Med upprullade beiga chinos och nakna fötter plaskar Gustav Fridolin runt i fontänen på Mariatorget i Stockholm. Miljöpartiet har för första gången någonsin blivit Sveriges näst största parti. Målet var att de skulle bli tredje störst, men med 15,4 procent av rösterna har de gått om Moderaterna. Det är strax efter midnatt den 26:e maj 2014, och Sverige har just röstat i EU-valet, och om bara några månader väntar riksdagsvalet. Gustav Fridolin är mer hoppfull än någonsin. Även om opinionssiffrorna visar att det nog inte lär gå lika bra i riksdagsvalet, måste EU-resultatet tala för Miljöpartiet. Så här stora har Sveriges gröna parti aldrig tidigare varit. En knapp vecka senare, när det är dags för kongress i Göteborg, lever känslan kvar. Gustav Fridolin har blivit omvald som språkrör och ska nu tala till sitt parti.

– Känner ni det? I luften? Den darrar av hårt arbete och viljan till förändring. Vi kan fira kongress som Göteborgs största parti. Som Sveriges näst största parti.

Åhörarna jublar

Det är en kongress där förhoppningarna är stora. Det där som Gustav Fridolin har drömt om, att Miljöpartiet ska bli en tredje väg, ett grönt alternativ som står utanför de båda blocken, håller kanske på att bli verklighet. Den här sommaren som väntar fram till höstens val kan Gustav Fridolin vara glad. Han har EU-valets fina resultat bakom sig, och partiets och väljarnas förtroende – en förtroendemätning som Novus publicerar visar att 36 procent har stort eller mycket stort förtroende för honom. Bara Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven slår Gustav Fridolin. Det är ett kvitto på att han har hanterat sina nu tre år som språkrör bra. Kanske särskilt skönt för en favorit. Gustav Fridolin var ju det. När Miljöpartiet skulle välja Peter Eriksson och Maria Wetterstrands efterträdare under kongressen 2011 var det knappast någon tvekan om att den unge skåningen skulle ta posten.

– Vad gäller valet av manligt språkrör så är det självklart.
Det enda som hade kunnat få Gustav Fridolin att inte bli vald var om han hade bestämt sig för att inte kandidera. Så har det varit länge. Han är den givna efterträdaren, säger Max Andersson, då ledamot i partistyrelsen, i en intervju med tidningen Fokus.

Yngsta partiledaren

Gustav Fridolin är 28 år när han väljs in som språkrör med 95 procent av ombudens röster. Därmed är han den yngsta partiledaren dittills. Precis som han var den yngsta riksdagsledamoten när han tog plats för partiet som 19-åring. Antagligen var han också den yngsta att tala på en partikongress, när han 1995, tolv år gammal, stod på scenen under kongressen i Alingsås. Han talade bland annat om att röståldern borde sänkas till 16 år. Några månader senare gör han en av sina första intervjuer. Det i Sveriges största tidning – Aftonbladet, där han kallas stjärnskott. Så där fortsatte det genom åren. Gustav Fridolin är ett politiskt underbarn, en grön guldkalv, ett fenomen. Han brinner för politiken, för att förändra. Han kliver in med ungdomlig entusiasm, men med ett tillräckligt moget resonemang för att ändå tas på allvar. Han protesterar mot Israels ockupation av Palestina, mot Kriget i Irak, propagerar för flyktingamnesti och är medlem i både Attac och Syndikalisternas fackförbund SAC. I en artikel i Expressen kallar PR-konsulten Paul Ronge honom för aktivist:

– Han tilltalar dem som vill höja sig över lagen. Han lever som han lär. Han är politikens James Dean, en ugn rebell.

Paul Ronge menar att det håller tills Fridolin blir 30, sedan måste han anpassa sig och bli en vanlig politiker. När Gustav Fridolin kommer tillbaka till politiken 2010 efter fyra års paus i verkligheten, har han också börjat göra det. Entusiasmen är fortfarande uppenbar, men han framstår allt mindre som en rebell. Nu talar Gustav Fridolin om partiets vision, om den där tredje vägen. Maggie Strömberg, journalist som har följt Miljöpartiet, skriver i sin bok ”Vi blev som dom andra”, om tanken med den tredje vägen:

”Hans idé om den tredje kraften handlade inte om att miljöpartiet skulle kunna samarbeta både åt höger och vänster. Den handlade inte alls om samarbete, utan om att växa. Miljöpartiet skulle bli ett så stort parti att det var ett eget huvudalternativ, som inte var beroende av vare sig Socialdemokraterna eller moderaterna. De skulle själva kunna utgöra grunden för en regeringskoalition där den gröna ideologin skulle dominera.”

