– Ofta är vi människor så snälla så vi är dumma. Vi undviker att prata om det som är svårt, ända tills det enda som återstår är att säga upp någon. Bara genom att ändra synsätt och sedan lägga 10–15 sekunder extra då och då på varje anställd kan chefen bli en del av lösningen i stället för en del av konsekvensen, säger Olle Granath.
Klumpen i magen
Olles arbetsmodell är en sammansmältning av det han har lärt sig i sitt arbete som socialsekreterare, föreståndare på två olika HVB-hem och som skolkurator vid ett högstadium. Grunden till alla problem, menar han, är klumpen i magen. Den som är fylld av oro, sorg, ilska eller andra jobbiga känslor. Det är en klump som vi alla har, och den kan vara olika stor – för olika individer och i olika tider i livet.
– För att hantera känslorna i magen behöver vi ta med dem upp i huvudet och göra tre saker: Vi behöver processa det som känns genom att tänka på det från olika håll. Vi behöver uttrycka det vi känner genom exempelvis gråt och skratt. Och vi behöver prata om det vi känner och kommer fram till.
Allt detta behöver vi göra tillsammans med någon annan, om vi bara göra det själva fastnar vi lätt i självömkan och kommer ingenstans. Gör vi det tillsammans med en annan utvecklas vi som människor, samtidigt som klumpen i magen minskar och vi mår bättre.
Problemet är att vi i vår kultur har en vana att lägga på locket. När Olle Granath föreläser är det många som känner igen sig i känslan av att nästan ha ett fysiskt lock i halsen, där det tar stopp när känslorna vill ut. Locket trycker ner känslorna i magen igen, och gör att det börjar koka där nere. Och när ett kärl kokar med locket på, slutar det med en – explosion.
– När explosionen kommer överväldigas vi av känslan, och tar till beteenden som ger oss tillfällig känslomässig lättnad. Det kan vara alkohol, droger, spel, självskadebeteenden och shopping till exempel. I kommunföreläsningarna lyfter jag särskilt fram användandet av mediciner; antidepressiva, sömntabletter och smärtstillande, eftersom det är vanligare i den yrkesgruppen. Gemensamt för alla dessa beteenden är att det alltid ger känslomässig lättnad att ta till dem.
Korsbruk
Problemet är att det bara hjälper tillfälligt, och att det krävs en dosökning för att fortsätta få samma effekt. Ska man sköta ett jobb samtidigt går det inte att öka exempelvis en alkoholdos särskilt mycket innan det börjar märkas. Därför sysslar många med korsbruk – till exempel kan de dricka på helgerna och spela på hästar de andra kvällarna. En person kan upprätthålla flera sådan här beteenden samtidigt och ändå fungera bra på jobbet.
Olle Granath säger att det ju är mänskligt att göra så här, och att vi alla sysslar med det lite till mans när vi äter en extra muffins eller tar ett par glas vin på fredagskvällen för att koppla bort arbetsveckan. Men mängden lättnads-beteenden står alltid i relation till hur stor klumpen i magen är. Det är när klumpen är stor som det kan spåra ur, och vi börjar ta till de där lösningarna på alla jobbiga känslor.
– Och biprodukten av beteendena är känslan av skam över att man tar till dem, vilket spär på klumpen i magen. Min poäng är att det inte hjälper som chef att fokusera på beteendena, eftersom de bara är symtom på det som kokar i magen.
Men chefen är väl ingen terapeut?
– Nej exakt, det är därför det är så viktigt att hitta rätt nivå för hjälpen. Jag tänker att chefen har två uppgifter: Att ge hjälp att pysa och att vara ärlig.
Våga fråga
Att ge hjälp att pysa handlar om att finnas där och fånga upp när det börjar pysa ur det där locket i halsen. Kanske pyser det som gnäll över arbetssituationen, kanske som sena ankomster. Kanske är det bara suckande och en stor trötthet.
– Chefen kan säga saker som ”Du har sett lite trött ut på sistone, hur är det med dig?”, ”Kan jag hjälpa dig på något sätt?” Att ställa den frågan och lyssna på svaret behöver inte ta mer än 10–15 sekunder. Utan stora resurser och utan en massa extra tid kan en chef minska trycket i magen och därigenom minska symtomen.
Ärligheten handlar om att våga säga det man ser. Om man misstänker att en anställd dricker är det till exempel bättre att säga att du sjukskriver henne för att hon är full, än att du sjukskriver henne för att hon ser trött ut.
– Här är vi ofta så försiktiga, och går som katten runt het gröt – ända tills den dagen det inte går längre och vi måste avskeda personen. Vi behöver bara gå till oss själva, de flesta av oss vill väl ha en varning innan vi får sparken?
Det låter så enkelt, men är inte den här typen av samtal svåra?
– Jo, vi lever i en lockkultur, där vi är dåliga på att prata om känslor, och jag upplever att det bara blir värre och värre. Samtidigt blir tillgången till sätt att få tillfällig lättnad större. Med mina föreläsningar vill jag försöka vända tänkandet och få människor att inse att det inte handlar om stora resurser – lösningen finns i kvalitet och medvetna insatser, säger Olle Granath.
