– Det vi gjort är att vi satt siffror på våra reformförslag. Vi måste vidga handlingsutrymmet för det offentliga och visa att vi har råd att investera stort i klimatomställning och stärkt välfärd och stärkta ekonomiska marginaler för dem som har det sämst ställt. Och visa att vi kan göra det utan att hamna i ekonomiska bekymmer, säger Markus Kallifatides från Reformisterna.

Hur tror ni reformbudgeten kommer att tas emot?

– Jag tror att det finns en massa människor runt om i Sverige som törstar efter riktiga, politiska förslag, ideologiskt förankrade sådana, och som kommer att ta emot dessa med stor glädje och som gärna vill att vi pratar om dem.

En bärande punkt i budgetförslaget är ett förändrat finanspolitiskt ramverk, något de själva anser vara en “onödig tvångströja” som gör mer skada än nytta. I stället vill de skilja statens löpande driftskostnader från statens utgifter för investeringar.

Driftskostnader ska i deras budget finansieras fullt ut med målet att ligga i balans över konjunkturcykeln, medan investeringar i sin tur finansieras genom långsiktig upplåning.

“Konjunkturcykler” och “finanspolitiskt ramverk” – vilka riktar ni er till med sådant språk?

– Arbetarrörelsen kan inte vinna några långsiktiga politiska strider utan folkbildning. Vi måste alla kunna tala om frågor som dessa. Och så himla svårt och märkvärdigt är det inte. Behöver du någonstans att bo och måste köpa hus kommer du att stå mellan att spara ihop pengarna eller låna till huset. Samma sak i en demokrati – vi behöver en järnväg nu, så vad gör vi, sparar ihop till den eller lånar pengarna?

Ni vill också höja momsen på livsmedel. Kommer inte detta att slå mot de grupper som har det sämst ställt?

– Vår bedömning är att våra förslag totalt sett innebär en förstärkning för dem med sämst marginaler, för åtminstone 30 procent av befolkningen. Hela inriktningen är att stärka de ekonomiskt svagaste grupperna.