Magplasket i riksdagsvalet hade grusat partiets dröm om att bli den tredje kraften i svensk politik som skulle ge dem ett tydligt mandat i fajten med hårdflörtade socialdemokrater i regeringsställning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Gustav Fridolin minns tiden efteråt:
– Min fru frågade mig för ett tag sedan varför jag såg så bestämd ut på bilderna, och inte alls som någon som precis vunnit val och skulle bilda regering. Mitt svar är att vi faktiskt aldrig vann ett val. Ingen vann valet. Men vi fick och tog ansvaret att bilda regering.
När Miljöpartiet tre år senare går in i valrörelsen är det med djupa ärr efter allvarliga prestigeförluster och ideologiska avsteg i regeringssamarbetet med Socialdemokraterna. Men Gustav Fridolin tror varken att det är brunkolet, flyktingpolitiken eller värdlandsavtalet med Nato som har skadat partiet mest.
– Vi har faktiskt tagit alla de här fajterna med Socialdemokraterna. Så finns det de vi har vunnit och de vi har förlorat. Men vi har misslyckats med att förklara detta.
På frågan vilken förlust som smärtar honom mest personligen svarar han utan att tveka:
– Migrationen, den är värst, helt klart. Hösten 2015 var en mycket svår tid för alla partier. Vi står där, vi väger. Vi tänker: Vad händer om vi lämnar samarbetet? Moderaterna hade vid den tidpunkten börjat driva ”flyktingpausen”, vilket var förvillande likt SD:s ”flyktingstopp”. Vi tvingades att fråga oss vilket ansvar vi hade om vi i det läget hade skapat en regeringskris som släppt fram ett annat politiskt alternativ.
Vad fick ni i gengäld för eftergiften i flyktingpolitiken?
– Det finns två svar. Tittar du just på flyktingfrågan är ju frågan: Vad skulle hänt om vi inte samarbetat? För de människor som får tillgång till familjeåterförening för att vi ser till att minska restriktiviteten, att vi tar den fajten, för dem är de små stegen extremt viktiga. Tittar man utanför flyktingfrågan så finns såklart också en stolthet över det regeringen uträttar. Vi är etta i klimatpolitik i Europa. Vi är bara och nosar på den stora klimatpolitiska förändring som behövs, och det är genom hårt politiskt arbete.
Du får det att låta som att S har varit en rejäl stoppkloss i miljöarbetet på regeringsnivå, om ni var tvingade till så stora eftergifter för att få igenom klimatsatsningar?
– Jag säger så här. Vi skulle inte ha fått den största miljöbudgeten någonsin om det inte varit för Miljöpartiet. Så är det.
Men Gustav Fridolin skyndar sig därefter att betona att det inte var genom den hårdare flyktingpolitiken som partiet fick igenom budgetsatsningar på miljön.
– Den frågan, flyktingpolitiken, bar sig av sin egen tyngd. Där handlade det mer om att vi inte ville skapa en regeringskris när de två största oppositionspartierna ville ge upp asylrätten.
Tror du inte att era väljare och många andra också för den delen hade haft förståelse för om ni vägrat ge vika i de här för partiet avgörande frågorna?
– Jag tror inte att våra väljare hade accepterat om vi agerat på ett sätt som gav SD mer inflytande, nej. Och vi ställde faktiskt ett konkret och tydligt krav: den nya, tillfälliga lagen får inte drabba de barn som redan är här, och det var det kravet som blev avgörande för att det blev en överenskommelse.
Samtidigt rasar protesterna mot regeringens politik gällande just flyktingbarnens situation. I helgen meddelade Röda korset att organisationen drastiskt drar ner på sin verksamhet i Afghanistan av säkerhetsskäl och att de avråder från avvisningar till landet.
Gör Migrationsverket fel som bedömer att det är säkert att skicka tillbaka de ungdomar som kom hit som barn men som nu hunnit fylla 18?
– Migrationsverket gör säkerhetsbedömningar, och deras uppgift är att väga in information från tunga instanser. Och jag kan konstatera att tunga instanser som Europarådets MR-kommissionär och Röda korset varnar för avvisningar på grund av säkerhetsläget just nu.
Så bör de ensamkommande ungdomarna från Afghanistan få amnesti?
– Unga som rotat sig här, fått vänner, går i skolan, äntligen hittat en plats där de borde kunna känna sig trygga, bör få stanna trots att de hunnit fylla 18 under den långa handläggningstiden.
Du sitter i regeringen. Vad gör du för att arbeta fram ett sådant förslag?
