Det här är en artikel om män som söker stöd hos andra män som befinner sig i samma utsatta situation. De gör det på olika digitala plattformar, där de öppnar sig totalt, gör sällskap ner i varandras allra mörkaste källarvrår.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det här är en artikel om ofrivilligt celibat. Ett tillstånd, men också en mansaktivistisk ­rörelse – för självhatet är aldrig starkare än hatet mot kvinnorna som förvägrar dem uppskattning, kärlek och sex.

Många blev medvetna om begreppet incel – involuntary celibacy, alltså ofrivilligt celibat – efter att det användes av förövaren i Toronto, mannen som rände en skåpbil mot fotgängare. Framför allt mot kvinnor.

Direkt efter den attacken började Dagens ETC söka efter män som kunde tänka sig att berätta. Om sin delaktighet i incel-rörelsen. Om sin syn på kvinnor.

Det finns amerikanska grupper som samlar totalt tiotusentals män, varav ett antal från Sverige. Utöver det har Dagens ETC kunnat följa svenska grupper som samlar drygt 200 män. Till sist accepterade tre av dem intervju. Samtliga mot löfte om anonymitet.

Vi kallar dem Paul, Fredrik och Dennis.

DET FINNS FLERA PLATSER där vi skulle kunna börja. I soliga Isla Vista, Kalifornien. I korsningen Yonge Street-Finch Avenue i Torontos affärsdistrikt. Men vi börjar på andra våningen i ett fläckigt tegelhus någon halvtimme med pendeltåg från centrala Stockholm.

Här bor Paul, 28 år. Jeans och tröja, praktisk frisyr, ser ut som folk gör mest. Han bor inte själv, han bor ensam. Orden är viktiga. ”Det är skillnad, jag har inte kunnat välja mitt liv.” Det är Paul som upprepar att han hatar kvinnor. Första gången när han får frågan:

Nu sitter du inte med en skärm framför dig, utan öga mot öga med en människa. Gör det någon skillnad för dig?

– Nej.

Jag har läst det du skriver. Vad tror du att jag tycker om det?

– Du får tycka vad du vill. Jag skriver det jag känner och jag gör det där andra vet vad jag går igenom.

Du skriver att kvinnor som inte har sex med er i gruppen förtjänar att våldtas, men du skriver ju i och för sig nästan aldrig ”kvinnor” utan mest ”horor” och ”slynor”.

– Ja.

Menar du allvar med det där?

– Jag hatar kvinnor. Kvinnor hatar mig. Det är ömsesidigt.

När började du hata kvinnor?

– Jag är snart 30 år gammal. Mina bästa år är snart borta och jag har aldrig ens varit i närheten av en kvinna, inte som pojkvän, inte som one night stand. De vill inte ha mig. De markerar det jävligt tydligt också. De kanske inte hatar mig, men de föraktar mig, och det är värre.  

Varför vill de inte ha dig?

– Kvinnor låstas vilja ha värsta gulliga killen som kan prata om sina känslor, men när det kommer till kritan går de bara efter yta. Hur du ser ut, vad du tjänar, var du bor, vad du kör, vad du har på dig.

Är du den gulliga killen?

– Jag var det. Nu är jag mentalt förstörd.

Kunde du själv ha gjort något annorlunda?

– Det var kört för mig från början. Jag har inte vad som krävs på den sexuella marknaden.

Hur känns det?

– Som att det är onödigt att leva. Varför, liksom? Jag vill kunna göra som alla andra. Åka på semester med någon, ta promenader, kanske få barn. Det var i alla fall min dröm. Det kommer inte att hända.

Så hur känns det?

– Ångest. Det är orättvist. Jag blir galet arg när jag tänker på det.
Jag tror att många kan förstå att du har ångest över att vara ensam.

Men hur kommer du fram till att alla kvinnor förtjänar att våldtas för att just du inte har någon?

– För att de låtsas, för att det här med jämställdhet är falskt. Kvinnor vill ju inte ha sådana killar ändå. De vill ha riktiga svin. Ju dummare, desto bättre. De borde inte få komma undan med det. Mitt liv är helt förstört. Det är inte bara jag, det finns många.

