Av rapporter och uttalanden från S-toppar i media att döma tyder det mesta på att höstens nej kommer att svänga 180 grader och bli till ett ja. Frågan är i så fall vad de tre ”säkerhetspolitiska dialoger” som S bjöd in sina medlemmar till i veckan var tänkta att tillföra? Insikter och åsikter från medlemmar inför partiledningens beslut? Eller en kanal för att övertyga de medverkande om att det beslut som alla tror kommer är det rätta? 

Det sistnämnda förstärks av att den dialog som utannonserats snarare landade i en inre monolog, det vill säga parti­toppens, i alla fall sett från tittarnas håll. Frågor fick visserligen ställas, men i förväg via mejl, inte direkt till respektive mötes partitoppspanel.

– Det blev ungefär som jag förväntat mig, även om man kunde ha varit tydligare i sin inbjudan att det skulle bli mer av ett webbinarium, för att sen diskutera vidare i det egna distriktet. De som deltog i panelen igår har ju stor insikt och kunskap i säkerhets­politiska frågor och mycket att bidra med så det måste man ju tycka är intressant att lyssna på, säger Sofia Magnusson, ordförande i Karlstads arbetarekommun, som deltog vid gårdagens första av tre Zoommöten.

– Och vad gäller att det är partiledningen som ensamt tar beslut om Nato så är det den ordning som gäller nu och jag har stort förtroende för dem i ett svårt läge.

”Uppenbart ensidig”

Det finns dock andra sätt att se på valet av paneldeltagare. I zoommötet i måndags deltog förutom tidigare utrikesminister Margot Wallström också nuvarande utrikesminister Ann Linde, biståndsminister Matilda Ernkrans samt som moderator partiets internationelle sekreterare Johan Hassel – det vill säga en panel till 50 procent bestående av personer som redan sagt sig luta mot ett ja till att inträda i sden nord­atlantiska pakten.

– Alla i panelen var ju så uppenbart för Nato så upplägget var ganska ensidigt. Jag förstår att partiledningen sitter i en svår sits. Det är ont om tid och det är stressigt. Men det är också det som är det stora problemet, att man agerar under stress, säger S-medlemmen Ellis Arthur Wohlner, som deltog vid måndagens säkerhetspolitiska dialog.

Hur hade man kunnat lösa det bättre?

– Jag vet inte, inte med tanke på tidspressen. Möjligen om de åtminstone hade haft en debatt med någon som säger emot, en Leif Pagrotsky som när han var emot EMU.

Att paneldeltagare valts med omsorg och just med ett Nato-ja i sikte är det fler som tror. 

– ​​Det blev uppenbart att syftet med massmötena på Zoom är att förankra bland de osäkra och de negativa partimedlemmarna att den socialdemokratiska partiledningen och regeringen nu kommer att leda Sverige in i Nato, säger en person som också deltog vid måndagens zoommöte, som jobbar inom kommunal förvaltning för S, men som vill vara anonym.

Personen är kritisk mot att ett Natomedlemskap tillsammans med övriga Norden målades upp som en ”unik möjlighet att verka för nedrustning och fred”.

– De negativa etiska aspekterna med att ingå i en kärnvapenallians, som präglat socialdemokratin i årtionden, berördes egentligen inte alls. Det fördes inte heller fram några seriösa alternativ till Nato-medlemskap för Sverige och ingen som är negativ till varken den interna processen eller en svensk anslutning till Nato var med i panelen och fick yttra sig på mötet, annat än genom de frågor som valdes ut att besvaras. Svaren från panelen på de kritiska frågor som togs upp blev inte särskilt djuplodande eller nyanserade, säger hen.

”Gick åt pipsvängen”

Ännu en kritisk röst är diplomatveteranen Pierre Schoris. Framför allt för att det finns tre frågor som lämnas obesvarade i den process som S nu går igenom.

– För det första nämns inte ens ordet kärnvapen i det underlag som skickats ut till medlemmarna. Ämnet är ett stort svart hål i diskussionen. För det andra finns det massor av frågor att ställa om Nato mot bakgrund av insatsen i Afghanistan, som ju gick åt pipsvängen, säger han.

– Och för det tredje: processen. Det underlag som skickats ut skulle inte ens godkännas som en gymnasieuppsats. Det tar ju inte upp grundelement­en i problematiken. Dessutom har de flesta möten varit digitala, vilket utesluter rätt mycket människor. Det är bara en bråkdel av medlemmarna som kommer med i diskussionen.

Det låter som att din ståndpunkt är att avvakta?

– Ja, det enda akuta hotet i det här läget är det mot Ukraina. Det är ju knappast någon som tror att Putin står ­beredd att invadera Gotland. I själva verket har hotet mot Sverige och andra länder minskat i och med Putins motgångar i Ukraina.

Men om invasionen hade varit framgångsrik då?

– Nu gick det inte bra. ­Varför spekulera? Det finns redan så mycket spekulation och osanningar och brist på information. Man måste nyktert och kallt analysera vad som pågår, och då pekar inget mot att vi bör gå med i Nato. Låt oss göra som Österrike och Irland och förbli ­alliansfria.