– Jag ser vår organisation som en fyr, som ledsagar flyktingbåtarna över havet, tills de nått säkerheten på de grekiska stränderna, säger Ahmad Terkawi.

Dagens ETC besöker honom hemma i familjens tvårumslägenhet i Köping. Frun Ahlam Terkawi dukar fram ett fat med hembakta syriska delikatesser som daddelbollar och sirapskakor samt en kanna nybryggt kaffe. Barnen Marwan (7 år) och Taim (3 år) avbryter för en kort stund sin lek för att komma fram och visa sina legobyggen.

– Det är en robot! Titta den har vingar. Den kan flyga, säger Marwan och sträcker stolt fram sin konstruktion.            

Såväl Ahmad Terkawi som hans fru är läkare. De beslöt sig för att lämna kriget i Syrien eftersom de inte ville välja sida i den pågående konflikten.

– Eftersom vi är läkare måste vi få vara neutrala för att kunna hjälpa alla de människor som behöver vård. Men sedan revolutionen inleddes i Syrien tillåts ingen att vara neutral. Regimen ansåg att vi var med revolutionen, medan revolutionen såg oss som regimtrogna. Vi befann oss under attack från båda sidor och var tvungna att fly, säger Ahmad Terkawi.          

Flydde över medelhavet

Likt många andra syriska flyktingar tvingades familjen Terkawi till att ta den farofyllda vägen över det Egeiska havet, för att ta sig in i Europa, via Grekland.  I Turkiet fick Ahmad Terkawi tag på en flyktingsmugglare som lovade familjen en trygg och säker båtfärd över havet. För resan betalde han 7 500 euro.

– Smugglaren sa att han hade en båt som var 16 meter lång och hade dubbla skrov. Han utlovade en väldigt säker resa för mig och min familj. Ha sa att det fanns en hytt på båten, i vilken vi tryggt kunde ligga och slappna av, tills vi var framme i Grekland, säger Ahmad Terkawi.

120 flyktingar i samma båt

Men när han tillsammans med sin fru och sina två små barn befann sig vid den turkiska stranden, tillsammans med de omkring 120 andra flyktingar som skulle med på samma båt, gick det upp för honom att de hade blivit lurade.

– Det var natt, väldigt mörkt och väldigt kallt. Direkt när vi kom fram till stranden skrek de bryska smugglarna, som var beväpnade med Kalashnikovs, åt oss att vi skulle lägga oss ned på marken, säger Ahmad Terkawi.     

Då båten dök upp visade det sig vara en sex meter lång, väldigt gammal och sliten fiskebåt.

– Jag sa: ”Det här är inte den båt vi har blivit lovade”, men smugglaren sa: ”Det här är den båt ni ska åka med”. Jag sa: ”Nej, vi kan inte. Vi har två små barn med oss”. Då tryckte han maskingevärspipan i ryggen på mig och knuffade mig ombord.       

Skräckinjagande resa

Den en och en halv timmes långa resan till den grekiska övärlden blev fullkomligt skräckinjagande, berättar Ahmad Terkawi.

– Alla passagerare var väldigt rädda under hela resan. Båtens styranordning var trasig, så när vi skulle svänga åt höger, sa föraren åt alla att röra sig åt höger i båten. Skulle vi svänga åt vänster, så fick alla röra sig åt vänster i båten.    

När flyktingbåten till slut nådde sin destination, stannade den tio till femton meter från den klippiga stranden. ”Härifrån får ni simma i land”, sa smugglaren som kört båten.

– Alla människorna började att simma in till land. Men jag hade två små barn med mig. Taim var bara ett år då, och Marwan fem. Jag sa: ”Vi kan inte simma. Det går inte”. Det var bäcksvart natt och jag var rädd att tappa och förlora mina barn i havet. Då tog smugglaren upp Taim ur min frus knä och slängde honom i det djupa vattnet. ”Nu kommer du att simma”, sa han.

Slängde barnen i vattnet

Medan Ahmad Terkawi i panik fortfarande sökte efter sin son i det svarta vattnet, slängde smugglaren i hans andra son.

– Då fick min fru hoppa i för att rädda honom, säger Ahmad Terkawi, som än i dag är uppenbart skärrad av händelsen.            

Smugglaren vände båten och gav sig iväg, tillbaka till den turkiska kusten, med deras väskor ombord, som innehöll alla deras förnödenheter (som vatten och mat till barnen) samt deras pengar och värdehandlingar.   

Från Greklands fastland tog sig sedan familjen till fots genom Europa. En dryg månad efter att de anlänt till Sverige och installerats på flyktingförläggningen i Oxelösund, ringde en syrisk vän som också flytt kriget och tagit sig över det Egeiska havet, till Ahmad Terkawi.