MÅNDAGEN 23 APRIL 2018 utförde Alek Minassian en fordonsattack i centrala Toronto. Han dödade tio personer, främst kvinnor. Före sitt attentat skrev han på Facebook:

”Incel-upproret har redan börjat.”

Tillbaka i Pauls lägenhet. Hans åsikt:

– Han var säkert psyksjuk, men du blir det av att leva ett nedbrytande liv. Det är som om alla skrattar åt dig. Först nu fattar jag att jag gick på världens trolleritrick. Jag tänker inte moralisera. Det är inte bra att köra över någon, men jag vet inte vad han hade blivit utsatt för av kvinnor. Jag dömer honom inte.

Skulle du kunna göra likadant?

– Jag passar på den.

Har du vänner eller familj som kan få dig på andra tankar?

– Jag har mina vänner i gruppen du har kollat på.

Du säger att du hatar kvinnor. Du skriver att kvinnor ska våldtas. Andra i gruppen blev glada för Toronto.

– Jag kanske är farlig. Det får andra avgöra, säger Paul.

Han har aldrig kramat en kvinna bortsett från sin egen mamma.

HANNA GUSTAFSSON ÄR EN AV Sveriges främsta när det kommer till att analysera samtidens manliga motståndsrörelser, tidigare som ledarskribent i Dagens ETC och numera i Politism.

– Incels är övertygade om att kvinnor har en annan typ av makt. Det är ju svårt för män att hävda att ekonomisk och politisk makt inte ligger hos dem, om inte hos individen så hos gruppen män. Därför handlar det, menar incels, om sexuell makt som kvinnor använder för att utöva ett förtryck.

Så hur föreställer sig incel-männen att de ska befria sig?

– Vuxenlivet innebär att lära sig hantera ­situationer, men de reagerar som om de blivit av med en leksak som de har rätt till, vilket inte alls fungerar i mellanmänskliga relationer. Tyvärr lever de i en värld där mansrollen inte hjälper dem över­huvudtaget.

Det är inte riktigt så enkelt att incel-rörelsen bär skuld för allt våld som individer utövar i dess namn, säger Hanna Gustafsson. Men hon följer deras forum och vet hur giftigt, försoningslöst och aggressivt tonläget kan vara.

– Jag blir nästan avtrubbad. De glömmer bort att de skriver om människor. De är så förbannade på feminismen som de tycker har försämrat deras utgångsläge. Invandrare kan också drabbas av deras agg.

– Incel är egentligen inte en egen rörelse, utan en del av en anti­feministisk och kvinnohatisk strömning.

Tycker du någonsin synd om incel-männen?

– Ja, det kan jag göra. Det är en tung börda att vara ensam, jag har själv varit i den situationen. Man är beredd att göra mycket för att slippa den känslan. Att man inte får en partner, att man inte skaffar barn. Det är tunga saker. Klart att det är psykologiskt jobbigt. Men så är det vara vuxen.

Jag har intervjuat män som föraktar kvinnor eftersom de vantrivs i sina ofrivilliga celibat. Det har varit svåra samtal. Jag kan inte se hur de någonsin ska kunna bredda sitt synfält. Vad tror du?

– Det är en utmaning. Hur ska man få människor att släppa hatet, speciellt när de hittat en förklaring och en kompass att följa? Det som inte hjälper är hån. Långsiktigt handlar det om att en friare och mer jämställd kultur kommer att skapa en annan mansroll, där man kan acceptera sin situation utan att lägga det på en annan grupp.

PAULS KONSPIRATIONSTEORI ÄR att feminismen har påverkat både kvinnor och män till att förneka att de är biologiska varelser, drivna av ett sexuellt spel mellan könen. Följden är en illusion av jämställdhet där män som han själv krossas av en politisk agenda.

Andra i incel-rörelsen har hittat grupper att hata mer än kvinnor.
Det gäller Fredrik, 33 år, vars åsikter konvergerar med högerextremismen. Han menar inte bara att män är utsatta för en komplott, utan att det handlar om ett sabotage mot vita mäns reproduktion. Ett globalt demografiskt projekt. Ett kalkylerat folkmord. Vita män ska inte ­tillåtas föröka sig.