– Sedan de första avslagen kom har vi jobbat för det, fått till några förbättringar men revorna är fortfarande alldeles för stora och därför kämpar vi nu för nya förändringar. Det är varken bra för de unga eller Sverige att unga tvingas leva i sådan här utdragen osäkerhet.
Du besökte protesterna mot utvisning av ensamkommande barn och ungdomar på Medborgarplatsen tidigare i höst och du har kallat regeringens flyktingpolitik för ”skit”. Samtidigt är du och ditt parti ansvarigt för den. Hur förklarar du dessa dubbla signaler för väljarna?
– Jag tror att människor kan förstå också svårare sammanhang. Att gå till Medborgarplatsen var självklart för mig. Är man med och fattar beslut som får svåra konsekvenser måste man vara beredd att möta de människor som påverkas av dem, och ta in deras berättelser i besluten. Vad gäller avslagen för de som var barn när de kommer hit, dem har vi faktiskt arbetat för en lösning för, att unga människor som har rotat sig här inte ska skickas tillbaka.
Natten före riksdagsomröstningen gällande amnesti för de apatiska flyktingbarnen 2005 mejlade du alla socialdemokrater och moderater i riksdagen och bad dem gå emot sitt parti och rösta efter sin personliga övertygelse. Hur ser du på dina egna partister som röstar emot partilinjen i de här frågorna i dag?
– Jag kan inte göra annat än att respektera deras beslut.
Din kollega Åsa Romson grät vid en presskonferens där den hårdare flyktingpolitik presenterades. Hur kände du när du såg hennes tårar på presskonferensen?
– Jag kände som hon. Vi pratade med varandra 24 timmar per dygn, i alla fall just den perioden.
Kan du utveckla den känslan?
– Jag var själv i Katarina kyrkas kyrka och sorterade kläder och träffade asylsökande på kvällarna. Dels fanns den djupa insikten som Stefan Löfven – faktiskt – uttryckt allra tydligast: EU har ingen flyktingkris, utan en ansvarskris. Sverige hade sommaren 2015, alltså innan den hösten som vi hela tiden pratar om, gett så många människor från Syrien en fristad att om resten av EU hade gjort samma sak hade inte en enda människa behövt leva i de farliga flyktinglägren vid Syriens gräns. Dels höll den andra insikten, att vi inte kan göra allt – för det kan vi såklart inte, det är det ingen som tror – på att bli ett hinder för att göra det vi kan. Och det där lever fortfarande kvar i dag. Det finns folk som säger att vi inte kan låta de som kom som barn och som nu hunnit fylla 18 stanna. Jag undrar: På vilket sätt skulle Sverige bli ett sämre land av att de afghanska ungdomarna fick stanna?
Vilken fråga har varit svårast att driva i regering med S?
– Det har varit den helt nödvändiga systemkritiken. En massrörelse för klimatet måste också vara en rörelse som blåser liv i drömmen om ett annat samhälle där vi inte mäter välstånd i konsumtion och prylar. Där kommer vi och Socialdemokraterna från två olika ideologiska håll.
Hur tillväxtkritisk är Gustav Fridolin 2017?
– Om man tror att tillväxt är ett mål i sig, då blir det fel. Då hamnar du i detta att målet är att alla ska jobba mer, konsumera mer och ha större bilar på garageuppfarten. Så bränner vi ut planeten och även människor.
När du som väldigt ung politiker tillsammans med ett gäng socialdemokrater under ett bastubad på S-nästet Bommersvik föreslog arbetstidsförkortning som en möjlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska du under skratt ha blivit lämnad på bastubänken. När får vi ett MP som drar lansen för arbetstidsförkortning på riktigt?
– Haha, det kommer faktiskt att vara en del av vår valrörelse. Hur kan vi använda växande välstånd för att få mer tid för varandra och det vi tycker är viktigt i livet istället för att bara konsumera mer? När jag satt i den där bastun byggde arbetsdagen till stor del på att man jobbade tiden som var beskriven i ens avtal. Idag är arbetstiden så mycket längre.
Vad skiljer ditt parti idag från när det bildades 1981?
– Erfarenhet. I dag finns mer erfarenhet, mer av smartness i rörelsen. Erfarenhet av att hitta en väg runt muren när vi länge stångat pannan blodig mot den. Vi har också erfarenhet av att genomföra grön politik som andra länder tankar in.
– En annan erfarenhet är att man blir väldigt ensam om man är själv i det här beslutande rummet. Därför ser jag fram emot året framför oss. Det krävs en massrörelse för klimatet. Ett parti kommer inte kunna dra detta lass själv.
