Sommaren 2024 hade det gått över tre år sedan han ansökte om förlängning av sitt tillfälliga uppehållstillstånd. Sedan dess hade han hunnit ta studenten, ta körkort och skaffa sig ett fast jobb. Han levde upp till kraven i gymnasielagen och skickade varje månad in sina lönespecifikationer till Migrationsverket. Handläggaren på Migrationsverket hade sagt att han bara skulle fortsätta som han gjorde, och han trodde på det. Han berättar för Dagens ETC om dagen i juli förra sommaren när han från sin mobil loggade in och såg att ett beslut äntligen kommit. Han satt på ett torg i Karlskrona där han tidigare bott, omgiven av vänner som pratade och skämtade, ljudnivån var hög. 

– När jag läste beslutet kändes det som att det blev helt tyst runt mig. 

Han sa inget till vännerna, utan gick bara därifrån, satte sig i bilen och grät hela vägen hem till Kosta. Han hade flyttat dit efter studenten för att jobba som hotellreceptionist. 

– Jag kände att min framtid är förstörd. Jag har bott i Sverige så många år och gjort allt rätt. 

Gjorde allt rätt

Karrar Ali är en av ett hundratal unga vuxna som drabbats av ett rättsligt moment 22 som Dagens ETC har beskrivit i flera artiklar, där en praxisändring tillsammans med Migrationsverkets långa handläggningstider skapade ett rättsligt vakuum där det blev omöjligt att få det permanenta uppehållstillstånd som enligt lagen utlovades – trots att de gjort allt rätt.

Den nya tolkningen som kom till efter en dom i Migrationsöverdomstolen 2023 gjorde att Migrationsverket började kräva att den sökande hade fast jobb när det senaste tillfälliga uppehållstillståndet gick ut. Problemet för den drabbade gruppen var att de då fortfarande gick i gymnasiet och enligt då gällande regler hade rätt att gå klart och skaffa jobbet efter avslutade studier. 

I flera fall Dagens ETC tagit del av hade de sökande ansökt om förlängning av det tillfälliga uppehållstillståndet i tid för att kunna gå klart gymnasiet och få jobb inom sex månader som lagen krävde, men Migrationsverket hanterade inte förlängningsansökningarna på uppemot tre års tid. När ansökningarna väl prövades hölls det emot ungdomarna att de inte hade fasta jobb när det senaste tillfälliga tillståndet gick ut, alltså när de fortfarande läste på gymnasiet. Karrar Ali, sökte förlängning när han fortfarande pluggade och tog sedan studenten med betyg i alla ämnen, började jobba redan dagen efter studentfirandet och har jobbat på Kosta boda art hotel sedan dess. 

– Jag känner mig lurad och besviken. Jag har gjort exakt det man enligt lagen skulle göra. Det här är inte mitt fel. 

Domstolen: Fel att ge avslag

I december kom dock en dom i Migrationsdomstolen vid förvaltningsrätten i Göteborg som gick på den sökandes linje. Domen slår fast att om Migrationsverket hade förlängt hans tillfälliga tillstånd i tid hade han levt upp till kraven på varaktig försörjning inom tidsramen. Domstolen ansåg att Migrationsverkets underlåtenhet att pröva hans förlängningsansökan inte kan läggas honom till last och att Migrationsverket därmed inte hade fog för avslagsbeslutet, då den unge mannen, om han fått sin förlängning i tid, hade levt upp till kraven i lagen. Han beviljades därmed permanent uppehållstillstånd. 

Då domen är från första instans är den inte prejudicerande för hur liknande mål ska behandlas. Något mål med liknande förutsättningar har ännu inte prövats av Migrationsöverdomstolen, men för Karrar och andra som drabbats av Migrationsverkets extremt långa handläggningstider har hoppet tänts för att få de permanenta uppehållstillstånd som de borde ha fått. Men väntan tär på honom. Sedan avslaget har han mått dåligt och haft svårt att göra något annat än att jobba 

– Min chef sa till mig att jag borde vara sjukskriven, men jag kan inte bara sitta hemma. Jag orkar inte längre umgås med vänner och familj. Jag går bara till jobbet och sedan ligger jag bara hemma. Mina vänner säger att de inte känner igen mig längre. 

