”Ett säkrare Sverige: underlag för säkerhetspolitisk dialog”. Så heter den fem sidor tunna pdf:n som skickats ut till Socialdemokraternas regionala organisationer. Det är grunden för tre digitala träffar som ska hållas för S-medlemmar i maj, där man ska diskutera ”vad som är bäst för Sveriges säkerhet, nu och i framtiden”. Ett nej till Nato ska bli ett ja, efter statsminister Magdalena Anderssons direktiv.
Denna stressprocess väcker stor irritation bland Anderssons partikamrater. Man stör sig på hur Nato trycks fram av ledningen i Stockholm.
– Det känns inte värt att vara med när det är så toppstyrt, det finns redan ett beslut om att vi inte ska vara med. Så det här är väldigt synd, säger en man i Norrland som lämnat partiet.
Och Stellan Elebro, ledarskribent på röda Folkbladet Västerbotten, skriver så här på Facebook:
– Det är inte så här min tolkning av ett folkrörelseparti ser ut. Centrala dekret uppifrån betackar jag mig för. Jag är demokrat. Inte en maskin man stoppar floskler i och sedan kan förvänta sig att jag ska robotstyrt verkställa order som en god politisk kommissarie.
”Partiet behöver tid”
På partikongressen i november 2021 sa S nej till medlemskap i Nato. Nu är det april 2022. Att det hänt mycket däremellan håller Sofia Magnusson med om. Men ordförande för Karlstads arbetarkommun önskar sig ändå en längre beslutsprocess.
– Det är bra att vi gör en säkerhetspolitisk analys på djupet. Men det är svårt att klara av det så här. Det är uppenbart att man är pressad utifrån Finlands process, som går otroligt snabbt, och opinionen. Det är fara å färde att titta på hur opinionen svänger och att göra analysen bara utifrån Rysslands attack, säger Sofia Magnusson.
Hon anser att om ska Sverige ska ändra på sin militära alliansfrihet är det många konsekvenser som måste tas in. Som om det ska finnas en bakdörr ut, om Nato utvecklas på ett icke önskvärt sätt.
– Och det är svårt att göra under press och med den rädsla som folk känner. Jag har alltid varit nöjd att inte vara ett Nato-land och att partiet stått för det. Jag är öppen för att vi kanske gör en omsvängning. Fast partiet behöver tid. Vi försöker få fram en process här för att höja kunskapsnivån och det är svårt att jäkta fram.
”Frågar inte förorten och bruksorten”
I Malmö har föreningen Socialdemokrater för reformer krävt mer diskussion. Andreas Berg, lärare, är ledamot:
– Är det så att majoriteten vill gå med, då gäller det. Debatten styrs av ett medialt narrativ baserat på Stockholmscentrerad borgerlig press. Ingen frågar vad man tycker i förorten, bruksorten, resten av landet. Det blir forcerat utan förankring i partiet eller folket. Där ligger vårt största motstånd, säger Andreas Berg, och understryker att det finns två kongressbeslut om att inte gå med. Kanske kan en extrakongress vara lösningen, inte digitala träffar, funderar han.
Även i huvudstaden finns kritiker. Anton Levin, Reformisterna och Elsossen, är försiktigt positiv till Nato, men anser att frågan sköts klumpigt.
– Säger man att man ska ha en dialog så måste den upplevas som att vara värd någonting, annars är det ett slag i luften.
Anton Levins kamrat inom Reformisterna, fackliga ombudsmannen Jesper Hansen, håller med. Ett Nato-beslut ska inte tas lättvindigt i affekt om man är nära 100 000 medlemmar.
– Vi river upp kongressbeslut med tre zoom-möten. Mer än tio pers på zoom är inte ett möte. Det är en presskonferens, säger Jesper Hansen, som av principiella skäl är emot Nato.
Hur borde det skötas?
– Jag förstår orimligheten att vänta fyra år på en kongress. Då måste man aktivera det som är partiet, arbetarkommunerna. Remissvar, eller vad som helst, allt utom zoom i liten omfattning. Det blir ingen demokrati.
Hur tolkar du stämningen i Socialdemokraterna?
– Många är emot Nato. Det är dock svårt att få fram i rådande debattklimatet. Det är mer taktiskt att angripa hastigheten. Enda sättet att avstyra det är att prata om det, som vi gör nu.
