förra skolborgarråd Lotta Edholm (L) ställde sig inför valet bakom samma budskap i en debattartikel. I den skrev hon: ”Om vi inte ger stöd åt de elever som behöver det ger vi inte alla barn de kunskaper de har rätt till i grundskolan. Det är dags att Sveriges kommuner tar detta på allvar och ser till att det faktiskt finns särskilt stöd att tillgå”.

Drastiskt minskat stöd

Den politiska riktningen tycks med andra ord vara tydligt utstakad. Ändå har det faktiska stödet till resursskolorna i Stockholm minskat drastiskt under de senaste tre åren – något som Dagens ETC berättade om redan förra året. Sedan dess har antalet avslag om tilläggsbelopp – det extra stöd från kommunen som gör det ekonomiskt hållbart för resursskolorna att hålla personaltätheten så hög som det krävs – ytterligare skjutit i höjden. Inför höstterminen 2020 har 44 procent av ansökningarna lett till avslag. Något som riskerar leda till att de omkring 600 barn med svåra funktionsnedsättningar som idag går i Stockholms resursskolor helt kommer att förlora sina skolplatser.

Ville inte leva mer

Hugo, 14 år, och Svante, 16 år, från Farsta i södra Stockholm är två av dessa barn. Deras mamma Ellinor Sandegren har tidigare berättat i Dagens ETC om hur Svante, som har en autismdiagnos, fungerade så dåligt i den vanliga skolan att han i fjärde klass förklarade att han inte längre ville leva. Skolans rektor hade då beslutat att dra in allt extra stöd som Svante fått i lågstadiet, med motiveringen att ”det går ju ändå så bra för honom nu”.

– Min superintelligenta pojke som fram tills dess hade älskat att gå till skolan och sugit åt sig av all ny kunskap kraschade totalt. Han ville inte leva längre, vilket han gav uttryck för så gott som varje dag. ”Mamma, jag vill inte finnas mer”, brukade han säga till mig, säger Ellinor Sandegren.

Livet vände

Till sist fick hon in Svante på en privatdriven resursskola i Bromma, väster om stan.

– Då vände livet. Efter det kunde vi fungera som en familj igen.

Med hjälp av syskonförturen lyckades Ellinor Sandegren sedan få in Svantes yngre bror Hugo, som även han har en autismdiagnos, på samma resursskola. Idag går Svante första året på gymnasiet och Hugo i åttan.

– Jag får panik när jag tänker på vad som ska hända med mina barn om resursskolan går omkull. Om Hugo ska börja i en vanlig högstadieklass, det kommer inte att fungera, han kommer att krascha totalt.

Inga besparingskrav

Helene Moquist, enhetschef på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad, framhöll förra året – då avslagen på ansökningarna om tilläggsbelopp låg på 36 procent, redan det en ansenlig ökning i jämförelse med föregående år – att det ökade antalet avslag inte berodde på besparingskrav från politiskt håll.

– Vi har börjat titta på varje enskild ansökan mer noggrant, vilket har fått dessa konsekvenser. Det beror i sin tur på att vi blivit hårdare i att likvärdigheten inför lagen ska efterlevas. Oavsett var en ansökan kommer ifrån, om det är från en resursskola, annan fristående skola eller en vanlig kommunal skola, ska den behandlas på samma sätt, sa hon då.

I år säger Helene Moquist att hon känner sig än mer stärkt i det förhållningssättet, utifrån de domar som kommit efter ett antal överklaganden.

– Mindre undervisningsgrupper är inget som ger rätt till tilläggsbelopp, utan en sådan åtgärd ska rymmas inom grundbeloppet till varje elev.

Oberoende utredning

Till följd av kritiken som riktades mot utbildningsförvaltningen från bland annat Utvecklingspedagogik AB, som driver resursskolor i Stockholm, samt många oroliga föräldrar, tillsattes förra året en oberoende utredning med uppdraget att se över ersättningsmodellernas utformning. Resultatet av utredningen, som lades fram i våras, blev att ett strukturbidrag ska tilldelas ”fristående skolor som begränsar sitt mottagande av elever till elever i behov av särskilt stöd” – det vill säga resursskolor.

Problemet är dock, enligt Christian Wettergren, ordförande för föräldraföreningen på Lunaskolan, en resursskolekoncern i Stockholmsområdet, att strukturbidraget inte täcker mer än 15 procent av tilläggs­beloppet.   

– Det var ju bra att de lyssnade på oss och framhöll att de absolut inte ville att resursskolorna skulle behöva slå igen, men det finns inte ett ord i den där utredningen de beställde om vad som är bäst för barnen, eller om hur barn med NPF-diagnoser av tradition brukar klara sig genom skolgången, säger han.          

Hur man ska förhålla sig till bedömningarna om behovet av tilläggsbelopp, som resursskolorna är beroende av ekonomiskt, är en fråga man har skjutit på framtiden, anser Christian Wettergren.

– Det allvarliga är ju att näst intill varannan unge får avslag på tilläggsbeloppet. Fortsätter det så kommer resursskolorna att gå omkull, säger han.    

Skolhistorik nollad

Ett annat problem är att utbildningsförvaltningen har börjat ”nolla” barnens skolhistorik, med alla de misslyckanden de har med sig i bagaget. I flera fall har man krävt att eleverna på nytt ska gå igenom hela åtgärdstrappan av insatser, innan det kan bli aktuellt med tilläggsbelopp. Niklas Ahlström, vd på Utvecklingspedagogik AB som driver Lunaskolan i Stockholm, anser att detta är så befängt att han inte ens vill kommentera det.

– Det nya i år är att utbildningsförvaltningen, när en elev byter skola, har börjat nolla deras specialbehovsbedömningar, vilket går i klinch med vad hela vår struktur som resursskola ska säkerställa, nämligen att man får rätt stöd från början. Det här gör att hela idén med en resursskola urholkas, säger han.      

Tilläggsbeloppet står för 60 till 70 procent av finansieringen av skolgången för eleverna på resursskolorna, enligt Niklas Ahlström. Orsaken till att det behövs är framför allt att elever med svåra neurospsykiatriska funktionsnedsättningar behöver en skolgång i mindre arbetsgrupper.

– I skollagen står det att alla elever ska ha rätt till en så bra skolgång som möjligt utifrån sina förutsättningar. I fallen med de elever som kommer till oss har den vanliga skolan inte klarat av det uppdraget. Det är därför vi finns. Men nu har utbildningsförvaltningen börjat tolka juridiken ur ett mer restriktivt perspektiv och vi får allt fler avslag på tilläggsbeloppet, säger Niklas Ahlström.   

Frustrerad mamma

Ellinor Sandegren poängterar att det inte har varit viktigt för henne att sätta barnen i privat skola, men att det inte längre finns några kommunala resursskolor i Stockholm.

– Vart har de tänkt att de här barnen ska ta vägen, om resursskolorna går omkull? Barnens problem måste vara lagom svåra för att de ska få rätt till tilläggsbeloppet, och därmed en plats på resursskola. Går det för bra för dem i skolan när det fungerar bättre i mindre elevgrupper, så antas de inte behöva stödet längre. Och då är man ju snart tillbaka på ruta ett igen!      

Helene Moquist på utbildningsförvaltningen vidhåller att skolan måste kunna visa varför varje elev är i behov av extraordinära insatser för att klara av sin skolgång.

– Att det inte räcker med tidigare behovsprövningar handlar om att varje särskilt behov uppstår i en kontext. Ibland minskar behoven över tid, eller till följd av den nya miljö man placerats i, säger hon.