Denna rädsla för en svart planet har han kombinerat med sin incel-identitet.

Det är inte hans eget fel att han varit utan sexuella kontakter eller andra intima relationer. Han är utsatt för ett gigantiskt experiment som har offer (vita män), förövare (politiker, underhållningsindustrin) och medskyldiga (kvinnor).

Fredrik lägger ut texten om Hollywood.

– Vita män utmålas alltid som patetiska. Du vet, white trash med fula kläder och idiotiska dialekter. Det är så klart medvetet för att kvinnor ska dra slutsatsen att vita män är ovärdiga att ha sex med.

Du och jag ser nog olika filmer. Kan du nämna en film?

– Det här är ett mönster. Det går inte att säga bara en film.

Du menar att det finns finns en konspiration mot vita män. Men vem ligger bakom den?

– Det är ju politiker som bestämt sig för att mångkultur ska dominera och är livrädda för nationalism eftersom den ger män självkänsla och styrka. Men sedan är det Holly­wood också.

Vad menar du när du säger Hollywood?

– Ja… Judar. Marxister.

Kan du utveckla?

– De vill ha kontroll över världsekonomin och då behövs det vita män som kan slava för låga löner, samtidigt som de inte får skaffa för många barn.

Så fortsätter det. Rasism. Antisemitism. Kvinnohat. Det är spetsarna i Fredriks triangel som han rör sig längs för att vrida sin egen situation – som uppenbart plågar honom – till att vara en idealistisk samvetsfånge, någon som bär bördan i väntan på männens revolution.

Det finns en mani som uppstår när medlemmar i en grupp bekräftar varandra när de gemensamt rör sig bort från verkligheten.

Ekokammarens logik.

Fredrik är till exempel besatt av den brittiske skådespelaren Idris Elba. Han är det slutgiltiga beviset, enligt Fredrik. En svart man som lanserats för att vinna vita kvinnors hjärtan och kroppar.

För mig är det här vansinnigt. Varför tror du att jag reagerar så?

– Du är hjärntvättad. De flesta är ju det, men jag vet att män kommer att öppna ögonen när de läser det här. De känner igen sanningen när de ser den.

LUCAS GOTTZÉN ÄR MASKULINITETSFORSKARE som undersöker mäns syn på sitt eget våld. Han har intervjuat förövare. Han berättar hur han ser på de svar han fått i jämförelse med vad incel-rörelsen framför.

– Definitivt ett uttryck för att de är berättigade, att en tjej ska finnas till hands. De är dåliga på att kommunicera och exploderar i pressade situationer.

Lucas Gottzén talar om manosfären, en spretig men alltid antifeministisk samling inriktningar som organiserar sig på och utvinner energi från digitala plattformar. Mans­aktivismen 2.0. Grövre, hårdare. Inte sällan med förgreningar vidare till högerextrema rörelser.

Någon dyrkar Neil Strauss, någon vill våldta kvinnor under sadistiska former eftersom han aldrig blivit kysst och tycker synd om sig själv, någon rasar för att kvinnliga karaktärer syns i ett tv-spel om Andra världskriget, någon idkar paramilitär disciplin och demonstrerar för Donald Trump…

Spretig.

Men med en minsta gemensamma nämnare.

– Sexualitet, säger Lucas Gottzén.

– Vissa uppmanar till monogami, medan incel-männen är upptagna av att de inte får några kvinnor överhuvudtaget.

Hur viktigt är nätet? Nu finns en möjlighet att utbyta idéer med tusentals, tiotusentals andra män som befinner sig i samma situation.

– Det gör att män och killar kan prata om svåra saker, dela sårbarhet. Men det lämnar också utrymme för aggressivitet. När utsatta personer möts riskerar de att förstärka varand­ras negativa beteenden.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

ATTENTATSMANNEN I TORONTO skrev inte bara att incel-upproret har börjat. Han hyllade även den amerikanske massmördaren Elliot Rodger, som motiverade sina gärningar med en video på Youtube, med vajande palmer i bakgrunden:

”Ni tjejer har aldrig varit attraherade av mig. Jag vet inte varför ni tjejer inte är attraherade av mig, men jag kommer att straffa er alla för det… Jag är den perfekta killen och ni kastar er ändå på dessa vidriga män i stället för mig, den ultimata gentlemannen.”