– Han bodde nu i Tyskland, men sa till mig: ”Doktor, vi måste göra något för att hjälpa människorna som flyr. Det är så många människor som tar sig över havet. Du har en god chans nu att inte förlora dina barn, men tänk på alla andra”. Jag svarade honom: ”Kom igen min vän, jag befinner mig i Sverige och du i Tyskland, vad kan vi göra?”.

Men efter att Ahmad Terkawi lagt på luren satt han och såg på sina barn som lekte på golvet och tänkte tillbaka på deras skräckinjagande resa över havet. En resa som de trots allt hade överlevt. Han tog upp telefonen igen och ringde tillbaka till sin vän.

– Ok. Jag vet inte hur eller vad vi kan bidra med. Men vi ska hjälpa de här människorna, sa han.

Använder sociala medier

Dessa samtal ägde rum den 15:e oktober 2015. Några dagar senare ringde Ahmad Terkawi tillbaka till sin vän igen. Han hade nu bestämt sig för att de skulle starta hjälporganisationen Maritime Organization for Following-up & Rescue (MOFR), och att de skulle hjälpa flyktingarna på havet genom sociala medier och Google Maps.

– Jag sa: ”Vi ska sköta allt via våra smartphones och lap tops. Det vi behöver först är en Facebook-sida, på vilken vi ska posta ett inlägg till flyktingarna: ”Vi är här för att hjälpa er. När ni anländer till stranden, ring oss!”. Och så lade vi upp våra telefonnummer, säger Ahmad Terkawi.

När det första samtalet kom in var de fortfarande osäkra på hur hjälparbetet skulle gå till, berättar han.

– Det första samtalet kom sent på natten och löd ungefär så här: ”Hallå. Vi såg ert inlägg. Vi är på stranden nu. Hur kan ni hjälpa oss?”. Jag sa att jag var lite upptagen just då och att jag skulle ringa tillbaka till honom, innan de satt i båten. Sedan satt jag och tänkte så att det knakade. Och så plötsligt, så får jag syn på länken ”Locations”, som finns i WhatsApp, säger Ahmad Terkawi och förtydligar att alla samtal har förts via samtalsapplikationen.

– Genom att slå på Locations fick jag upp Google Maps och exakt var någonstans jag befann mig. Genom satellitvyn kan vi till och med se exakt hur det ser ut här ute på gården, ser du? säger Ahmad Terkawi och visar på sin datorskärm.

– Jag ringde tillbaka till mannen på den turkiska stranden och sa åt honom att slå på Locations och att han skulle skicka deras exakta position till mig. Genom att han sedan fortsatte skicka mig sin position var tionde minut kunde jag ledsaga dem säkert hela vägen över havet. Jag kunde ena gången säga: ”Fortsätt bara rakt på, så kommer ni rätt”. Nästa gång: ”Ok, ni har några klippor rakt föröver, ni måste köra runt dem. Ta en aning åt höger”, säger Ahmad Terkawi och förklarar att de bara ledsagar gummibåtarna.

– Det eftersom gummibåtarna körs av flyktingarna själva. Fiskebåtarna, de körs av smugglarna, och dem vill jag inte ha någon som helst kontakt med, förutsatt att de inte stöter på problem och börjar sjunka. Om de larmar mig i en sådan nödsituation, då ringer jag direkt till kustbevakningen och ger dem deras position, säger Ahmad Terkawi.

Intensivt nattskift

Sedan oktober 2015 har den ideella hjälporganisationen MOFR följt och hjälpt omkring 650 flyktingbåtar, eller drygt 30 000 människor, att överleva resan över det Egeiska havet, enbart med hjälp av mobiltelefoner, sociala medier och interaktiva kartverktyg. När situationen var som värst handlade det om 10 till 15 båtar varje natt, som behövde deras assistans. Då bestod organisationen av tolv stycken frivilligarbetare, som turades om att ta det intensiva nattskiftet.

– Sedan EU slöt sitt avtal med Turkiet har situationen lugnat ned sig avsevärt. I dag är det bara en eller ibland två båtar per natt, säger Ahmad Terkawi.

Du har hjälpt en massa människor att överleva den här resan över havet. Hur känns det?

– Vet du vad, jag känner att, när jag hjälper dessa människor … Jag vill inte att någon ska behöva uppleva samma resa som vi gjorde, tillsammans med våra barn. Det var en väldigt svår resa, så jag försöker att hjälpa alla, oavsett vilken tid på dygnet det är. Nu när det har lugnat ned sig så mycket på det Egeiska havet ska vi försöka utöka vår verksamhet för att hjälpa även de flyktingar som tar sig från Libyen, över Medelhavet, till Italien. Men vi vet ännu inte hur, säger Ahmad Terkawi.