Samiel tar avstånd från sina vänner, livrädd för att knyta an. Han vill inte prata med oss när vi kommer tillbaka, men hälsar snabbt i köket. Vi berättade tidigare om barnen i Dagens ETC (11/8), då hade de just överklagat domen till Migrationsöverdomstolen. Men domstolen valde att inte ta upp ärendet. Familjen väntar nu på att kallas till återvändarsamtal på Migrationsverket. Nu är det tre månader kvar tills barnen måste lämna Sverige, och någon mottagare i Etiopien har fortfarande inte hittats.
– Samiel vet inte om de kommer att tvinga bort honom från Sverige, så han tvingar bort sig själv. Mihret blir stressad och väntar på brevet från Migrationsverket, hon frågar varje dag ”mamma, har brevet kommit än?”, berättar Madeleine Carlsson.
Barnen är ursprungligen från Eritrea men sedan de blev föräldralösa bodde de ett tag med sin farbror i Etiopien och därför ska de utvisas till det landet. Men syskonen är inte välkomna hos släktingar någonstans. De fördes till Sverige av farbrodern men han lämnade av dem på en parkeringsplats i Norrköping. Ingen vet har han befinner sig idag. Syskonen hittades och Migrationsverket placerade dem i ett familjehem hos Madeleine och Jens Carlsson i Storebro.
Samiel tar utvisningsbeslutet hårt och stänger ute sig själv från såväl familjen som vännerna. Han blir ofta arg och det tär på familjen, även om Madeleine poängterar att de förstår vad hans beteende bottnar i.
– Han var så ledsen häromdagen, tårarna rann och han sa till mig att de vill bo i Sverige, men Sverige vill inte ha dem här, berättar hon när vi går en promenad tillsammans.
Det här är det tredje avslaget från migrationsmyndigheterna och det går inte att överklaga längre. De kan ansöka om verkställighetshinder, till exempel om Etiopien säger att barnen inte får komma eller om ingen mottagare kan hittas i landet.
– Vi väntar på återvändarsamtalen nu, då ska upplägget presenteras av Migrationsverket, säger Jens Carlsson.
Louise Dane är doktorand i barn- och migrationsrätt. Hon har tittat på besluten och menar att det finns en hel del att säga om hur Migrationsverket gått till väga.
– Sverige kan ju fatta sådana här beslut, problemet är att när det ska verkställas och barnen ska skickas hem på riktigt så måste man kunna visa att det finns någon som tar emot dem. I det här fallet så framgår det inte att man faktiskt har tittat på vem som skulle vara mottagare, säger Louise Dane.
Enligt barnkonventionen ska barnens bästa tas i beaktande när man tar beslut i asylärendet. Men det finns också andra intressen som väger in även om det kanske är bäst för barnen att vara här.
– Det finns också intresset av exempelvis reglerad invandring, säger Louise Dane.
Det går alltså inte att hävda barnens rätt att stanna här endast på grund av att det skulle vara det bästa för barnen utan alla aspekter måste vägas in i beslutet.
Hon ifrågasätter också Migrationsverkets åsikt om barnens trovärdighet. Myndigheten hävdar i beslutet att barnen i första hand ska bo med sina föräldrar och anser att släktingar i Etiopien kan ge dem omvårdnad. Barnen har enligt myndigheten inte gjort det sannolikt att de vuxit upp med sin farbror och antar att det finns släktingar i Etiopien som kan ta hand om dem. Men någon utredning som stödjer påståendet har inte gjorts, trots att det ska redan i grundprövningen ska inledas ett efterforsknings- och återföreningsarbete eftersom barnen är övergivna.
– Om det visar sig att det inte finns någon så är det inget övergående hinder och barnen är så unga att det nästan helt säkert skulle bli ett permanent uppehållstillstånd. Det jag undrar är om Migrationsverket ens beaktat barnens bästa i beslutet, säger Louise Dane.
Vägrar kommentera
Ambassadutredarna på Migrationsverket ska nu prata med ambassaden i Etiopien för att ta reda på om det kan finnas några släktingar till barnen där. Men Migrationsverket vill inte kommentera det enskilda fallet närmare och hänvisar till sekretesslagstiftningen.
Tillbaka i Storebro börjar promenaden med Madeleine och Jens Carlsson lida mot sitt slut. Samtidigt som väntan är lång så är de glada för att allt inte sker för fort utan de kan ta hela processen steg för steg.
– Vi vill inte vara för hårda mot Migrationsverket heller utan invänta deras beslut, säger Jens Carlsson.
Om tre månader ska barnen ha lämnat Sverige och mycket kan hända under den tiden, det familjen är mest rädda för är att situationen ska bli en slags limbo för barnen. Att de får stanna i Sverige, men utan ett permanent uppehållstillstånd.
– Det är klart att det är jobbigt för familjer också som utvisas, men där finns det vuxna med som har gjort ett val. Samiel och Mihret har inte själva gjort valet, de har tagits hit och övergivits, säger Jens Carlsson.
Även om situationen är jobbig så påpekar de att familjen har tagit sig igenom tuffa tider förut. Samiel och Mihret har en fungerande vardag, och litar på att Jens och Madeleine hjälper dem.
– Ibland tror han nog att vi kan rädda världen, säger Madeleine Carlsson innan vi skiljs åt.
