– Jag var på väg till Skansen med mina barn när jag fick samtalet. Helt plötsligt kände jag mig själv som ett barn, ett litet övergivet barn på ett stort torg som såg främmande ben springa omkring ovanför mig. Det var väldigt smärtsam, säger han.
Clas Lindholm är 44 år och bor med sin fru och tre barn i Värmdö utanför Stockholm. Han adopterades av sina svenska föräldrar när han var en månad gammal och beskriver det som att han fram tills för några år sedan levde ”i samma bubbla” som många andra adopterade.
– Jag har tänkt att jag har haft tur och borde vara tacksam för att jag blev adopterad och fick ett bra liv i Sverige. Jag hade tryckt undan alla andra känslor kring det. För elva år sedan åkte jag och min fru på semester till Chile, jag ville bara se landet där jag föddes, inte utforska mer kring min adoption, säger han.
Resan till Chile blev ändå en omtumlande upplevelse och Clas Lindholm kände för första gången att han smälte in.
– När jag gick omkring i Temuco, staden där jag föddes, kände jag en slags hemkänsla som jag aldrig känt tidigare, trots att jag inte kunde ett ord spanska. Dofter och ljud var så bekanta på något sätt, berättar han.
Grät rakt ut
Tillbaka i Sverige återgick livet till det vanliga och Clas Lindholm tänkte inte så mycket mer på Chile förrän han för två sedan kom in i en slags medelålderskris. Då började han reflektera över vem han var, vem han ville vara och vad som hade format honom.
– Jag var inne på någon antirasistisk sajt och snubblade över nyheten om att man i Chile precis hade påbörjat en utredning av misstänkta illegala adoptioner. Sedan började även svenska medier skriva om det och jag fick kontakt med föreningen Chileadoption. Det var genom dem och den chilenska organisationen Hijos y Madres del Silencio som jag till slut fick reda på att min adoption var illegal, säger Clas Lindholm.
Han lyckades via en annan svensk-chilensk adopterad kvinna, som var på plats nära hans födelsestad Temuco i Chile, till slut hitta sin biologiska mamma i januari i år.
– Första gången jag hörde hennes röst grät jag bara rakt ut, hon sa att hon har tänkt på mig varje dag sedan vi skiljdes åt 1975. Jag pratade också med min biologiska halvsyster och hennes dotter, och fick reda på att jag har en halvbror som dog 2017.
Han hette Henry, precis som min son. Det var ett märkligt och magiskt sammanträffande, säger Clas Lindholm.
Mamman fängslades
Två och en halv månad senare åkte han ner och träffade sin biologiska familj, ett möte som han beskriver som kärleksfullt och omvälvande. Då fick han också höra sin mammas berättelse om vad som hände när han hade fötts:
– Vår familj som tillhör Mapuche-urfolket levde väldigt fattigt ute på landet och min mamma fick inte den hjälp hon egentligen hade rätt till för att kunna ta hand om mig. Till slut träffade hon en kvinna som sa att hon kunde hjälpa henne, men min mamma förstod inte att hon adopterade bort mig och aldrig skulle få se mig igen. Dessutom fick hon sitta i fängelse i tre månader för att hon hade ”övergivit mig”, vilket är helt absurt, säger Clas Lindholm.
Kräver svenskt ansvar
När journalister på den chilenska tv-kanalen Chilevision gjorde en granskning (i samarbete med SVT) av de misstänkta illegala adoptionerna kunde de visa att det var den svenska föreningen Adoptionscentrum som förmedlat samtliga.
– De hade ett nätverk av socialarbetare, domare och en svensk kvinna på plats nere i Chile som sökte upp utsatta mammor vars barn hon kunde adoptera bort. För att kunna föra ut barnen ur landet så fick den svenska kvinnan ”tillfällig vårdnad” om dem och kunde på så sätt komma förbi tullar och migrationskontroll. Kvinnan är i 80-årsåldern idag, hon bor fortfarande i Chile och är en av de misstänkta i adoptionsutredningen tillsammans med domare, socialarbetare och andra myndighetspersoner som ingick i nätverket, säger Clas Lindholm.
Han är besviken på hur Adoptionscentrum har agerat sedan uppgifterna om de illegala adoptionerna kommit fram:
– De säger att de välkomnar utredningen och men glider undan sitt ansvar. Jag vill att de lägger alla korten på bordet. Det säger sig självt att det är något som inte stämmer när en adoption, som i mitt fall, kunde gå igenom på en månad. Jag vill att Adoptionscentrum krävs på ansvar och att deras verksamhet i andra länder också utreds, säger Clas Lindholm som idag har två familjer som han älskar; en svensk och en chilensk.
