Marcus Priftis sökte svaret på en fråga och det blev det en hel bok. I intervjuboken Från snack till verkstad, som släpps i veckan, finns 50 goda exempel på antirasistiska initiativ.
Boken kom till för att han i diskussionen om rasism saknade något.
– I debatten om rasism är det nästan ett fullständigt fokus på problemet, vare sig det är personliga vittnesmål eller politisk analys så är det berättelser om ett problem. Det finns inga berättelser om lösningar, säger Marcus Priftis.
I sin bok har han samlat just det.
– Några initiativ är kortsiktiga, många är långsiktiga. Några äger rum i ett lokalsamhälle som det här, säger han och blickar ut över torget utanför konditoriet och fortsätter:
– Några äger rum på arbetsplatser, andra på internet. Några är finansierade, har stor budget och har utvärderats av utomstående konsulter. Några är en idé som någon kom på över en fika över en öl.
Behöver förankras
Marcus Priftis debuterade 2012 med boken Främling vad döljer du för mig? som från början var ett debattinlägg om rasism, men projektet växte.
– Till slut blev det en bok och den gick ganska bra, säger han.
Hans nya bok är en handbok, en guide, en inspiration för alla som vill verka antirasistiskt. Han betonar att det inte finns något enkelt recept på hur man ska agera, men att initiativet först och främst måste vara förankrat.
– Ska du göra ett antirasistiskt initiativ lokalt ska du vara förankrad i verkligheten på den orten. Ska du göra någonting för demokratiutvecklingen på förorten kan du inte leva ditt liv i innerstaden. Du måste också förstå vad problemet är, alltså rent teoretiskt. Och kunna avgränsa det.
– Försök inte göra allting. Fokusera på en grej, ett specifikt problem – och hur du kan lösa det, säger Marcus Priftis.
Sedan gäller det att handla, att agera, göra något. Att gå från snack till handling.
– Jag vill få folk att fundera på det här. Det är det jag brinner för, säger han.
Samtalet går över från den kommande boken till Marcus Priftis själv. Om första gången han själv mötte rasism som tio-åring, om studier och hur han hamnat där han är i dag.
– Men jag är inte intressant. Jag tror inte att det är jag som är berättelsen. Jag vill inte Knausgårda mig. Just det mediala fokuset på person står ganska ofta i vägen. Jag är en lönnfet, medelålders singelpappa som håller på Hammarby, fastslår han.
Boksläppet blir i april. Marcus Priftis hoppas att boken ska inspirera fler att gå från snack till verkstad.
– Man behöver inte vara ett helgon för att agera antirasistiskt. Jag är ute efter att sänka tröskeln för att gå till handling. Kan min bok inspirera fler att göra något konkret så är det en seger.