I dag minns Europa katastrofen utanför italienska Lampedusa. För exakt ett år sedan omkom över 300 människor då en båt som smugglade flyktingar sjönk.

Under minnesceremonin på Lamdepusa deltar politiker från flera europeiska länder, liksom anhöriga till offren. Adel Neguse från Stockholm finns bland dem. Han förlorade sin 24-årige lillebror Abraham i katastrofen.

– Om jag får chansen vill jag prata med politikerna på plats. Det som har hänt har hänt och jag kan inte få tillbaka min bror. Men jag vill att man jobbar hårt för att något sådant här inte händer igen. Att man kanske öppnar legala vägar in i Europa istället för att människor hamnar i smugglarnas händer, säger Adel Neguse, som kom till Sverige från Eritrea för tio år sedan.

Drygt 2000 dollar

Abraham betalade flyktingsmugglare drygt 2000 dollar för resan från Eritrea till Europa. Planen var att ta sig till Sverige eller till Storbritannien. Adel Neguse och andra familjemedlemmar hade samlat ihop pengarna men försökte in i det sista avråda Abraham från att använda sig av flyktingsmugglare

– Det är för farligt, sa vi, men då ställde han frågan: vilka alternativ finns det för mig? Han var bestämd och vi kunde inte stoppa honom.

Tidigt på morgonen den tredje oktober förra året hörde han nyheterna om katastrofen utanför Lampedusa. Han blev orolig. Adel visste att hans bror var i Libyen och väntade på att någon båt skulle ta honom över till Europa. Han började ringa runt och fick till sist veta att Abraham befunnit sig ombord.

– Jag bestämde mig för att åka till Lampedusa direkt för att se om han var bland de som överlevt eller inte. Efter några dagar fick jag veta att han inte fanns bland de som överlevt. Jag blev förkrossad. Det är det värsta som hänt i mitt liv.

Enkla drömmar

Han berättar att hans bror hade enkla drömmar om livet i Europa. Abraham ville leva i fred och skaffa sig ett jobb, vilket som helst, för att försörja sig. För Adel Neguse själv har livet nu åter blivit till vardag, men han brottas ständigt med skuldkänslorna.

– Jag känner mig väldigt skyldig över att jag inte gjorde något mer för att hjälpa honom så att han inte tog den vägen.