– Mina kollegor där nere ser mig som en grön extremist, men när jag landar i Göteborg igen så är jag en skurk.

Han gör en jämförelse med jordbrukare, som han menar tillägnas ett annat värde som näring, trots att de står för en stor del av våra växthusgasutsläpp och använder marken på samma sätt som fiskare använder sig av havet.

– För 20 år sedan gjorde vi en redskapsbegränsning i Västerhavet som gör att du bara kan tråla där det är ”åkermark”. Förut kunde du gå överallt, men vi drev igenom den begränsningen i det här huset. Det var inte enkelt. Vi hade fem områden där vi ville förbjuda fiske på. Det var också en kamp, säger han och tillägger att precis på samma sätt som det finns de som odlar hållbart parallellt med de som odlar storskaliga monokulturer, finns det fiskare av olika skolor.

Har format staden

Fiskerinäringen har bidragit till att forma bilden av Göteborg. Även om båtarna inte längre står och väntar vid Rosenlundsbron på morgonkvisten för att bli insläppta till kommersen vid Feskekörkan, så blev det nyligen stora diskussioner när körkans hyresvärd funderade på att se över användningen av lokalerna. Kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson gick ut och twitterlovade att traditionen skulle bestå. Staden ska nu också satsa på muddring för att Fiskebäcks hamn återigen ska bli fiskeflottans landningsplats och vad vore hummerpremiären utan att priset för första fångsten offentliggjordes på fiskeauktionen?

Den dagliga morgontidiga auktionen är över sedan några timmar när Peter sätter sig i en av kontorets röda second hand-fotöljer mitt emot SPFO:s ombudsman Fredrik Lindberg. De småskrattar åt en anekdot om bordet mellan dem, som består av en glasskiva ovanpå en silvermålad motor som en stolt Blocketförsäljare trott skulle gå hem hos sambon. SPFO:s medlemmar gynnas nu av den felberäkningen. Många av dem är motorintresserade, berättar Peter, snittyrkesfiskaren har också bara ett fåtal år kvar till pensionsåldern, få unga vågar starta upp. Branschen är helt enkelt för osäker.

– Det kan komma en yngre människa idag och få lån från banken för att köpa en båt, bli lönsam från dag ett och långsiktigt tjäna mycket pengar. Men det är ingen som gör det, för man vet inte om man får fiska nästa år, säger Peter.

Han fortsätter:

– Vem investerar i en så osäker framtid?

Mattan rycktes bort

Det nu gällande fiskeförbudet i södra Östersjön är ett dagsfärskt exempel, där mattan plötsligt ryckts bort under cirka 200 yrkesfiskares fötter. Det är alltså cirka en femtedel av kåren uppskattar Peter.

– Folk går i konkurs. Jag är livrädd för att folk går och hänger sig. De har familj att försörja, de har hus de har företag. De kan inte gå till ”soc” med en båt som är värd två miljoner. De kan inte få någonting, säger Peter.

Både han och Fredrik tycker att en ekonomisk kompensation måste betalas ut omedelbart för att näringsidkarna ska överleva. I går torsdag kom beskedet att ett 30-tal båtar får rätt att söka stöd.

– Det beslut vi har tagit i dag gäller 2019 för att hantera de konsekvenser som näringen fick av det akuta nödstoppet som togs i juli, sa landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) till TT.

Enligt nyhetsbyrån handlar det om totalt cirka tre miljoner kronor som ska betalas ut.

– Jag tycker bara att det är sent. Det är jättebra att de gör det, det är småpengar egentligen, men det är alltid någonting, kommenterar Peter i efterhand.

Mp talar om överfiske

Överfiske pekas ofta ut som en av anledningarna till att bestånden sviktar. Miljöpartisten och klimatministern Isabella Lövin är en av de som kallat det för ett globalt problem som måste hanteras snarast. I Göteborgs tingsrätts arkiv ligger ett tiotal fällande domar mot svenskar som trålfiskat i Skagerak eller Kattegatt de senaste sju åren och ett 30-tal mot personer som exempelvis fiskat skaldjur på ett otillåtet sätt. Det handlar om allt från för små flyktöppningar på tinor till fisk värd hundratusentals kronor som fiskats utan tillstånd. Men oavsett om svenska fiskare sköter sig exemplariskt eller inte, är de i minoritet i Västerhavet och bestånden starkt beroende av vad de danska och norska flottorna gör.

Krympta kvoter

Forskningsresultaten från havsforskningsrådet, Ices, pekar på att fiskebåtar med alla de tre skandinaviska nationernas flaggor kommer att få krympta kvoter nästa år. Redan nu är budskapet från brittiska Marine conservation society att undvik att äta torsk från Nordsjön. I september tog också Marine stewardship council, MSC, bort sin märkning – den blåvita loggan som en del svenskar kanske känner igen från matbutiken – från Nordsjötorsken. ”Beståndet av torsk i Nordsjön har sjunkit under den säkra biologiska nivån” skrev de i slutet av september. De konstaterade samtidigt att beståndet har gått ner trots att fiskeindustrin har tagit till åtgärder för att minska upptaget av unga torskar.

