Athena Farrokhzad både hyllades och väckte ilska när hon i sitt sommarprogram förespråkade övertagande av produktionsmedlen, pratade antirasism och spelade Ebba Gröns 35 år gamla punklåt Beväpna er. Förutom att den moderate riksdagsledamoten Gunnar Axén blev så upprörd att han sa upp tv-licensen och kastade ut sin tv, har Granskningsnämnden tagit emot över  anmälningar. Det är rekord för 2010-talet.

”Vänsterpropaganda rakt igenom. Allra värst var den inledande låten om borgerligheten och kungamakten och att vi ska beväpna oss mot dem”, skriver en anmälare.

“Det kan inte vara tillåtet att utveckla sina egna sjuka tankar, som denna programledare tilläts”, skriver en annan.

Diskuterar med jurister

När sommarprogram anmäls till Granskningsnämnden handlar det ofta om att sommarprataren är politiskt partisk, eller gynnar olika varumärken, enligt Daniel af Klintberg, ansvarig utgivare för Sommar i P1.

– Det ligger i programmets format att sommarprataren har en vidsträckt yttrandefrihet. Vi sätter oss ned med en jurist och diskuterar om det är något, till exempel någon enstaka formulering, som är tveksam. I år har jag haft diskussioner kring sju-åtta program, säger Daniel af Klintberg.

I en intervju på sajten Rummet berättar Athena Farrokhzad om en av dessa diskussioner, kring covern av Beväpna er som framfördes i programmet. I originaltexten sjunger Ebba Grön att de ”hatar Zarah Leander”, men just den meningen ersattes med en vissling i covern.

– Vi ville inte sjunga Zarah Leander, eftersom vi inte vill basha operasångerskor utan reell politisk makt, oavsett om hon sjöng för Hitler eller inte. Vårt modesta ändringsförslag till Sveriges radios jurister var ”Ja jag, jag hatar Peter Wolodarski, ja jag, jag hatar Johan Hakelius”. Mest för att det gick att få fint in i rytmen, men det var tyvärr inte en förhandlingsfråga, säger Athena Farrokhzad till Rummet.

Två fällningar

Det näst mest anmälda sommarprogrammet de senaste fem åren är Sveriges radios mellanösternkorrespondent Cecilia Uddéns sommarprat från 2010. Anledningen till de 32 anmälningarna var att hon valde att spela en raplåt av hennes söner, med textraden ”we spit on SD”. Men programmet friades i nämnden.  Det är mycket få program som faktiskt har fällts – hittills bara Jan Guillous sommarprat från 1979 där han sågade Per-Albin Hansson och Bodil Malmstens program från året därpå, som kritiserade organisationen Rätten till vår död.