En granskning av Ekot nyligen visar att de fyra rödgrönrosa partierna i EU-parlamentet har röstat för de mest radikala klimatförslagen under den gångna mandatperioden.

Jytte Guteland, Europaparlamentariker för Socialdemokraterna, är inte förvånad.

– Fajten har stått mellan oss i den socialdemokratiska gruppen och den konservativa gruppen. Vi har mött motstånd ifrån dem, däribland Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som har röstat emot flera av de viktiga klimatförslagen, säger hon.

Men även striden mellan de olika rödgröna partierna har börjat hårdna inför valet i maj. Inte mindre än fem olika partier på den rödgrönrosa kanten slåss om samma klimatröster: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt intiativ och Partiet Vändpunkt.

– Det är klart att ju fler partier som slåss om samma väljare desto svårare blir det, säger Niklas Bolin, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.

– Väljarna förknippar partier med olika intresseområden. Om man tycker att klimatet är viktigt så röstar man på det parti som är mest trovärdigt, men konkreta förslag har betydelse också.

Understryker samarbete

De rödgrönas olika företrädare vill helst inte ställa partierna mot varandra utan betonar hellre samarbetet.

– Det blir endast bra klimatpolitik när vi lyckas skapa en progressiv majoritet, en grön allians i kammaren, säger Jakop Dalunde, EU-parlamentariker för Miljöpartiet.

– Jag recenserar inte gärna de partier som inte jobbar emot oss. Jag för gärna fram vilka val vi socialdemokrater har gjort, säger Jytte Guteland, som lyfter att hon är den enda ordinarie ledamoten från Sverige i miljöutskottet.

Och visst finns det likheter mellan partiernas politik. En av dem är att samtliga fem rödgrönrosa partier betonar vikten av sociala rättvisa i klimatpolitiken.

– Om vi inte har med oss hela samhället så får vi den politik som Macron framhärdar, med Gula västarna. Det måste finnas en social rättvisa, då får vi också mandat att bygga en mer hållbar framtid, säger Jytte Guteland.

Feministiskt intiativ skriver i sitt EU-valmanifest att en ”feministisk klimatpolitik bygger på rättvisa, global solidaritet och respekt för allt liv på jorden”.

När det nya Partiet Vändpunkt presenterades i februari var en av huvudfrågorna höjda miljöskatter som ska gå tillbaka till medborgarna. En vecka senare presenterade MP:s språkrörskandidat Per Bolund ett snarlikt förslag om en grön och rättvis skatteväxling.

– Det är fantastiskt att vi på så kort tid har lyckats inspirera andra partier. Det är ett bevis på vad vi vill åstadkomma, att flytta samhällsdebatten. Vi välkomnar Bolund till gänget som stöttar partiet, säger Kitty Ehn, som är förstanamn på Vändpunkts lista till EU-valet.

Enligt henne fyller Vändpunkt ett tomrum.

– Vi har en systemkritisk lösning som även fokuserar på att lösa de sociala klyftorna. Den stora skillnaden är retorik och faktisk handling. Vi vill ha en mer deltagande demokrati, med konkreta förslag för att föra besluten närmare människorna. Vi vill ha utsläppsmål där koldioxidutsläppen ska minska med 80 procent, och där de länder som inte når sina mål ska få betala för det. Och även sänka medlemsavgifterna för de länder som går i bräschen.

Tävlar om att ta täten

Flera av partierna säger att de tar täten i klimatfrågan. Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk menar att de är den tydligaste kraften för en radikal klimatpolitik.

– Det är många som pratar om klimat, men inte om klimaträttvisa. Om man inte har med sig ett rättviseperspektiv, ett fackligt perspektiv och ett feministiskt perspektiv, då kan man inte klara omställningen. Vi är tydliga med att vi är ett rödgrönt parti, säger hon.

Men alla pratar ju om klimaträttvisa nu. Vad skiljer ut Vänsterpartiet?

– Titta på vilken politik man faktiskt för. Vänsterpartiet står allra starkast för motståndet. Vi påstår att bara jämlika samhällen klarar av omställningen. Det finns en utbredd marknadsliberal uppgivenhet, som inte Vänsterpartiet har.

V har bland annat föreslagit en höjd progressiv flygskatt och att den Europeiska Investeringsbanken ska göras om till en klimatinvesteringsbank, där man slutar subventionera projekt som är skadliga för miljön.

– Sedan kan man kolla på handelspolitiken. Ceta-avtalet är en klimatförstörare och Vänsterpartiet var det enda progressiva partiet som röstade emot det. Vi har alltid tagit striden för demokratin och för att fatta progressiv lagstiftning. Då sitter sossarna och Miljöpartiet och säger ja till det.

Samtidigt hävdar Jakop Dalunde att Miljöpartiet är
de enda som lägger fram en radikal politik i linje med Paris-avtalet.

– Vi känner oss ofta ganska ensamma när det gäller att flytta debatten kring de mer radikala förslagen, säger han.

– Utsläppshandeln är ett exempel, där förslaget som gick igenom vilade på majoritet av progressiva, men där det hade varit möjligt att få igenom ett ännu bättre förslag. Det blir acceptabla kompromisser i fråga efter fråga. När vi lyckas nå en kompromiss hamnar vi ofta på linjen som Socialdemokraterna egentligen vill ha, medan vi oftast vill mycket mer.

Tågen är viktiga

I förra veckan gick Socialdemokraterna ut med ett utspel om klimatpolitiken inför EU-valet, där fokus låg på att förbättra tågresandet i Europa. Miljöpartiet replikerade snabbt och kallade förslagen yrvakna och att flera av dem redan var klubbade i parlamentet.

– Det är väl positivt om vi är överens om att tågen är viktiga för Europa. Vi vill bygga ut bättre tågförbindelser, förbättra infrastrukturen och stärka passagerarrättigheterna. Det är mycket riktigt att vi jobbade med det i november förra året. Men vi vill vidare framåt med bättre gemensamma bokningssystem som inte finns i dag, säger Jytte Guteland.

Miljöpartiets toppnamn Alice Bah Kuhnke kallade ert utspel ”skrattretande” och ”yrvaket” i Dagens ETC, och menade att ni är för fega mot flyget.

– Jag hoppas att jag och Alice ska ha ett väldigt bra samarbete i Europaparlamentet. När det gäller flyget har vi varit väldigt aktiva och tycker att det är viktigt att flyget ska betala för hela sina utsläpp. Det är inte schysst att flyget är så subventionerat.

Jakop Dalunde (MP) anser att det kommer krävas krafttag mot flyget.

– Det är uppenbart att det måste bli markant dyrare att flyga och att de resurserna ska investeras i tåget. Den svenska flygskatten måste sannolikt tiodubblas. Där upplever jag att jag inte har så många andra partier med mig. Titta på kommunerna där S sitter i majoritet och subventionerar flygplatser.