Fiskeförbud i Östersjön

Det var även Ices resultat som ledde till att EU-kommissionen beslutade att införa ett förbud mot att fiska torsk i vattnen utanför kuststräckan mellan Falsterbo och Kalmar.

– Kommissionen vidtog en nödåtgård som är väldigt ovanlig. Men det visar också hur allvarligt man ser på situationen för torsken i Östersjön, sa landsbygdsminister Jennie Nilsson till ETC Göteborg när hon var på besök i Göteborg i september.

Hon sa också att hon inte har några ambitioner att föreslå ytterligare nationella åtaganden, utan hon kommer att fortsätta titta på vetenskapliga rekommendationer och diskutera kvoter med de övriga länderna.

– Givet situationen i Kattegatt ser vi att vi behöver göra ytterligare. Framförallt tillsammans med Danmark, så vi har samma ambition och regler, säger Karin Linderholm, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

Bestånden delas upp i två

Ices delar upp torskbestånden i Västerhavet i två: ett i Nordsjön och Skagerak, samt ett i Kattegatt. De befinner sig båda under hållbara nivåer och rådet för torskfiskets kvoter för nästa år ligger på noll för Kattegatt och på en betydlig sänkning för Nordsjön och Skagerak.

– I Nordsjön och Skagerak har vi ett system i EU med realtidsstängningar. Utifrån provtagningar stänger man områden med ungfisk, en typ av adaptivt områdesskydd. Så har vi vår trålgräns och bland annat skyddad kusttorsk, och vi jobbar med skyddad kusttorsk och selektiva redskap.

Karin Linderholm ser också att användningen av selektiva redskap är något svenska fiskare är bättre på än danska och norska diton.

– Därför ser vi det som en styrka att vi har en EU-gemensam flerårig plan som säger att vi ska ta fram gemensamma åtgärder. Där kommer vi föra fram våra åsikter om bland annat selektiva rister, säger hon.

Behövs mer fisk

Karin Linderholm ser att det finns ett behov av att öka bestånden.

– Har man väl uppbyggda bestånd så, visst kan det bli svängningar, men då bör det – enligt vetenskapen – bli mindre svängningar, säger Karin Linderholm och poängterar att skaldjursbestånden i Västerhavet, som är viktiga för svenskt fiske, ligger på en hälsosam nivå.

I början av veckan kom beskedet från EU:s fiskeministrar att det även under nästa år kommer råda torskfiskestopp i delar av Östersjön, samtidigt som kvoterna för övriga delar av havet minskas med 60 procent. Nästa års kvoter för Västerhavet väntas närmare årsskiftet. De kommer att påverka medlemmarna i Sveriges fiskares producentorganisation. Men Peter menar att Ices råd baseras på för gammal vetenskap, en realitet de som yrkesfiskare får förhålla sig till, även då de ser något annat i trålarna som kommer upp från djupet.

– Vi såg en nedgång för ett år sedan ungefär, men nu ser vi en rejäl uppgång. I år har det varit en väldigt lyckad lek, ett väldigt stort utflöde av små torskar från kusterna, säger Peter och tillägger att Ices trots allt är de som tillhandahåller de bästa vetenskapliga resultaten som finns att tillgå.

Han tror inte att ett torskfiskestopp i Kattegatt skulle påverka de svenska yrkesfiskarna nämnvärt, eftersom de fiskar med trålar med rist, som sorterar bort unga torskar redan på djupet. Han visar på en trålmodell som hänger i taket vid hans skrivbord. Det är öppningar i rätt storlek och små plastlameller som ska se till så att rätt fångst blir kvar i näten.

– Vad ska man göra nu då, allt beror inte på fiske, men vi måste titta på vad vi kan vi göra mer. Räcker det att vi blir ännu mer selektiva?

Hoppas på mer hållbarhet

Peter och Fredrik ska några dagar efter de tar emot ETC Göteborg ha ett inledande möte i Köpenhamn med motsvarande organisationer för Danmark och Norge. De hoppas få fram förslag på fler åtgärder som ska sätta alla grannländerna på kurs mot hållbarhet.

– Småtorsken som kommer ut nu är ute i kommersiellt fiske om två år. Om vi är rädda om den nu så har vi mer att fiska. Vi kommer att vända på alla stenar, säger Peter.

Han hoppas att Sverige, som är en förhållandevis liten aktör i Västerhavet, med grannländernas stöd kan få upp bestånden till stadigare nivåer. Om tio år hoppas han också att vi kan se en ny generation fiskare med säkra båtar och skonsamma redskap lägga ut från Göteborg.