Opinionsmässigt har inte stödet till er mått bra av att sitta i regering. Hur viktigt är det för dig med regeringsmakt efter nästa val?
– Det viktigaste är att åstadkomma förändring. Om det görs i eller utanför regering får valresultatet visa. Men vi vill vara så starka att vi kan vara med och bilda regering efter valet.
Känns det inte irriterande att se opinionssiffror dala samtidigt som V, som har en friare roll, kunnat skapa rubriker på MP:s profilfrågor?
– Det är resultatet som räknas. Det är inte Vänsterpartiet som höjer priset på utsläpp i EU. Miljöpartiet är i grunden resultatinriktat. Den enda gången Jonas Sjöstedt pratar miljöpolitik är när det är med miljöpartister.
Du har varit ganska tyst sen regeringskrisen? Håller du med?
– Nej. Men vi har verkligen jobbat på. Väldigt mycket mer av mitt jobb handlar numera om annat än det mediala.
Varför har bara tolv procent förtroende för dig enligt Novus-undersökningen i oktober?
– Hela politiken är i en förtroendekris. Någon sa – men det här är inga siffror jag kollat – att det inte finns någon partiledare som ligger på samma förtroendenivåer som vi låg på tidigare. Men det som inte dödar härdar. Vi har varit i tuffare situationer förut, och kommit stärkta ur dem.
Hur slitigt har regeringssamarbetet varit för dig som person?
– Det är klart att detta är ett extremt tufft jobb. Men jag har en polare som är jämngammal och byggjobbare och redan känner att kroppen börjar bli utsliten. Så jag känner inte riktigt att jag har rätt att klaga. Men det är ett slitit jobb.
Hur mår du i dag?
– Jag mår bra! Jag är jäkligt taggad. Det här partiet är mer samlat för en valrörelse än vad det har varit på mycket länge. Det finns en revanschlystnad, en vilja att stå för de grundläggande förändringar som vårt parti ska bära. Det här är den roligaste tiden att jobba med politik.
Hur länge till är du språkrör för Miljöpartiet?
– Vi har en rotationsprincip som innebär att växer du fast så får du gå. Jag har suttit sex år nu och man sitter nio högst. Så här: Jag är glad att jag är lärare. Jag hade inte mått bra om jag inte visste att det här kan vara slut i morgon. Får jag inte chansen att göra det jag fortfarande vet att jag vill uträtta med politiken vet jag precis var jag befinner mig, och att jag kommer trivas med det också.
Taggad för tre år till alltså?
– Jag är taggad för valrörelse. Vi ska säkra att även nästa regering blir grön. Vi har inte tid att vänta. Vi kan inte hoppas på att det plötsligt kommer politiska vindar och ett bättre parlamentariskt läge som löser klimatkrisen.
… han någonsin kommer skriva en bok om hur det är att förhandla med Socialdemokraterna:
– Hahaha, jag vet faktiskt inte.
… vilken rekvisita han kommer kunna använda i den här valrörelsen:
– Solceller.
…#metoo:
– Varje vittnesmål är starkt. Samtidigt blir jag lite förbluffad av de snubbar som beskriver att de blir så förvånade av vittnesmålen.
… han själv har något att erkänna under en av hashtagarna som finns för män:
– Det finns inte en kille som inte har anledning till självrannsakan. Vad jag har svårt med är idén att berättelser om dåligt beteende ska leda till likes och klappar på axeln.
… uttalandet om att han äter kött fem dagar i veckan:
– Jag började med en köttfri dag i veckan och i dag har jag två, tre, ibland fyra köttfria dagar. Men jag uttryckte detta från den andra ändan, och det säger ju en del om politisk kommunikation. Alla har fått för sig att jag käkar en blodig, dålig biff till frukost, lunch och middag. Det gör jag inte. Jag pratade om allt som är animaliskt.
… hans resultat på högskoleprovet:
– 2.0.
… han har klimatångest:
–Ja, det kan jag ha. Men det finns ingen tid för politisk depression.
…vilka inom andra partier fikar du oftast med i riksdagen?
– När jag och Jan (Björklund) träffas kan vi ha ganska kul om skolan även om vi tycker olika. Vi kan slänga käft. Sedan är Annika Strandhäll väldigt klok.
… det finns något parti förutom SD som han absolut inte kan tänka sig att samarbeta med?
– Ingen som följer svensk politik kan ha missat att M de senaste åren dragit långt, långt högerut. Det gör alla förutsättningar för samarbete så mycket svårare.