Historien börjar med ett sammanträffande som är så märkligt att det verkar ha varit meningen.
Frida Eugeniadotter kom efter Stockholms- och utlandsvistelser tillbaka till barndomsstaden Norrköping för några år sedan och driver sedan förra året det vegetariska fiket Eugeniadotters Kafé & Bistro, som ligger nästan längst upp på Kungsgatan. Där befann hon sig som vanligt en dag i våras när Anna Blume hade vägarna förbi.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Hon är ursprungligen från Tyskland och kom till Norrköping förra året där hon nu jobbar som lärare på Erlaskolan. Hon har ett stort intresse för konsumtionsmönster och den globala matindustrin och frågade sig: Hur kan man som individ minska konsumtionens negativa globala effekter?
Odla din egen mat. Eller ha åtminstone tillgång till lokalt odlad mat. Det blev svaret.
– Jag vill skapa platser där man kan odla, och jag vill jobba för att återupprätta en lokal matkultur, säger Anna Blume.
”Jag undrade om de skämtade”
Hon och ett par vänner hade pratat om att bilda ett nätverk med namnet Local Wave för att främja närodlad mat, och att det vore kul att börja med något konkret, som att helt ideellt hjälpa någon att bygga sitt eget växthus. Och nu kommer det märkliga sammanträffandet.
För när Anna Blume och hennes vänner klev in på Frida Eugeniadotters kafé och strax frågade om hon inte behövde ett växthus visade det sig att det var precis vad hon gick och drömde om.
– Jag undrade om de skämtade. Självklart ville jag ha ett växthus. Hyresvärden hade okejat det bara några dagar innan.
Hon visade dem bakgården där hon planerat att anlägga ett växthus för att odla grönsaker, kryddor och annat till kaféet. Tanken var också att det ska vara tillgängligt för grannarna i huset och vänner och likasinnade odlarentusiaster.
På bakgården står i dag ett antal odlingslådor som redan fyller en sådan funktion. Här finns också sittplatser till kaféet och en syrenberså. Och förstås den lilla ängen intill väggen mot grannfastigheten, platsen som ska rymma växthuset.
Vill se en samlingsplats
Anledningen till att Frida Eugeniadotter inte redan hade ett redan stavas tid. Eller snarare bristen på tid. Hon jobbar med kaféet nästan alla dygnets vakna timmar, med att stå i köket, umgås med gäster eller som nu; bygga om ett av rummen i kaféet.
– Jag vill att det här ska bli en samlingsplats för människor. Och det är det redan. Jag måste själv ibland påminna mig att jag måste gå in i köket och fixa. Jag har jobbat i andra kök förut och det är så mycket business, och det är nog inte mitt fokus, säger hon.
Hennes fokus är till exempel etiskt hållbara alternativ som närproducerad och vegetarisk mat, och ambitionen att allt i kaféet ska vara tillverkat av återvunnet material.
Det visade sig snart att Frida Eugeniadotter och Anna Blume delade samma värderingar och projektet med växthuset tog form nästan direkt. Men hur får man tag på byggmaterial som kan återanvändas och inte kostar så mycket?
– Jag pratade med vänner och vänners vänner, berättar Anna Blume. Och rådet var: kolla på byggarbetsplatser. Så jag och några till gick ut på jakt i stan och på ett ställe bytte man ut gamla fönster mot nya. Jag frågade vad de gör med de gamla. Svaret var chockerande. De slängs!
De kunde ta med sig tolv fönster därifrån som nu står i kaféets källare. Med det behövs mer grejer. Anna Blume har ringt runt till byggvaruhus för att höra om de kan sponsra med billigt virke, men det har varit svårt att få med dem på tåget.
Ser det som en utmaning
Nu väntar nya rundor till stadens byggarbetsplatser och loppisar för att bland annat hitta lämpligt trävirke. Anna Blume är inte den som ger sig så lätt och att gå fram till ett bygge utan att kunna så bra svenska och förklara på engelska att hon behöver överblivet material till ett växthus, det tycks hon bara se som en utmaning.
– Att sen frakta hit grejerna, det har jag kompisar som kan hjälpa till med, säger hon
Frida Eugeniadotter tillägger att de inte gör saker för att det är lätt. Och Anna Blume medger att det gärna får krävas lite ”blood and sweat”. När växthuset kan stå klart vill de inte spekulera i. Däremot har de många idéer om fortsatta projekt i hållbarhetens namn.
