BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det är vad förskollärarna själva vittnar om, barngrupperna är den absolut största arbetsmiljöfrågan, säger han.

När den nuvarande regeringen tillträdde gav de därför Skolverket i uppdrag att tillsammans med forskare ta fram riktmärken för hur stora barngrupperna bör vara.

– Ju yngre barnen är, desto mindre bör grupperna vara. Vår egen statistik visade också att barngrupperna de senaste åren har legat på runt 18 barn, och det vet vi upplevs som för många, säger Magdalena Karlsson, undervisningsråd på Skolverket.

Kommunerna har ett ansvar

Skolverket menar att de yngsta barnen bör vara mellan sex och tolv barn, och de äldre mellan nio och femton. Men fortfarande är snittet på barngruppernas storlek betydligt högre än så. För att grupperna ska bli mindre har regeringen infört ett riktat statsbidrag som kommuner kan söka.

Det handlar om 830 miljoner kronor per år, räcker verkligen det?

– Statsbidraget har varit och är en katalysator för att bryta trenden med allt större grupper, men de täcker inte hela kostnaden för att nå riktmärkena som vi fortfarande ligger långt ifrån. 

Finns det då planer på att öka statsbidraget?

– Jag vill alltid prioritera skolan och förskolan högre, men varje minister måste ta ansvar för hela budgeten. Man ska också komma ihåg att vi har gjort en historiskt stor ökning av den totala skolbudgeten. Nu måste också kommunerna hjälpa till för att förskolorna ska nå riktmärkena, säger Gustav Fridolin.

"Förskolan är grunden"

Han menar också att tanken är att sätta extra press på kommunerna genom att binda samman stödet med riktmärkena tydligare. För att få statsbidraget ska kommunerna behöva visa en långsiktig plan för hur de ska nå Skolverkets riktmärken. 

Förutom ekonomin gör också bristen på förskollärare att det är svårt att minska barngrupperna. Vad ska ni göra åt personalbristen?

– Många vill bli förskollärare, men utbildningsplatserna kan bli fler, och sedan måste vi se till att inte lika många som i dag lämnar yrket. Där gäller det att möjligheterna till att utvecklas i yrket ökar, liksom att arbetsmiljön blir bättre. Jag tror också att vi behöver se läraryrket som en sammanhållen profession, där det ska bli lättare att vidareutbilda sig till förskollärare för den som arbetar inom en annan del av skolan.

Vi har träffat förskollärare i 30-årsåldern som menar att de aldrig kommer orka jobba tills de är 50, om arbetsmiljön inte förbättras radikalt. Tror du att era åtgärder räcker för att de ska kunna jobba tills de når pensionsålder?

– Ja, det är precis det jag fajtas för. Att vi har brutit trenden med växande barngrupper är ett första steg. Men mer krävs. Vi måste lyckas få förskollärarna att trivas. Förskolan är grunden för varje barns utveckling – ska vi bryta ojämlikheten är det där arbetet börjar.