– De har varit så rädda, men nu är de här, säger en hon.

Utanför terminalen står en pappa. Han är glad när han berättar om sin familj på båten.

– Jag blev så glad när de tog sig till Gdansk och jag kunde köpa biljetter till dem, och nu är de snart här, säger han medan färjan bromsar in för att lägga till.

– Men mitt land dör, säger han med lägre röst.

Det polska färjebolaget Polferries har beslutat att låta alla ukrainska medborgare åka gratis över havet, både de som flyr genom Polen och vidare till Sverige och de som är på väg tillbaka för att ansluta till armén i Ukraina.

Systrarna tog sig ut

Inne på terminalen står en grupp unga människor. De väntar på två systrar som ska komma med båten. Adelina och Lana är 27 och 23 år gamla. De heter egentligen något annat, men deras föräldrar är kvar i Kiev och systrarna är oroliga för deras säkerhet.

– Pappa är 57 år, han får inte lämna Ukraina och mamma kunde inte lämna honom, säger Adelina.

Inga män i vapenför ålder, alltså mellan 18 och 60 år, tillåts lämna Ukraina.

– Hur ska han kunna försvara Ukraina, han kan inte slåss.

Systrarna har flytt från Kiev. De berättar om rädslan när rapporterna om att ryska soldater var framme vid staden kom, om flyglarmen och om smällarna. Det var svårt att ta sig ut ur staden, men det svåraste var att lämna skyddsrummet, berättar Adelina, men deras föräldrar insisterade på att de behövde fly. De tog sig till stadens tågstation på fredagen.

– Det var kaos, människor hade panik. Polisen avlossade varningsskott men det hjälpte inte, folk trängde sig på tågen.

Ville inte lämna

Efter en 19 timmar lång och kaotisk tågresa kom de till Lviv, där de ville stanna. Men föräldrarna envisades.

– De sa att vi måste lämna Ukraina. Jag ville inte, de är kvar. Mina vänner är kvar, en vän har ett litet barn och vill inte lämna sin man. Jag vet inte. Jag ville komma till Sverige, men inte såhär, säger Adelina.

Adelina har varit i Sverige tidigare och arbetat, här träffade hon sin pojkvän Simon Löfgren. Han tog flyget till Polen så fort han hörde att kriget brutit ut.

– Han mötte oss vid gränsen, sen körde vi hela dagen tills vi kom till Gdansk.

Systrarna är glada över att vara trygga i Sverige och över att ha vänner här som hjälper dem. Nu är planen att jobba och tjäna pengar som de kan skicka hem till föräldrarna, men de längtar tills de kan återvända.

– Så snart flyglarmen tystnar åker vi tillbaka för dem så att vi kan starta våra nya liv här. Vi lämnar dem inte, säger Adelina.