När den 22-åriga studenten i maj 2014 mördat sex personer i Isla Vista, för att därefter ta sitt eget liv, lämnade han även efter sig ett längre manifest, ”My twisted world” (min förvridna värld), om att hans avsikt var att starta ett ”krig mot kvinnor”, hur de skulle slaktas, alla som ”förvägrat mig sex”.

Incel-männen återkommer till honom.

Många uppmärksammar hans dödsdag.

Rörelsen har mer av en berättelse än en färdig ideologi, säger Lucas Gottzén. Denna berättelse lyfter Elliot Rodger till en särskild status.

– Hans manifest beskriver att vi visserligen fått mer frihet och jämställdhet, men på köpet en intensiv kamp om vem som ska få ligga. Det finns olika typer av personer. Incels förlorar medan attraktiva män, Chads, och attraktiva kvinnor, Stacys, tar för sig. Högstatuskillar får högstatustjejer. Vanliga tjejer, Beckys, vill också ha högstatuskillar. Det är en affektiv berättelse. En känsla av att vara förlorare, en känsla av hat. ”Jag har rätt till detta som tas ifrån mig. Allt jag lärt mig om att vara en snäll kille hjälper mig inte.” Kritiken landar mot feminism och den sexuella frigörelsen.   

Incel-männen återkommer till att relationen mellan man och kvinna blivit kaotisk, att det borde vara enklare. Hur bedömer du att mansaktivismen skulle vilja forma samhället?

– Det finns återkommande kärnvärden. Som att sexualitet drivs av polaritet mellan könen, och nu har feminismen gått för långt och förvirrat män. Lösningen blir att män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor. Det finns även tendenser att kräva återgång till traditionella system där kvinnor inte har samma möjligheter att välja, utan är mer tacksamma för att gifta sig.

MÄNNEN SOM INTERVJUAS nämner alla ­kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B Peterson med stor vördnad. De ser i honom någon som förstår deras situation, men också har genomskådat orsaken. Hans bok ”12 rules for life” är en självhjälpsbok som vill reparera mannen, befria honom från identitets­politik och postmodernism. Han appellerar till miljoner unga. Han är bryggan mellan skygga mansaktivister och etablerad samhällsdebatt.

Jordan B Peterson säger, senast i en mycket uppmärksammad intervju i New York Times, att vi måste räkna med attacker som den i Toronto om män inte får gifta sig, om de hamnar vid sidan om uppgörelser på vad han kallar den sexuella marknadsplatsen.

– Han (Alek Minassian) var arg på Gud eftersom kvinnor förskjuter honom. Botemedlet är påtvingad monogami.

Han utvecklar:

– Hälften av alla män misslyckas, och ingen bryr sig om dem.

Journalisten börjar skratta, hans påståenden är absurda.

– Du skrattar åt dem. Det är för att du är kvinna, säger Jordan B Peterson.

Det finns ingen direkt svensk motsvarighet till Jordan B Peterson, om vi utgår från genomslag. Men om vi i stället utgår från budskap – män måste ta kontroll över sina egna liv när nymodigheter som genusvetenskap och kvo­tering riskerar att lösa upp deras ryggrad – är David Eberhard besläktad.  

Psykiatern och författaren fokuserar gärna på det egna ansvaret. Även när han talar om männen som gör uppror mot sitt ofrivilliga celibat.

– Klart att det finns en grupp män som känner sig förfördelade. Alla håller inte med om det här, men jag kommer snart med en ny bok om biologiska skillnader mellan män och kvinna. Det finns data som visar att kvinnor väljer män och inte tvärtom. Så är det bland de flesta däggdjur. En grupp män blir förlorare, men att de ska se sig som offer blir ingen riktigt framkomlig väg, även om de är isolerade och inte träffar en käft. Psykologiskt sett är det en oerhörd frustration. Den sexuella driften är stark.

De anklagar inte sig själva, inte heller andra män. De anklagar kvinnor.

