Kort efter Nordisk Ungdoms protestaktion mot Pride i Stockholm dök en film upp på organisationens hemsida. En hårdrocksslinga har lagts på i efterhand, och musiken blandas upp med aktionens kampord och höjda röster. Kameran fångar tumultet som uppstår och följer sedan en av högerextremisterna som knuffar till en av Pridebesökarna på andra sidan avspärrningsbandet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Flera personer omhändertogs av polis och brott mot vapenlagen rapporterades i samband med protesten mot Pride i Stockholm den 5 augusti. Ungefär samtidigt som filmklippet lades upp publicerade Nordisk Ungdom ett avsnitt om aktionen i sin podd: ”Rädda barnen, från pervofestivalen”.
Organisationens talesman Fredrik Hagberg och hedersordförande Patrik Forsén är nöjda – aktionen fick det genomslag i media som man hoppats på. Poddsamtalet löper på och blir ibland hotfull. En av Pridebesökarnas ansikten finns på film, ”för de som är intresserade”.
Men allt har inte riktigt gått som tänkt, berättar de vidare. Man hade egentligen tänkt använda banderollen ”Stoppa pedofilerna”, men några aktivister blev stoppade av polisen innan de hinner ta fram den.
För just pedofiler, det är vad deltagarna i ”homolobbyn” är, menar företrädarna för Nordisk Ungdom. Kärlek? Nej. ”Det är galna människor som vill uttrycka sin perversion”. Pride är ett enda ”kraftigt försök att sexualisera barn”. Och då finns Nordisk Ungdom där, som belyser barnens utsatthet.
Daniel Wiklander, vikarierande chefredaktör på den antirasistiska tidskriften Expo, förklarar:
– När de beskriver sin ideologi så har de familjen som en väldigt viktig enhet i samhället som de vill uppvärdera. Det handlar inte bara om traditionella värderingar eller heteronorm, det handlar även om hur de ser på att samhället ska organiseras. Mer makt ska överföras från staten till mindre enheter och då är familjen en viktig sådan enhet för dem.
– Flera ledande i Nordisk Ungdom är katoliker. Det skiner igenom i en del av deras ideologiska program, som har likheter med fascism men även är sprungen ur katolsk konservatism.
Även om hatet mot homosexuella alltid varit en del av högerextremismen kan sommarens attack mot Pride i Stockholm också härledas till aktuella händelser. År 2015 publicerade Nordisk Ungdom en ny symbol, föreställande en heterosexuell familj som tar skydd under ett paraply mot regnbågsvätska. Bilden fick stor spridning i högerextrema kretsar.
– Vi ser en ökning under de senaste två åren av propagandan. Det är att man gör sådana paroller som Nordiska Motståndsrörelsens ”krossa homolobbyn”, säger Daniel Wiklander.
Propagandan består även i att regnbågsflaggor runt om i landet halas ner och bränns. Det var också vad som skedde under Nordisk Ungdoms första protestaktion mot Pridefestivalen i Stockholm. I augusti 2015 tog man ner en prideflagga på Karlaplan och en grupp på 10–15 personer manifesterade, utan tillstånd, för kärnfamiljen.
Aktionen mot Pride upprepades under de två kommande somrarna.
Daniel Wiklander konstaterar att Nordisk Ungdom var mer offensiv i år, men påminner samtidigt om den värsta attacken i Prides historia:
Den 2 augusti 2003 tog sig en stor grupp personer från den numer nedlagda organisationen Nationaldemokraternas ungdomsförbund till Slottsbacken i Stockholm och attackerade Pridedeltagarna. Flera åtal upprättas senare, där den brutala misshandeln av Prides pressassistent Facundo Unia fick stor medial uppmärksamhet.
2009 bildades Nordisk Ungdom av en grupp personer som tidigare haft en ledande ställning inom Nationaldemokraternas ungdomsförbund.
– Det är inte så att de tar avstånd från våldet bara för att de gör det på ett annat sätt nu, säger Daniel Wiklander.
Nästa händelse som ledde fram till de ökade kampanjerna mot ”homolobbyn” inträffade så sent som i juni i år. Den här gången var det Nordiska motståndsrörelsen, NMR, som ansökt om att genomföra en demonstration i norska Fredrikstad under parollen ”Knus homolobbyen! – Kamp mot dekdense og antikultur!”.
Polisen avslog NMR:s ansökan, då det fanns en oro att situationen skulle bli våldsam mellan nynazisterna och de väntade motdemonstranterna. NMR uppmanade istället medlemmarna att vara aktiva lokalt. Samtidigt utsågs sommarens tema; organisationens homofobiska hållning.
Demonstrationen ägde rum ändå, fast utan tillstånd och i norska Kristiansand. Enligt Expo samlades ett 60-tal högerextremister, runt hälften från Sverige, för att protestera mot ”homolobbyn”. Dessutom stoppades 19 personer från att ta sig till demonstrationen, varav 18 svenskar. I samband med gripandena beslagtog norsk polis knivar och knogjärn.
Men uppmaningen om lokala aktioner hörsammas också.
Juni:
Nordiska motståndsrörelsen plockar ner och eldar upp Prideflaggor utanför Dunkers kulturhus i Helsingborg.
En protest mot ”homolobbyn” arrangeras av Nordiska motståndsrörelsen i Kristianstad.
