Har du funderat över att diversifiera din passportfölj? Eller tänkt på att din ”passkraft” kunnat vara starkare? Antagligen inte. Men om du vore en superrik global entreprenör är det inte helt osannolikt att du sett annonser för fördelarna med ett extra medborgarskap. Det marknadsförs som en del i den globala livsstilen, res friare, investera friare och få skattemässiga fördelar.
Ett medborgarskap i något av de karibiska länder som har programmen ger dig möjligheten att resa i mellan 120 och 150 länder utan att söka visum. För tio år sedan fanns knappt handeln – idag omsätter den miljarder.
Är det ett sätt för personer – om än bara de rika – från auktoritära länder att få större rörelsefrihet i världen, ett sätt för fattiga länder att dra in utländskt kapital? Eller ska det betraktas som en gräddfil för de superrika där risken för korruption, pengatvätt och säkerhetsbrister är stor?
Atossa Araxia Abrahamian är journalist och har skrivit boken ”The Cosmopolites: The coming of the global citizen”, som handlar om handeln med pass och medborgarskap.
– Det har alltid funnits vägar till uppehållstillstånd via investeringar. Men handeln med just pass och medborgarskap tog fart omkring finanskrisen, och det har växt de senaste tio åren, säger hon till ETC.
Ett litet karibiskt land, Saint Kitts and Nevis, var pionjärerna, med hjälp av en firma kallad Henley & Partners, som nu är en av de största företagen i den här branschen.
– Henley & Partners började marknadsföra medborgarskap i Saint Kitts and Nevis mot förmögna människor som tack vare kris och global instabilitet vill ha en andra plats att skicka sina familjer till. Det marknadsfördes som en back up-plan för de väldigt rika. Henley och partners drog in väldigt mycket pengar, fler företag blev intresserade och fler länder började haka på, som ett sätt att få in pengar i landet.
Branschen växer snabbt
För tio år fanns det bara två program i världen som gav medborgarskap i utbyte mot en investering. Nu finns tretton. Därutöver finns minst 50 aktiva program för uppehållstillstånd via investering.
Mer än hälften av Europas länder har program för uppehållstillstånd via investering och två EU-länder har medborgarskapsprogram: Cypern och Malta. I Maltas och Cyperns program blir du också en EU-medborgare. Det ger dig rätten att bosätta dig i alla medlemsstater, samt Norge, Lichtenstein, Island och Schweiz.
Du får rätten att bosätta dig i nästan 30 länder, vilket gör medborgarskapet väldigt värdefullt och därmed är också priset betydligt högre. På Malta är minimuminvesteringen på omkring en miljon Euros och i Cypern är det två miljoner. I Europa, men utanför EU, finns även Moldavien och Montenegro. Moldavien har nyligen öppnat sitt program och Montenegro öppnar i mars.
Det berättar Christian Henrik Nesheim, som är grundare av branschtidningen Investment Migration Insider. Han har en bakgrund på Henley & Partners, det bolag som ligger bakom mycket av expansionen av industrin, genom att det hjälper stater att utforma sina program, samt förmedlar tjänsterna. När han pratar om branschen säger han ”vi”.
– Den växer väldigt snabbt. Om vi tittar på uppehållstillstånd genom investering och medborgarskap genom investering tillsammans så är vår analys att vi pratar om 20 miljarder dollar om året i omsättning. Och det växer med omkring 20 procent per år, antagligen mer. Vi ser början på en stor trend globalt där fler och fler människor har råd med detta och programmen blir fler och fler.
Vem är den typiska kunden?
– Den typiska klienten är personer från länder med begränsad resefrihet. Som är övre medelklass eller förmögna och som vill öka sin rörelsefrihet genom att investera i ett uppehållstillstånd eller ett medborgarskap. Oftast i den engelsktalande världen, USA, Kanada, Australien, Nya Zealand eller Europa.
Enligt statistik från Investment Migration Insider är många som skaffar sig uppehållstillstånd eller medborgarskap via investering från Kina. Något som kan förklaras med att kinesiska medborgare behöver visum för att resa i stora delar av världen. Att skaffa ett extra medborgarskap eller pass kan dels bero på att man vill öka sin rörelsefrihet, dels på att man vill trygga sina barns framtid och exempelvis säkra deras möjlighet att studera i Europa.
– Det kan vara människor som känner att de kan komma att bli förföljda av totalitära regeringar i sitt hemland. Regeringen kanske hotar att stjäla deras egendom. Det industrin gör är att vi belönar bra länder med produktiva människor och vi straffar dåliga länder genom att ta de produktiva människorna ifrån dem, menar Christian Henrik Nesheim.
”Det är nykolonialism”
Transparency International och Global Witness släppte i höstas en rapport där de påpekar att programmen ”till sin natur innebär en attraktiv möjlighet för de kriminella och korrupta”. Med fler pass, medborgarskap och uppehållstillstånd förbättras möjligheterna att hålla sig undan myndigheter, tvätta pengar och undkomma skatt.
Även OECD har lyft upp att programmen hotar de internationella insatserna mot skatteflykt. Häromveckan kom även EU-kommissionen med en egen rapport som pekade på att försäljningen av pass och uppehållstillstånd skapar ”en rad risker för medlemsstaterna och unionen som helhet.” Det bland annat risken för penningtvätt, korruption och skatteundandragande.
– Rapporten tittade bara på potentiella risker, och inte på någon av fördelarna, menar Christian Henrik Nesheim.
