Med hjälp av de nya perspektiven hoppas han att det han kallar för främlingsskapet inför havet ska kunna minskas. Detta glapp mellan människa och hav oroar honom redan i dag, och han befarar att det kommer att växa i takt med att vi blir fler och fler på jorden. 2050 beräknas vi vara tio miljarder människor, säger han, och 70 procent kommer att bo i urbana områden – inte sällan längs kusterna, där det blir havet som får ta konsekvenserna av våra handlingar.

– Vi bor i städer och använder allt för vår konsumtion. Vi måste ändra attityd och gå från piratmentalitet till engagerad förvaltningsmentalitet, säger Anders Omstedt.

Hans nya bok, ”A philosophical view of the ocean and humanity”, är tänkt som en inspirationskälla inför FN:s årtionde för havsforskning som inleds nästa år och ska pågå till och med 2030. Målgruppen är i första hand forskarvärlden och studenter, men kan läsas av alla som är intresserade av miljöfrågor.

– Jag tänker att den kan vara relevant för alla som berörs av och intresserar sig för klimatfrågorna, havsfrågorna och människans framtid, säger Anders Omstedt.

Boken presenterar inga nya forskningsrön, utan kan snarare ses som en uppdaterad sammanfattning av en rad områden inom havsforskningen. Kapitel för kapitel redogörs för forskningsläget om till exempel havsströmmar, plastföroreningar, isläggning, överfiske, oljeutvinning och klimatförändringarnas påverkan på havet.

Därtill innehåller varje kapitel, illustrerat med bilder av Göteborgsfotografen Hillevi Nagel, ett filosofiskt plan där Anders Omstedt undersöker sin egen och mänsklighetens relation till havet genom att ge det en röst och gå i dialog med det. Han tar även hjälp av konsten och litteraturen för att undersöka hur den behandlat havet genom historien, och vad vi kan lära av det i dag.

Genom att sammanföra vetenskap och konst på ett nytt sätt vill han ge inspiration till framtida forskare att överbrygga ännu ett glapp som oroar honom: Samtidigt som forskningen de senaste 30–40 åren tagit stora kliv framåt för att förstå havet, så har havet bara drabbats av mer och mer destruktivitet.

Den naturvetenskapliga forskningen lyckas helt enkelt inte nå ut på egen hand, utan behöver ta hjälp av konst och humaniora.

– Om vi ska uppnå det vi hoppas, en beteendeförändring av hur vi förvaltar och utnyttjar havet, så behöver naturvetenskap och humanvetenskap kopplas samman. Boken är ett förslag från mig på hur det kan se ut, säger Anders Omstedt.

Ett exempel på sådan inspiration är Anders Omstedts läsning av det finländska nationaleposet ”Kalevala”, där hjälten Väinämöinen föds av gudinnan Ilmatar sedan hon befruktats av havet. Anders Omstedt ser det som en metafor för att allt liv har sin början i havet, och han efterlyser nya, globala hjältemyter som kan ha samma betydelse för bevarandet av havet som ”Kalevala” hade för att ena finländarna i kampen om självständighet.

Det skulle vara mer produktivt, tror han, än alla dystopier och negativa narrativ om skuld och skam som omger klimat- och miljödebatten i dag.

– Jag skulle vilja se en berättelse som verkligen griper oss i hjärtat och väcker stolthet över all den kunskap som vi har om havet och som kan bidra till att havet blir en harmonisk resurs för oss, säger Anders Omstedt och fortsätter:

– En gemensam berättelse som gestaltar människans behov av havet och vad havet ger.

Harmoni, ja. Enligt Anders Omstedt räcker det inte med att vi slutar plundra och förstöra havet, och uppnår ett hållbart sätt att bruka det. Han drar parallellen till skogsbruket, där nya träd planteras för varje träd som huggs ner. Det är i och för sig hållbart, men skapar inte den typ av skog som väcker vårt engagemang och får oss att vilja bevara den.

– Det måste finnas en skönhet också. Och det gäller för havet också – vi kan inte bara odla lax i alla norska fjordar och tro att vi har uppnått hållbarhet, utan vi måste göra det på ett sätt så att vi värdesätter det, säger Anders Omstedt.

Och det är där konsten och humanioran kommer in – för att hjälpa oss att sätta ord på sådant som naturvetenskapens data och numeriska modeller inte lyckas med.

– Konsten kan göra oss mer medvetna om havets tillstånd och hjälpa oss att ändra beteende, säger Anders Omstedt.

Och han skickar med en tanke till den som ligger på en klippa och kisar ut över havet, utan att kanske tänka så noga på vad det är hen har framför ögonen.

– Havet är vår mor, vårt ursprung och vår början. Havet är kärlek och livskraft.