– De ger sig rättigheter som ingen människa har, överlag talas det för mycket om rättig­heter. De har väl samma möjligheter som alla andra att på ett schysst sätt ragga upp en tjej. Men deras beteende gör att de inte lyckas.

Incel-männen anser att Sverige är helvetet på jorden, att ingen annanstans är balansen lika störd mellan kvinna och man. Hur ser du på det?

– Det finns säkert de ute i stugorna som inspireras av mig eller kanske Jordan B Peterson och tänker att Sverige är värst, men någon sådan uppfattning har jag inte. Sverige är inte dåligt, Sverige är fantastiskt.

David Eberhard räknar upp manliga egenskaper – biologiska egenskaper – som han menar skulle kunna förklara våldsutbrott som det senaste i Toronto. Mer aggressiva, mindre empatiska.

– Sedan är män mer isolerade. Då utlämnas de till sina egna fantasier, med risken att det går överstyr.

Är det här något du möter som psykiater?

– Ja, absolut. Det är påtagligt.

Så vad säger du till sådana patienter?

– Det finns en stor sorg och bitterhet i den här gruppen. Jag tror på kommunikation. Jag tror på biologiska skillnader, men jag är ingen determinist. Vem var det som använde schackbrädet som metafor?  Det var nog Jordan B Peterson. Det går ut på att pjäsernas rörelsemönster är förutbestämda. Drottningen har sitt, bönderna sitt. Men ändå kan man spela schack på så många olika sätt.

I NOVEMBER HÄNDE NÅGOT häpnadsväckande på sajten Incels.me då en ny profil gjorde entré: ”Jag är inte ensam för att jag har höga krav. Det är inte frivilligt, aldrig någonsin har någon visat intresse för mig.” Det liknar andra vittnesmål. Häpnadsväckande var däremot avsändaren. En kvinna. Forumet gick till kollektivt angrepp. Lögnare. Troll. Hora. Gris.

Hon hotade deras konstruktion, att bara män kan uppleva fysiskt och emotionellt utanförskap. Hennes blotta existens ifrågasatte det ensidiga förtrycket.

Hon blev avstängd från Incels.me.

KATARINA WENNSTAM HAR som journalist och författare ägnat ett yrkesliv åt att granska mäns våld mot kvinnor, åt att ta sig så långt som möjligt under statistik och domskäl.

I sin bok ”Flickan och skammen” (2016) skriver hon om Elliot Rodger.

– Han hatade kvinnor för att de vägrat honom sex. Det gav upphov till debatt om män som anser att de har medfödd rätt till sex. Kvinnor som ägodelar, att män delar upp kvinnor mellan sig, det är vad det bottnar i.

Hon definierar det som en hederskultur som spänner över kontinenter och kulturer.

– Som kvinna är att av de säkraste sätten att frånsäga sig manlig intimitet att säga att man redan tillhör en annan man. Det här finns starkt i islamistiska och nazistiska kretsar. Rör inte våra kvinnor! Förlåt, men jag är inte din kvinna.

Katarina Wennstam ser paralleller mellan incels och hur sexköpare brukar resonera.

– De ser sex som en mänsklig rättighet, inte som en relation, inte av lust och önskan. Snarare som tak över huvudet eller vatten i kranen. Det finns många människor som inte ligger. För den sakens skull kan man inte kräva att få sina sexuella behov tillfredsställda. Det är skruvat.

Incel-männen anser ofta att de från början var goda, mjuka, lyssnande. Men sedan har de förhärdats av att ständigt se kvinnor välja vad de kallar alfahannar, alltså respektlösa och opålitliga män. Vad tänker du när du hör det?

– Ja, de tycker att de har gjort alla rätt. Men sedan vänder de sitt hat mot kvinnor, och de har inte heller bättre kvinnosyn eftersom de ständigt utgår från kvinnor som något de kan äga, som de har rätt att knulla, som de har rätt att straffa med våld. Dessutom finns slutshaming, en upprördhet över att kvinnor faktiskt väljer fritt. Det är oerhört konservativt, att ställa krav på sexgaranti. Men jag förstår att argumenten lockar de bortvalda och refuserade.