Karrar berättar att eftersom han förlorade så många som ung, sin pappa som dog, mamman som var tvungen att lämna bort honom när hon gifte om sig och sin farmor som sedan tog hand om honom, har han alltid varit rädd för att komma människor nära och sedan uppleva förlust igen. 

– Nu ångrar jag nästan att jag har lärt känna människor här, det kommer vara väldigt tufft om jag måste lämna alla. 

Integrationssuccé 

När Tomas Tysén och hans fru numera bjuder hem ungdomar som de lärt känna genom sitt engagemang för gruppen ensamkommande flyktingbarn, är känslan annorlunda. Nu möter de unga vuxna som har vidareutbildat sig, har jobb och bostad och i vissa fall gift sig och skaffat barn.

– Tidigare fanns det alltid en viss obalans i relationen eftersom de ofta behövde vår hjälp med olika saker. Nu träffas vi och käkar middag ihop på lika villkor. Det har ju alltid varit målet att de ska klara sig själva, vilket de också gör mer än väl.

Tomas Tysén har bakgrund som företagare och har arbetat med gruppen inom ramen för det ideella projektet Kampanjen Redo. Syftet med projektet varatt matcha personer med uppehållstillstånd enligt gymnasielagen med olika företag och arbetsgivareochde har sett många ungdomar lyckas. 

Gruppen ensamkommande ungdomar som kom i samband med flyktingvågen 2015, varav många från Afghanistan, är en av de mest välintegrerade flyktinggrupperna i modern tid. När Statistiska centralbyrån följde upp gruppen 2023 visade det sig att de som kommit som ensamkommande jobbade i högre utsträckning och tjänade bättre än unga som kommit med sina föräldrar, men även jämfört med jämnåriga födda i Sverige. Högst sysselsättning fanns i den grupp som omfattades av gymnasielagen. Lagen gav ungdomar som kom i samband med flyktingkrisen en möjlighet att stanna kvar och få permanent uppehållstillstånd om de avslutade gymnasiestudier och skaffade en varaktig försörjning inom sex månader efter avslutade studier.

Bilden bekräftades återigen under 2024 när Migrationsverket via Ekot släppte siffror över resultatet av lagen. I september 2024 hade drygt 70 procent av de som berördes av lagen fått permanent uppehållstillstånd och därmed levt upp till prestationskraven lagen ställde. 

– Det har varit en pandemi, det har varit ett jättesvårt ekonomiskt läge i Sverige och i omvärlden med många konkurser. Så att så många överhuvudtaget har grejat det här är ju otroligt, på många sätt, säger Tomas Tysén.

Lika fall har behandlats olika

Men åren med lagen har också inneburit vad Tomas beskriver som ”många år av förtvivlan”, då han också fått se många ungdomar han haft kontakt med fly vidare ut i Europa, efter avslagsbeslut.

– Det jobbigaste under alla år har varit att det har varit så oförutsägbart. Det kan ha varit exakt likadana fall men det blir helt olika utfall. Och det är inte värdigt vårt land tycker jag.

Han får medhåll av Louise Dane, som är jurist på Asylrättscentrum som ger juridiskt stöd till människor som söker asyl och arbetar för en human och rättssäker migrationspolitik. 

– Lagstiftningens otydliga utformning har tyvärr lett till godtycklig tillämpning. Vilket besked en individ har fått har bland annat varierat beroende på var i Sverige ärendet har prövats och hur snabbt ansökan har hanterats, säger hon.

– Att lika fall behandlats olika är såklart problematiskt ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Trots lagstiftningens brister är det ändå positivt att den har funnits. Den har haft stor betydelse för många människor.