Svenska producenter är duktiga på hållbarhet. Det beror delvis på att vår designtradition i sig är ”hållbar”. I hundratals år har vi tillverkat bruksföremål och möbler av råvaror/material som funnits tillhands. Vi har dessutom varit sparsamma med våra råvaror, och tagit vara på materialens kvaliteter. I svensk design finns även ofta en tendens till formmässig reduktion, en slags enkelhet i formspråket, som tilltalar en allt större grupp brukare, inte minst internationellt. Det har blivit en tillgång att det går att se vilka material som använts i en produkt, och hur de bearbetats/behandlats.
Att formgivningen 2020 inte ropar högt eller flörtar med kortsiktiga trender betyder inte att svensk design är tråkig. Tvärtom arbetar man med överskridande av genrer, väl formulerade detaljer och en sofistikerad färgpalett. Att hållbarhet skapas redan i designprocessen är de flesta överens om, liksom att framtiden finns i förnyelsebara råvaror och en cirkulär livscykel.
Defekter omfamnas
Allt fler producenter tittar också på förnybara material. Vi ser mycket trä med naturlig eller ingen ytbehandling alls. Defekter lyfts fram som en visuell och taktil del av uttrycket. Och andrasortering används för att tillföra äkthet i uttrycket och samtidigt reducera mängden spill i industrin.
Restmaterial från industrin tas tillvara i allt högre grad och återanvänds i ny design. Handfatet Ike av Mattias Stenberg för Nordiska Stengruppen tillverkas till exempel av spill från en traditionell stenindustri i Västerås, vanligtvis leverantör av bänkskivor till olika kökstillverkare. Spillet består av plattor som är 20 eller 30 millimeter tjocka, i olika bredd men med en längd om minst 60 centimeter, alltså tillräckligt format för att bygga ett handfat. Utmaningen låg i att åstadkomma höjd.
– Jag jobbade med tre nivåer, ett slags terasser, berättar Mattias Stenberg. Till sargen limmade vi samman plattor, och de linjer som uppstod blev en del av det visuella uttrycket.
Att arbeta med natursten var givet.
– Det fina med natursten är att den patineras vackert över tid. Den är lätt att sköta, och om man mättar ytan med natursåpa tar den heller inte upp ämnen som kan ge oönskad beläggning. Det ger en slags ärlighet. Jag tycker om material som åldrats, det lätt bedagade. För mig är hållbarhet i grunden saker som kan ärvas. Visst ska ett handfat kunna hålla i generationer!
Vad är bra, vad är dåligt?
Ett begrepp som aktualiserats nyligen är ”transparens”, som öppnat för att hållbarhet inbegriper ett etiskt imperativ. Dagens konsument vill veta var, hur, av vem och av vad en produkt är tillverkad. Det blir en utmaning för de producenter som ännu inte tagit ställning till etiska och moraliska aspekter kring sin produktion och konsumtionen av densamma.
Det vi trodde var ett bra designval igår kan idag ifrågasättas i ett utvidgat hållbarhetsbegrepp. Bomull och läder är exempel på vanligt förekommande ”naturmaterial” som i konventionell, storskalig produktion visat sig kunna skada människor, djur och natur.
På liknande sätt har ökad kunskap om plastens påverkan på miljön, genom fossilbaserad råvara, energikrävande produktion och den enorma mängd plastskräp som hamnar i våra hav, gjort avtryck i produktionsledet.
Här kan golvtillverkaren Bolon nämnas. Med sitt engagemang för cirkulär produktion och materialutveckling kombinerad med ett internationellt uttryck är Bolon idag ledande inom området hållbara plastgolv. Det visar att problemet inte är materialet, utan snarare produktionen av ny plast och att plast hamnar i naturen istället för i återvinning.
Lokala material
Bland yngre formgivare är hållbarhet en självklar utgångspunkt och naturmaterial, hantverk och närproduktion ges nya, spännande uttryck.
Jennie Adén visar Pine Stools, pallar skurna i ett helt stycke furustock.
– Den kontrollerade formen möter de okontrollerade sprickorna och skapar en naturlig taktil känsla, säger Jennie Adén.
– Jag vill lyfta fram lokala möjligheter för material som finns på ett begränsat område, i det här fallet Arvika i Värmland. Det blev ett samarbete med snickaren Ola Hansson, ett lokalt sågverk och organisationen Svenskt Trä.
Cirkulärt tänk
Nola är en firma som arbetar mycket med offentliga rum. Deras möbler klarar strikta miljökrav samtidigt som bolaget utvecklar utomhusmiljöer med träningsparker, arbeta-ute-kontor och gröna rekreationsrum. Soffan Wait är framtagen tillsammans med White Arkitekter, för ”väntmiljöer”. Ett cirkulärt tänk har funnits med i hela designprocessen, för att material, tillverkning och återbruk ska bli så resurseffektivt som möjligt.
Svenska designstudios håller sig också väl framme och tar hållbarhet in i framtiden genom kreativa, ofta tekniska, lösningar. Form Us With Love initierade för något år sedan en serie biobaserade ljudabsorbenter. Då med intresset riktat mot utvecklande av hållbara ljudmiljöer.
På designveckan i år visas bland annat Forgo, tvål i form av pulver som brukaren själv blandar till med vatten. Miljövinsten består främst i att det som fraktas – tvålpulver i en kuvertförpackning av återvunnet papper – är betydligt mindre energikrävande än att tillverka flytande tvål, som paketeras i flaskor för att sedan fraktas till Sverige.
