Purity blev mordhotad av sin pappa: ”Han ville skjuta mig”
”Jag har varit tvungen att bli aktivist, för min egen skull. Det är så jag har hållit mig vid liv”, säger Purity Tumukwasibwe.
Bild: Zanna Nordqvist (montage)
Dagens ETC
Hon kom som flykting från Uganda där hon riskerade att mördas av sin egen pappa. Men även i Sverige har livet kantats av motgångar för Purity Tumukwasibwe. Nu har hon väntat på könsbekräftande vård i tre år.
Dagens ETC träffade den internationella transaktivisten för ett samtal om att outas mot sin vilja, att kämpa för sitt liv och att genomleva en förändring till det bättre.
Det är något konstigt med transaktivism. Det anser åtminstone Purity Tumukwasibwe, transkvinna och internationell aktivist.
– Vi firar inte särskilt mycket. Vi kämpar alltid, och lägger upp nya strategier. Det finns alltid en ledsenhet inombords. Men igår var det annorlunda – helt annorlunda.
När vi ses har riksdagen med 234 röster mot 94 just röstat igenom att införa den nya könstillhörighetslagen. Nu räcker det med en enklare bedömning från en läkare eller psykolog för att byta juridiskt kön.
För Purity Tumukwasibwe kommer lagändringen som en lättnad. Trots att hon kan leva friare som transvinna i Sverige än i ursprungslandet Uganda är tillvaron svår med könsmarkören ”M” i passet. Ständigt blir hon felkönad, ständigt måste hon förklara sig. I sjukvården, vid myndighetsbesök, på arbetsintervjuer.
– Könsdysforin som kommer av det är så tung, förklarar hon.
Blev mordhotad av sin pappa
Purity Tumukwasibwe blev inte aktivist för att hon ville, utan för att omständigheterna tvingade henne till det. Hon kom heller inte ut frivilligt, utan outades som bög – vilket var vad hon identifierade sig som då – när hon bara var 15 år. Det blev en nationell skandal. Hennes pappa var en känd politiker som varit drivande i att införa en lag som straffar homosexualitet med livstids fängelse.
Som ”son” i en syskonskara på sju systrar hade hennes födsel upplevts som ett mirakel av föräldrarna. Män är vanligtvis arvtagare i Uganda och Purity uppfostrades enligt traditionella könsnormer. Att hon inte kunde leva upp till dessa var ett brott så allvarligt att pappan var nära att döda henne.
– Han satte en pistol mot mitt huvud och ville skjuta.
Över pannan sitter minnesmärket: ett fyra centimeter långt ärr. Om pappan bara hade haft lagen på sin sida hade hon inte levt idag. Det var vad han sa till henne.
– Hade jag fått välja så hade jag stannat i garderoben ett tag till. Jag var inte redo för reaktionerna, säger Purity Tumukwasibwe.
Stått i vårdkö i tre år
Men när hon väl var ute fanns det ingen återvändo. Purity Tumukwasibwe kom i kontakt med andra hbtqi-aktivister som hjälpte henne att fly till Kenya och 2021 kom hon till Sverige som kvotflykting.
Här har transpersoner sedan 1972 rätt till könsbekräftande kirurgi och hormonbehandling – visserligen med motkrav på sterilisering fram till 2013. 2009 blev ”könsöverskridande identitet eller uttryck” del av diskrimineringslagen och 2018 infördes samma formulering i lagen om hets mot folkgrupp.
Kontrasten mot tillvaron i Uganda var bjärt. I Sverige kunde hon vända sig till staten för transvård och skydd mot hat. Nu kunde hon andas ut och påbörja sin transition. Trodde hon. För allt eftersom tiden gick framträdde sprickorna i fasaden och än idag har hon inte fått den hjälp hon behöver.
– Jag har stått i kö i tre år för att få könsbekräftande vård och jag har inte fått någon psykologisk hjälp under tiden. Det gör så ont. Jag flydde från transfobi och nu tvingas jag vänta på att någon ska avgöra om det här verkligen är något jag behöver.
Hon har dessutom tvingats bli varse att även Sverige huserar människor som vill henne illa.
– I SFI sa en annan student till mig att han hatar transpersoner så mycket att om det var lagligt att skjuta mig så hade han gjort det.
Precis som hennes pappa sagt 20 år tidigare.
Aktivismen en livräddare
Att ha lagen på sin sida betyder mycket och kan ibland vara skillnaden mellan liv och död. Gång på gång har hon fått erfara det. Det milslånga aktivist-cv:t vittnar om ett idogt arbete med att förändra lagen till det bättre.
Purity Tumukwasibwe är styrelsemedlem i Transammans, TGEU och Rainbow Refugees Sweden. Hon är grundare av den enda transorganisationen för flyktingar i Kenya och medlem i arbetsgruppen för antirasism i IGLYO. Hon är med och driver medieprojektet Queerstion för afrikanska transröster. Och så organiserar hon Bipoc Queers, ett ”separatistiskt rum för transpersoner, icke-binära och/eller kvinnor som är ’black, indigenous and people of color’”.
– Jag har varit tvungen att bli aktivist, för min egen skull. Det är så jag har hållit mig vid liv.
Debatten inför klubbandet av könstillhörighetslagen följde hon intensivt. Hon hade till och med kommit överens med några vänner att närvara i riksdagen under onsdagen när ledamöterna skulle rösta. Till slut valde hon att stanna hemma eftersom det kändes för triggande. Den föregående debatten drog ut på tiden och spekulationer började spridas om att SD försökte sig på en filibuster. Inläggen från partiet var stundvis hårda. Sverigedemokraten Leonid Yurkovskiy jämförde transpersoner med människor som identifierar sig som djur, en kommentar som Johan Hultberg (M) avfärdade som ”motbjudande”.
Det var sluttampen på en lång och konfliktfylld debatt som splittrat Tidösamarbetet och flera partier inifrån. Till slut antog ändå riksdagen lagen med stor majoritet.
Purity Tumukwasibwe ler när hon pratar om det.
– Det var, och är fortfarande, en bra känsla. Att det finns politiker som inte har förlorat sin mänsklighet, som fortfarande kämpar för oss.
För transaktivister, som så sällan får anledning att fira, var det här ett sådant tillfälle, säger Purity Tumukwasibwe.
– Det är en enorm milstolpe, för transpersoner som har varit aktivister under en lång tid och som fick se den här förändringen. För alla som gick igenom tvångssteriliseringar – du kan tänka dig vad det betyder för dem. Saker blir bättre. Vi firade för deras skull, för de som har stakat ut vägen för oss.