BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är tidig måndagsmorgon och vi har just klivit in i minibussen för att köra och hämta veckans överblivna varor. På rutten finns ett tiotal stopp hos olika matbutiker i stan. Utanför vindrutorna faller vinterns första virvlande vita flingor.
– Var ska vi åka först?
Kimmo vänder sig om till Leith Mazaydeh i baksätet. Det är Leith som har koll, förklarar han.
– Jag vet inte vad vi skulle göra om vi inte hade honom.
Leith Mazaydeh ler och gnuggar sina frusna händer.
– Ingelstad, säger han. Let’s go to Ingelstad first.
Leith, är palestinier och kommer från Jordanien.
– Jag har bott i Sverige i 16 månader, men väntar fortfarande på beslut om uppehållstillstånd. Att hjälpa till med matbanken ger väntan ett betydelsefullt innehåll, förklarar han.
Vid den första butiken väntar säckvis med bröd med kort datum och några lådor grönsaker. Leith och Kimmo stuvar med vana händer in varorna i minibussen.
– Det är viktigt att hämtningen av varorna går snabbt och smidigt och att vi kommer på avtalad tid. Annars tröttnar butikerna, förklarar Kimmo.
Svårt att få med handlarna
När verksamheten startade för några år sedan var det svårt att få med handlarna. Många var oroliga att få problem med miljö- och hälsovårdsnämnden, tror Kimmo.
– Sedan har affärerna pratat med varandra, så från att jaga butiker har de börjat höra av sig till oss.
En av affärerna där hela personalstyrkan har engagerat sig i matbanken är Ica Strömmen.
– Vårt mål är att butiken ska slänga så lite varor som möjligt. Det här samarbetet fungerar väldigt bra och det känns bra att kunna ge något, säger Christian Hagman, handlare på Ica Strömmen när han möter upp Kimmo och Leith i butikens lager.
Under helgen som gick har det firats halloween och nu lassas rader av överblivna pumpor in i bilen.
Men även om matbanken fungerar bra och är populär bland handlarna kan den inte bli större i sin nuvarande form. Det räcker inte personalen till.
– Det är därför vi tittar på möjligheterna att starta en butik. Helst vill vi jobba direkt med leverantörerna, så att när ett flingpaket går sönder på en pall kan de lämna den pallen flingor till oss i stället för att kasta den, säger Kimmo.
Som en vanlig affär
Tanken är att butiken ska fungera ungefär som en vanlig affär, med en butikschef som är ansvarig och handledare som jobbar med personal och frivilliga. Behövande ska få ett speciellt kort som ger dem möjlighet att handla för en viss summa pengar i veckan och till starkt reducerat pris.
– Men vem som helst ska kunna handla i butiken, bara det att för ”vanliga” kunder blir det ”vanliga” priser, förklarar Kimmo.
I dag delas varorna som Hela människan samlar in ut till verksamheten Rias gäster. Till Ria kommer människor med en utsatt livssituation och vanligtvis missbruk. Maten delas även ut till en handfull olika församlingar som i sin tur ger matkassar till behövande och arrangerar soppluncher.
– Men det är inte meningen att vi ska försörja våra gäster på Ria med mat till exempel. Det skulle inte bli bra. Det handlar om egenkraft. Och församlingarna vi jobbar med, till dem kommer personen inte bara för att hämta mat, där byggs en relation upp, och genom den relationen kan det visa sig att personen egentligen behöver en helt annan typ av hjälp. Det blir en sidovinst av matarbetet.
Förhoppningen är att genom öppnandet av en butik kunna bidra både till att hjälpa utsatta människor, skapa arbetstillfällen och samtidigt göra en insats för miljön och klimatet.
– Vi hoppas att vi ska kunna öppna en butik om sex till tio månader, säger Kimmo.
Nu är minibussen fylld till bristningsgränsen av varor och det bär av mot församlingarna och sedan till Ria med en laddning fikabröd.
– Fika är alltid uppskattat! ler Kimmo.
