Men ute i kommunerna är de fortfarande små på många håll. I kommunvalet 2014 fick SD under tre procent i 13 kommuner i landet. De flesta av kommunerna ligger i klassiskt röda Norrbotten och Västerbottens län.
– Nästan hela Norrland är ett område som traditionellt har varit rött. Generellt är SD svaga där, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Sämst resultat i Dorotea
Allra lägst resultat fick SD i kommunvalet i västerbottniska Dorotea, där partiet endast fick 13 röster av de totalt knappa 2 000 i kommunen. Det innebär 0,7 procent. I andra kommuner i Norrbotten och Västerbotten som Malå, Robertsfors, Kiruna, Åsele och Överkalix låg Sverigedemokraterna på omkring 2 procent i kommunvalet.
En färsk opinionsmätning från Skop/Dagens Samhälle visar att stödet för SD generellt är betydligt lägre i kommunerna än på riksplan. Bara 11,5 procent av 1 200 väljare håller SD som bäst i kommunpolitiken, medan 19 procent väljer dem på riksplanet i samma mätning.
– SD har haft svårt att rekrytera duktiga politiker som kan agera utåt. Och de har ju många tomma stolar. Dessutom är de frågor som de är profilerade på i stor utsträckning riksfrågor, säger Örjan Hultåker, vetenskaplig ledare på Skop, till Dagens Samhälle.
En annan konflikt
På många orter finns det ofta lokala frågor som har stor betydelse i kommunvalet. Men utöver det handlar det om ett par olika faktorer som gör att SD inte lyckas växa lika mycket som på andra håll i landet, menar Jonas Hinnfors.
– De är starkare i södra och delar av västra Sverige. En sak man har diskuterat är att i de delar av Sverige som hade en något starkare naziströrelse på 30-talet, även om den inte var så jättestark, där kan man se ett slags eko, säger Hinnfors.
– Den politiska kampen i Norrland har traditionellt handlat om konflikten mellan Socialdemokrater och kommunister. Det finns två varianter på varför människor byter parti. Dels finns det naturligtvis en verklighet som människor reagerar på. Men också vad det är för politisk konflikt som står i förgrunden. Och om de stora alternativen i den konflikten är två vänsteralternativ, då är det något helt annat än om det är vänster–höger-alternativ.
Vill ses som ett alternativ
Likadant, fast speglat från ett höger-håll, ser det ut i de välbärgade och borgerligt styrda kranskommuner till Stockholm där SD också är små. I Vaxholm, Lidingö och Danderyd fick partiet bara omkring 2 procent i senaste kommunvalet.
– Norrland har traditionellt varit rött, välorganiserat, med en lång tradition av god organisation och en mycket svag borgerlighet. I de borgerliga kommunerna är läget det motsatta. Där det finns en fullständigt självklar och mycket lång tradition av borgerlighet, där man också dominerar väldigt mycket.
Om konfliktlinjerna är små mellan höger och vänster, där den ena sidan dominerar kraftigt, så finns det inte samma grogrund för SD att växa.
– Det SD vill är att träda fram som en alternativ politisering, där man utmanar de etablerade konfliktlinjerna. Ingen av de här orterna motsvarar särskilt väl den vanliga konflikten i svensk politik, där man har ett vänster-alternativ och ett högeralternativ, säger Jonas Hinnfors och betonar att det finns större chanser för ett alternativt parti att nå ut om de etablerade partierna till höger och vänster börjar gå mer mot mitten.
Bra att hålla egna linjen
– När de traditionella vänster-höger-konflikterna börjar tunnas ut och man börjar närma sig varandra. När vänsteralternativen både retoriskt och praktiskt börjar dra sig åt höger, och vice versa. Då är det troligt att ett alternativ till den konflikten blir mer trovärdigt.
Vad kan då övriga kommuner som vill minska SD:s inflytande lära av dessa orter?
– Då måste man först och främst veta om det finns några lokala förhållanden som påverkar. Men generellt så handlar det om att formulera politiska förslag och fokusera på sådant som handlar om den egna ideologiska förankringen. Att man hela tiden arbetar inkluderande och inte exkluderande. Att man hela tiden funderar vad är det vi bottnar i ideologiskt. Att man inte börjar formulera frågorna på samma sätt som motståndarna. Att behålla det egna politiska projektet, säger Jonas Hinnfors.