Västvärldens manlighet befinner sig i en ”gigantisk identitetskris”, säger Katarina Wennstam. Det handlar inte bara om att kvinnor avancerar vad gäller exempelvis utbildning och ekonomisk makt, utan om konflikten som uppstår när traditionella attityder samtidigt fortsätter upprätthållas.

– Det handlar om gamla ideal för hur en relation ska se ut, för hur en man ska vara. Väven som vävs är dammig men förrädisk och gör att många män känner sig som förlorare. Kvinnor väljer så klart inte alltid alfahannen, hunken, eller vad vi ska kalla honom, men sett till populärkultur och medier verkar det nästan så. Någon drar skrönor om sina kvinnor i ”Skavlan”, men får inga frågor om varför han varit oförmögen att hålla ihop sina relationer. Alfahannen har dålig kontakt med sina barn, är alkoholiserad och har sju skilsmässor bakom sig. Han är fan ingen vinnare.

DENNIS ÄR BARA 18 ÅR. Valpig, bor fortfarande hemma. Genom intervjun har han ett oknutet skosnöre. På hela våren har han inte blivit bjuden till en enda studentfest.  

För honom har dörren till incel-rörelsen nyss öppnat sig. Han tittar in med skräckblandad förtjusning. Han tycker att han äntligen vågar avslöja hur han känner, att han förstår mer om sig själv. Ångesten. Depressionerna. Otillräckligheten. Men han tycker samtidigt att retoriken är överdriven, för kategorisk.

– Jag vet att många hatar kvinnor. Jag gör inte det. Däremot märker jag att det är något som inte stämmer.

Dennis talar om det svarta pillret, ögonblicket då han via incel-rörelsen upptäckte att det pågår ett systematiskt förtryck av män.

Dimman har skingrat sig.

– Plötsligt fattade jag hur allt hänger ihop.

Argumentet känns igen från mansaktivister absolut längst ut i marginalen, men också från Jordan B Peterson. Matrix-ögonblicket är inte att din tillvaro styrs av en datoralgoritm, utan antagandet att 20 procent av männen står för 80 procent av de sexuella kontakterna, vilket innebär att 80 procent av alla män måste tävla om ”marknadens rester”, kvinnorna som återstår. Det fungerar för sju av tio, men det fungerar inte alls för var tionde. Incel-männen.

– Jag har egentligen alltid förstått att jag kommer att bli ensam, säger Dennis.

Det är en fin dag ute. Medan vi pratar går det förbi många par som verkar lyckliga. Hur känner du när du ser dem?

– Det gör ont.

Kan du se dig bryta ensamheten?

– Jag har inte gett upp riktigt ännu. Men jag vet inte… Det här sitter i mitt DNA. Kvinnor vill inte ha mig. De förstår vad jag är.

Vad är du?

– En förlorare. Jag är född förlorare.
 
I HÖSTAS BESLUTADE SIG REDDIT för att stänga ner den största incel-gruppen med fler än 40 000 medlemmar på grund av att den stred mot communitypolicyn och ”uppmuntrar, glorifierar eller uppviglar till våld eller fysisk skada gentemot en individ eller grupp av individer”.

Män som hatar kvinnor.

Varav vissa vill skada kvinnor.

Hur farlig är rörelsen?

Hur många av männen i dessa forum och grupper kommer att radikaliseras till en punkt där alla medel är tillåtna för att den sexuellt utfrysta betamannen ska få sin upprättelse?

– Tänk på hur mycket det pratas om feministernas manshat fastän det förekommit extremt lite våld, trots en global feministisk rörelse. Men när det gäller mansrörelsen ser statistiken helt annorlunda ut. Den har ett spår av blod efter sig. Utgångspunkten behöver inte vara att incel-rörelsen är jättefarlig, men här har vi ett samhällsfenomen som vi behöver fundera på. Ideologin måste upp till diskussion, säger Hanna Gustafsson, och får medhåll av Lucas Gottzén:

– Det är rimligt att tala om incel-rörelsen som en grogrund för terrorism där individer som söker manlig identitet kan radikaliseras. Det här måste tas på allvar.