I botten finns flera Stockholmskommuner. I S-styrda Botkyrka är bara 65 procent av personalen inom kommunal äldreomsorg och LSS-verksamhet tillsvidareanställd. Och bland kommunalare inom vård och omsorg i kommunen är det inte ens hälften, 44 procent, som har en fast anställning.
Lena Fjällborg, förhandlingsansvarig inom vård och omsorg på Kommunal i Botkyrka, är kritisk och säger att den höga andelen vikarier och timanställda missgynnar alla inblandade.
– Det blir ju inte någon riktig kontinuitet. De som är fast anställda ska sköta sitt jobb samtidigt som de ska ta hand om de nya som går bredvid. Om man är två fast anställda kan man fördela jobbet mellan sig och båda vet att den andra kan sitt jobb. Vikarier blir en belastning också på den ordinarie personalen, särskilt om det är väldigt mycket timvikarier, säger Lena Fjällborg.
Hon får medhåll av Marta Szebehely, professor emeritus i socialt arbete med inriktning mot äldre vid Stockholms universitet.
– Det är klart att det blir bättre omsorg om man har en så fast personalstyrka som möjligt. Man lär känna arbetskamrater, men framför allt de gamla. Om man är timanställd blir det sämre kontinuitet, man är väldigt sällan på samma arbetsplats utan man går runt mellan olika avdelningar, säger hon.
Slimmade styrkor
Lena Fjällborg betonar att kommunen sköter sig bra på många områden, men grundproblemet är att personalstyrkorna ute på äldreboenden och inom LSS-omsorgen är för slimmade, menar hon. Just nu pressas man dessutom extra av att delar av hemtjänsten håller på att läggas ut på privata företag. För att slippa säga upp personal på sikt har kommunen valt att inte tillsvidareanställa.
– Det är en rävsax. Men man måste titta på bemanningen långsiktigt. Man är så fast i att vi bara ska vara ett visst antal, istället för att titta på verksamheten. Om hälften i en personalgrupp är över 40 år har de exempelvis rätt till fler semesterdagar, det måste kommunen ha med i sin planering så att man slipper fylla på med timvikarier. Man kan inte bygga sin verksamhet på timvikarier, säger Lena Fjällborg.
Under corona visade det sig också att få fastanställda och många vikarier var en riskfaktor för smittspridningen. Även om det enligt Marta Szebehely saknas svenska studier som visar på sambandet mellan många vikarier och hög smittspridning så är det troligt att större omsättning av personal, färre fasta rutiner och att anställda jobbar på flera avdelningar för att få ihop sina timmar ökar smittrisken.
Tipsar om överanställning
Ytterligare en faktor är att vikarier och timanställda kan vara försiktigare med att påpeka missförhållanden på arbetsplatsen.
– Är du inte säker på att du har ditt jobb imorgon så ligger du lågt, och det är inte bra. Det är bra om alla på en arbetsplats vågar säga ifrån om det är något som är fel, säger Marta Szebehely.
Har corona fått beslutsfattarna att förstå vikten av säkra anställningar?
– Jag tror att det har blivit en större medvetenhet om att det här är ett problem. Men om det har lett till någon faktisk handling vet jag inte. Det har jag inte sett något av ännu, säger Marta Szebehely.
Hon upplever att fler beslutsfattare pratar om att man vill erbjuda fasta anställningar. Samtidigt kommer man inte ifrån det faktum att det alltid kommer att finnas behov av vikarier inom omsorgen. Men det finns lösningar, säger Marta Szebehely.
– Man kan ju ha en fast vikariepool. På en större arbetsplats kan man överanställa, för nästan alltid är det någon som är sjuk, vabbar eller går en utbildning. Jag vet inte hur långt man har kommit med det här ute i kommunerna, men det är någonting man absolut skulle kunna göra. Man måste alltid ha vikarier, men de behöver ju inte vara timanställda, säger hon.
Tuva Lund, ordförande vård och omsorgsnämnden i Botkyrka, säger att hon inte är nöjd med hur det ser ut när det gäller visstidsanställningar inom äldreomsorgen i kommunen.
Samtidigt vill hon nyansera bilden. Hon säger att Botkyrka är en av få kommuner som inte har delade turer i hemtjänsten, är bland de bästa i Sverige när det gäller att erbjuda heltidsanställningar inom äldreomsorgen och ligger bland toppkommunerna när det gäller att erbjuda anställda att utbilda sig till undersköterskor.
– Vi har jobbat mycket med de här frågorna. Visstidsanställningarna är nästa utmaning som vi måste ta tag i. Vi är inte nöjda med hur det ser ut, säger hon.
I dag, måndag, klubbas budgeten och i den finns en målsättning om att öka andelen omsorgstid som utförs av tillsvidareanställd personer till 80 procent senast 2025.
Hur kommer det sig att ni inte kommit längre redan?
– Man skulle vilja slå med ett trollspö och få allting. Men det är ganska mycket jobb som ligger bakom. Vi började med grundutbildningen 2009, då hade 58 procent undersköterskeutbildning. Nu är vi uppe i 92 procent, men det tog sina år. Jag har varit medveten om problemet med visstidsanställningar. Vi behöver bli bättre på det, men vi har inte kunnat göra allting samtidigt, säger hon
Infört privat hemtjänst
En bidragande orsak till den låga siffran är att Botkyrka fattat beslut om att tillåta privata utförare i hemtjänsten och just nu är i en process där hälften av hemtjänsten ska läggas ut.
– För mig har det varit väldigt viktigt att ingen person som är tillsvidareanställd inom hemtjänsten ska förlora sitt jobb. För att det ska vara möjligt behöver vi ha ett utrymme i andra delar av äldreomsorgen så att vi kan anställa personal från hemtjänsten om det skulle behövas. Temporärt får vi då en högre andel visstidsanställda, säger Tuva Lund.
När corona fick spridning i äldreomsorgen pekades just den stora andelen vikarier ut som en orsak till att spridningen blev så stor. I en jämförelse över smittspridningen inom äldreomsorgen i kommunerna i Stockholms län placerar sig Botkyrka i mitten och enligt Tuva Lund var förvaltningen snabbt ute för att stoppa smittspridningen. Under året har man bland annat infört en bemanningsenhet.
– Målet är att det ska vara tillsvidareanställd personal, men som har i sin tjänst att åka till två eller tre olika omsorgsavdelningar. Tanken är att medborgarna ska möta samma vikarier, och att vi ska kunna matcha medarbetarens kompetens med medborgarens behov, till exempel kompetens inom demenssjukdomar, säger hon.