– Varje bransch har sina risker. Men du kan inte bara titta på riskerna. I Karibien exempelvis är det flera länder där medborgarskapsprogrammen utgör 25 procent av deras BNP. Vad händer om du stoppar det? Du skulle skicka dessa länder ner i fattigdom och förstöra deras ekonomier. Vissa skulle föredra att dessa länder istället var beroende av IMF för lån, eller lånade från amerikanska banker, till höga räntor. Det är nykolonialism att försöka stoppa dem från denna inkomstkälla.
– Industrin är väldigt missförstådd. Särskilt bland folk som hör talas om det för första gången. De tror att det handlar om en mörk och hemlighetsfull industri. Det här är lagligt och transparent, det är inget hemlighetsmakeri. Det handlar om människor med en bevisbar bakgrund av att vara produktiva, utan kriminell historia. De kontrolleras väldigt noggrant för att se till att kriminella, pengatvättare och droglangare inte släpps in.
Men vad tänker du om de etiska aspekterna, att detta till exempel kan öka ojämlikhet?
– Det jag skulle svara på det är att jag önskar att alla hade friheten att göra detta. Men är det orättvist att bara de rika har råd med fina semestrar och Iphones? Ja, det är det. Men det är inte den här branschens fel att alla inte har den här friheten. Vi ger den här friheten till så många vi kan, men det är länderna som sätter priset. Vi spelar en väldigt viktig etisk roll i världen att öka friheten. Tänk så här: I totalitära länder hjälper vi de mest produktiva medborgarna att ta sitt kapital, sina familjer och sina affärer till bättre länder. Länder som behandlar sina medborgare bättre. Länder med yttrandefrihet, där din egendomsrätt är respekterad. Länder där luften inte förgiftar dig och skolsystemet inte indoktrinerar dina barn. Genom att göra det så kan vi sätta press på totalitära länder. Vill de totalitära länderna hålla de rika från att lämna landet, måste de bli mer lika de länder som de rika flyr till.
Ibland marknadsförs de här programmen med att de kan ge skattemässiga fördelar. Hur etiskt är det?
– Jag ser inte hur det kan användas för att undvika skatt. Skatt baseras på var du bor, inte på i vilka länder du har medborgarskap eller uppehållstillstånd. Mycket av anklagelserna mot industrin är att det används för att undvika skatt, det stämmer inte. Vill du skatteoptimera så ser du till att tillbringa mest tid i det land där det är lägst skatt.
Det är dessutom lagligt och legitimt, för det är så det är tänkt, att du ska betala skatt där du huvudsakligen uppehåller dig.
Alla i branschen verkar dock inte hålla med om det. På bloggar tipsar konsulter om hur man kan ställa regeringar mot varandra för att få så fördelaktiga skattevillkor som möjligt, under hashtags som #taxationistheaft och #gowhereyouretreatedthebest.
Atossa Araxia Abrahamian menar att de farhågor som uttrycks i rapporten från EU-kommissionen är legitima.
– Det finns, precis som EU-kommissionen påpekar i sin rapport, många etiska problem med detta. Det finns frågetecken kring om det kan underlätta pengatvätt, skattesmitning och slutligen nedvärderingen av medborgarskapet i sig.
Hur påverkar det här vår syn på medborgarskap?
– Det är en sådan där grej som man inte kan göra osedd, när man väl blivit medveten om det. Passet är något som du behöver för att röra dig i världen, man kan ha en mer instrumentell syn på det, att det kan vara en vara.
– Personligen så blir jag inte moraliskt upprörd över att medborgarskap köps och säljs, det är den världen vi lever i nu. Men handeln stärker ojämlikheter. Om någon kan köpa sin rätt att rösta, eller bo var den vill, så är det odemokratiskt. Och det tror jag är skadligt.
Land som ingen hört talas om
Cyperns program för medborgarskap via investering ger köparen rätt att bo och jobba i hela EU, samt skydd från konsulat och ambassader tillhörande alla EU-länder. Marknadsföringen lyfter också fram att det ger en rätt att rösta och ställa upp i val, däribland EU-parlamentsvalet.
– Det är en av de konstigaste sakerna med det här. Många av länderna som säljer medborgarskap är väldigt små. Hur många nya medborgare krävs för att påverka ett val?
En mörkare baksida av handeln beskriver Atossa Araxia Abrahamian i sin bok. Hon beskriver det som århundradets skandal i den lilla önationen Komorerna. Omkring 50 000 människor i Förenade Arabemiraten blev under en kort period medborgare i Komorerna. Inte för att få fördelar, utan istället för att kunna förfördelas. Det gällde den statslösa folkgruppen bidoner, som av regeringen inte betraktas som medborgare.
– Runt samma tid som den här marknaden tog fart för rika människor, kom makthavare i Förenade Arabemiraten på denna galna plan. Istället för att göra den statslösa gruppen till medborgare, och ge dem tillgång till sjukvård och andra fördelar, så köpte man medborgarskap i ett litet land som ingen hört talas om, den lilla önationen Komorerna.
Det blev ett sätt för Förenade Arabemiraten att sopa problemet med de statslösa invånarna under mattan, utan att ge dem fulla rättigheter.
– I Förenade Arabemiraten har du 50 000 personer med medborgarskap i ett land de aldrig varit. Det gör också att de kan deporteras. Det hände en aktivist i Förenade Arabemiraten, som tvingats ansöka om ett pass från Komorerna. Han deporterades efter att han kritiserat regeringen. Men det har gått bra för honom nu.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