Juli:
Nordiska Motståndsrörelsen byter ut en Prideflagga vid järnvägsstationen i Boden mot organisationens egna.
Augusti:
Sju Prideflaggor stjäls från Trelleborgs kommun. Morgonen därpå upptäcks att en delvis bränd Prideflagga har satts upp på rådhuset. Nordiska motståndsrörelsen tar på sig skulden.
Nordiska motståndsrörelsen tar ner en Prideflagga i Hörby kommun.
En man halar ner fyra Prideflaggor på halv stång under Malmö Pride.
Enligt Daniel Wiklander fyller de lokala aktionerna en marknadsföringsfunktion.
– När det kommer i lokalpressen så kan det sitta folk och tycka att det var bra att de togs ner. Det är också de som är mottagliga för värvningsförsök på orten. Man använder det som ett ganska enkelt sätt att väcka uppmärksamhet.
Ovan nämnda aktioner är en bråkdel av den senaste tidens hatkampanjer mot hbtq-rörelsen. I en kartläggning kom RFSL fram till att Nordiska motståndsrörelsen genomfört ett 40-tal aktioner sedan sommaren 2016. Själv skriver NMR att det rör sig om hundratals flaggbränningar.
– Det påverkar så att vi behöver ha ett större förråd av flaggor för att kunna ersätta dem som bränns upp, säger RFSL:s tillförordnade ordförande Magnus Kolsjö.
I somras ställde RFSL in två tredjedelar av de planerade programpunkterna i Almedalen, då Nordiska motståndsrörelsens närvaro försvårade säkerhetsläget. Enligt Magnus Kolsjö innebar RFSL:s ändrade program att flera diskussioner uteblev, däribland om situationen för hbtq-personer i Tjetjenien.
Några månader tidigare hade Magnus Kolsjö talat offentligt om just Tjetjenien, där det rapporteras om massgripanden och att hbtq-personer begravts levande. Hoten kom omgående, och syftade på att det som händer i Tjetjenien borde drabba honom personligen. Men att utsättas för hot var inget nytt för Magnus Kolsjö, de började komma direkt efter att han valts till vice ordförande våren 2016.
– Självklart behöver man hantera den säkerhetssituation som finns, men sedan tror jag att det är viktigt att inte låta sig skrämmas. Det finns viktiga frågor att arbeta för, säger han.
Våren 2016 lanserade RFSL även en informationsbroschyr om sexuell hälsa för nyanlända hbtq-personer. Enligt Magnus Kolsjö fick den följande hatkampanjen mot RFSL stor spridning, även på en internationell nivå.
– Det var allt från ”är det här nödvändigt” till ganska grovt uttalade hot.
Den hösten förtydligade Nordiska motståndsrörelsen sin kampanj mot ”homolobbyn”. Den 12 oktober 2016 publicerade Nordiska motståndsrörelsens webbsajt Nordfront inlägget ”Nordiska motståndsrörelsen – den sista utposten i kampen mot homolobbyn” av organisationens ledare Simon Lindberg. Han konstaterar att Pride spridits till mindre orter i Sverige för att sedan, likt Nordisk Ungdom, komma med anklagelser om bland annat pedofili. Dessutom har hbtq-personers ökade rättigheter skett på de heterosexuellas bekostnad, menar han.
Trots attackerna hävdar Simon Lindberg att man inte känner något agg mot ”homofiler”. Snarare är det synd om dem, som blivit hjärntvättade eller fått i sig gifter genom maten som lett till hormonrubbningar.
Daniel Wiklander berättar att pedofilanklagelserna även har spridit sig till andra områden; man antyder att det är vanligt att medelålders kvinnor som blivit familjehem åt ensamkommande barn är det av sexuella skäl.
– Man kan dra hela engagemanget i smutsen och på det sättet är det lättare att få folk att ta avstånd.
Magnus Kolsjö är tveksam till om polisens ökade budget på tio miljoner kronor till arbetet mot hatbrott räcker. Enligt honom är förtroendet för rättsväsendet så urholkat att många hbtq-personer avstår från att anmäla hatbrott.
– Jag har sett flera anmälningar, och även gjort anmälningar själv, där man inte har ansett att det varit hatbrott även om det kommit hotfulla brev som börjat med ”jävla bögjävel” och att homosexuella ska dö.
Hoten från personer med ett våldskapital till trots är Magnus Kolsjö främst oroad över det parlamentariska läget och att Sverigedemokraterna ska få inflytande i frågor rörande folkhälsa och familj. Han menar att de andra partierna har ett stort ansvar att finna överenskommelser över blockgränserna om SD växer ytterligare.
– De som har rötter i den nazistiska rörelsen och som nu försöker dölja den bruna färgen med lite rosa glitter, det är de som är det stora och omedelbara hotet. Vi har ett val som ligger ett år bort.
Enligt honom är det däremot inte bara den organiserade extremhögern som driver hatet mot hbtq-rörelsen, han ser även tendenser att toleransen börjat minska bland allmänheten.
– Min upplevelse är att tonen i samhällsdebatten har hårdnat. Det finns en ganska tydlig brytpunkt i omläggningen av migrationspolitiken 2015. När det blev acceptabelt att ha en hårdare ton gentemot migranter så blev det också acceptabelt att ha en hårdare ton gentemot andra minoritetsgrupper.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
