Leif Eriksson är lektor vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet där han bland annat forskar om mänskliga rättigheter. Som ung reste han till Indien och upplevde den fattigdom som fanns där. Det gjorde starkt inryck.

– Plötsligt såg jag samma fenomen dyka upp i min egen hemstad. Det gick inte att blunda för, säger han.

Via tolk fick han kontakt med en tiggare som dag efter dag satt utanför den mataffär där han brukar handla. Han fick se hur mannen och flera andra EU-migranter bodde – i ett blåsigt och kallt betongutrymme under en bro dit de tagit sig in genom att bryta upp en inspektionslucka.

– Det största bekymret för dem var ändå inte kylan, det var råttorna som åt upp deras mat, säger Leif Eriksson.

Så här kan vi inte ha det, resonerade han. Ganska snart hade han köpt en husvagn på Blocket. Idag har han ordnat fram tio husvagnar där ett femtiotal romer får husrum.

– Det svåra var inte att skaffa husvagnarna, det var att hitta någonstans att ställa dem. Den billigaste campingplatsen kostar nästan 10 000 kronor i månaden, berättar Leif.

Istället ringde han runt till kyrkor i Göteborg för att höra om husvagnarna kunde stå på deras parkeringar.

– De flesta sa nej, men två församlingar gav grönt ljus, berättar Leif.

Några var oroliga över hur grannarna skulle reagera och för att det skulle föra med sig problem i deras område.

– Församlingarna som sa ja förlorade några medlemmar som gick i protest, men å andra sidan fick de också en del nya medlemmar. Det blev tydligt vem som hade den sanna tron ... som jag skämtsamt sa till prästen. Han hade humor, säger Leif.

Ringar på vattnet

Husvagnsinitiativet har gett ringar på vattnet. Göteborgs räddningsmission har sedan dess ställt upp fler husvagnar. Organisationen Ejtiggare.se, som hjälper romer till försörjning, har startat upp sin verksamhet och en företagare i Mölnlycke upplåter ett hus där tre romska familjer bor.

– De som bor i huset bidrar med en liten summa var om dagen, det täcker omkostnaderna. Vi hoppas kunna visa för myndigheterna att det inte behöver kosta något att hjälpa, säger han.

Varför tror du att så många stör sig på tiggarna?

– Jag tror att tiggarna väcker komplexa känslor i oss alla, från dåligt samvete för att man borde hjälpa men kanske inte orkar till att vi påminns om vår egen existentiellt sårbara situation. Vi är vana vid folkhemstanken om grundtrygghet för alla och tiggarna ger en otäck signal om att den tryggheten kan vara på väg att rämna, säger Leif Eriksson.

Starka aversioner och aggressivitet bottnar ofta i rädsla, menar han.

Nyligen rapporterades det i medierna att romer vittnat till en rumänsk statssekreterare att de tvingats hit för att tigga. Liknande idéer om att det skulle vara organiserade ligor som ligger bakom tiggeriet hörs sedan länge.

”Ingen vill tigga”

De romer Leif Eriksson kommit i kontakt med har alla kommit hit av eget val.

– Historiskt har vi alltid särskiljt oss från de grupper vi förtrycker. Att påstå att romerna är en del av kriminella ligor kan vara ett sätt att slippa bry sig, säger han.

Frågan är också vem som skulle tjäna pengar på att skicka hit dem – förtjänsten går knappast att jämföra med droger eller prostitution.

I Danmark är tiggeri ett brott, precis som i Storbritannien och Nederländerna. I Norge har man just öppnat för kommunerna att förbjuda tiggeri och undersökningar visar att en majoritet av svenskarna är för ett förbud.

– Jag skulle kunna vara med på att tiggeri kriminaliserades – om det fanns en koppling till arbetsmöjligheter. Varför inte driva arbetslinjen till sin spets? Om du väljer att tigga trots att du erbjuds jobb, så får du fängelsestraff. Liknande villkor rådde under Ceaușescus regim, säger Leif Eriksson.

I dagens Rumänien får romer inga jobb, rasismen är utbredd på alla nivåer och de har inget annat val än att tigga utomlands, enligt Leif Eriksson.

– De flesta romer jag talat med säger att de hade det bättre under Ceaușescu. Ingen vill tigga, inte romerna heller. När de får en chans att arbeta så gör de det, säger Leif.

Vad säger du till dem som menar att tiggarna ska hjälpas i sitt hemland?

– Den långsiktiga lösningen finns i Rumänien, men just nu är det enda sättet för dem att överleva att komma hit.