Osäker framtid

När Gustav Fridolin gör sitt första val som språkrör har Miljöpartiet växt tre val i rad. Och framförallt – bara några månader tidigare gjorde de succé i EU-valet. Men när rösterna är räknade på valnatten den 14 september 2014 backar MP. De når nästan bara halvvägs till målet om 12 procent av rösterna. De blir inte den tredje kraften. Även om Miljöpartiet nu för första gången sitter i en regering, följer en mandatperiod full av utmaningar. MP ingår en migrationsöverenskommelse med regeringen som de inte alls står bakom, de kritiseras för Vattenfalls försäljning av brunkolsgruvor, för vapenexport till Saudiarabien, och inte minst måste språkrören hantera bostadsminister Mehmet Kaplans samröre med den turkiska högerextrema gruppen Grå vargarna. I maj 2016 avgår till slut Gustav Fridolins språkrörskollega Åsa Romson. Själv sitter han kvar, sargad och ifrågasatt både internt och externt. Förtroendesiffrorna har halverats på två år.

Men Gustav Fridolin håller sig kvar. Satsar mot nästa val. När han i oktober 2018, en dryg månad efter att det står klart att partiet med små marginaler lyckas hålla sig kvar i riksdagen, meddelar att han slutar, påpekar Torbjörn Nilsson, politisk reporter på Expressen, att det kanske är Gustav Fridolins största bedrift. Att han höll sig kvar. ”Fäster man sig vid nederlagen missar man också vilken uppgift Gustav Fridolin fick. Den var aldrig att få igenom en massa grön politik. Den var att göra partiet regeringsdugligt.”

Och:

”Däri ligger Gustav Fridolins historiska insats.

Han stod ut.”

Fem år efter att Gustav Fridolin tog av sig strumpor och skor på Mariatorget håller Miljöpartiet kongress i Örebro. Det blir Gustav Fridolins sista som språkrör. När han nu avgår gör han det utan att bada i fontäner av glädje, och utan att kunna hålla ett avskedstal om att MP är näst störst. Luften kanske darrar, men i så fall snarast av ovisshet om partiets framtid.

Röster om Fridolin.

Maria Wetterstrand, språkrör före Fridolin.
Gustav är jätteduktig och klok. Jag tycker att han bidragit med många välformulerade resonemang, engagerade inlägg och stor kunskap genom åren, i våra interna diskussioner. På så vis har han varit viktig för att utveckla partiets politik. Han har också en förmåga att respektera meningsmotståndare, vilket jag uppskattar, inte minst vid de tillfällen då jag själv varit en av dem.

Max Andersson, EU-parlamentariker, har suttit i MP:s partistyrelse, hoppade nyligen av partiet för att gå med i Vändpunkt.

Fridolin har gjort ett hårt arbete under svår omständigheter när partiet suttit i regeringen för första gången. Min bild är att han verkligen försökte hålla ihop partiet. Han bryr sig verkligen om rörelsen. Jag har många minnen av hur Gustav har suttit på partistyrelsemöten och arbetat fram smarta kompromisser för att göra en bred majoritet i partiet glad. Han arbetar väldigt hårt, och har gjort väldigt mycket som inte syns utåt. Men han kunde ha hanterat krisen med Kaplan bättre. Han tog risker i sitt umgänge som han inte borde ha tagit.

Per Gahrton, en av Miljöpartiets grundare,
språkrör 1984–1985.

Han kom in med stor entusiasm, det smittade av sig i partiet under hans första tid. Även om han inte var språkrör 2010 bidrog han till ett bra val då, och ett strålande val 2014. Det är ingen tvekan om att han betytt mycket på det sättet. Samtidigt var det ett problem att hans profil i början var en slags revoltör, som sedan fick uppgiften att administrerar många otacksamma uppgifter när MP blev en del av regeringen. En skolminister får dessutom alltid extra mycket stryk. Det var helt rätt att gå in i en regering, men jag tror att det varit bättre om han fått posten som utrikesminister istället.