– Hav och öken har vi till exempel jobbat med, berättar hon.
På skolan arbetar lärarna sedan vårterminen 2018 med ”translanguaging”, eller språköverskridande. Det innebär att eleverna kan skriva och diskutera på olika språk, i alla ämnen. De får uttrycka sig på det språk de känner sig mest bekväma med i en viss situation. Fokuserar lärarna bara på det eleverna kan uttrycka på svenska kanske de missar kunskaper som eleverna bättre uttrycker på andra språk, förklarar Johanna Wahlberg.
Även andra erfarenheter än de språkmässiga lyfts fram, berättar hon.
– Då kan det vara så att vi börjar med att prata om vad eleverna har för erfarenhet av öken, är det någon som har varit i en öken någon gång? Då kanske någon säger, ”I Somalia finns det mycket öken”. Och då kan jag som lärare fråga vad de vet om öknen i Somalia.
Hjälper varandra
På en plats som Bergsjöskolan – där 30 procent av högstadieeleverna och 18 procent av låg- och mellanstadieeleverna har bott i Sverige i färre än fyra år – har det visserligen länge krävts att elever ibland hjälper varandra att översätta.
Skillnaden nu är att lärarna jobbar aktivt för att eleverna ska använda sig av de språk de känner sig mest hemma med i olika sammanhang. Under en lektion kan barnen till exempel titta på en film översatt till olika språk sittandes i språkgrupper, för att sedan diskutera den på svenska i helklass. Eller kanske skriva en argumenterande text på det språk de behärskar bäst och sedan översätta den till svenska. Satsningen började som ett pilotprojekt sjösatt av Skolverket och i bland annat Malmö och Växjö använder flera skolor samma arbetssätt.
Talar serbiska hemma
Enligt Johanna Wahlberg har det varit lättare att få med sig fjärdeklassarna i det nya arbetssättet, än de snart tonåriga sexorna. Hon tror att de äldre eleverna är mer påverkade av den enspråksnorm som hon menar genomsyrar det svenska samhället.
– Svenskan och engelskan är de som anses mest värdefulla. Vissa språk har betydligt lägre status, som romani och somaliska. Det är ju någonting som de känner av också.
Masa Timotijevic går i sexan på Bergsjöskolan. Hemma talar hon serbiska och när hon började på skolan förra året kunde hon inte så mycket svenska. Men till hennes förvåning kunde hon använda sig av serbiskan på alla lektioner när hon behövde det.
– Det var två tjejer i min klass som kan mitt språk och de hjälpte mig att lära mig svenska. Hemma pratade jag också svenska med min syster så att jag kunde lära mig snabbare, berättar hon.
Hittills har Johanna Wahlberg främst märkt skillnad bland redan studiemotiverade elever. Hon upplever att de har lärt sig svenska fortare när de i början kunnat stödja sig på sitt modersmål.
För de elever vars starkaste språk är svenska kan translanguaging bidra till att de blir bättre på språket de talar hemma, tror Johanna Wahlberg.
– Det blir ju lite modersmålsundervisning på alla lektioner, så att säga.
”Kan inte alla ord”
Så är till exempel fallet för Masa Timotijevics klasskompis, Amatullah Wehelie.
– Jag kan inte flytande somaliska direkt, jag kan inte alla ord, säger hon.
Hon hjälper sina klasskompisar att översätta svenska ord, men hon har egentligen inte märkt av den ökande språkväxlingen under lektionerna det senaste året. Däremot har hon noterat att vissa klasskamrater ibland passar på att säga fula ord som lärarna inte förstår.
Något annat som kan vara svårt för lärarna att veta är om översättningarna barnen gör är korrekta. På fyrornas klassrumsvägg finns ord som har med havet att göra uppsatta på olika språk. På raden för ”val” står till exempel ”blue whale” på engelska, men även det somaliska ”doorashada” och det kurdiska ”hilbijartin”, som båda syftar på att välja, snarare än på däggdjuret. I det här fallet insåg eleverna misstaget själva, berättar Johanna Wahlberg.
– Man får tyvärr räkna med att det blir fel ibland, förhoppningsvis upptäcker de flesta efter en tid vad som är rimligt eller orimligt.
