– Jag svarade att jag är kvinna, men han ifrågasatte mig direkt med ”är du en biologisk kvinna?”, berättar hon.
Förhöret har inte börjat än, mannen förbereder någonting på en dator i rummet. Iva Ljoti vet inte vad hon ska svara. Hon förstår inte hur det är relevant eller vad polisen mitt emot henne är ute efter.
– Jag är transkvinna och jag förstår ju vad frågan betyder, men jag håller inte med om hans utgångspunkt eller grundbeskrivning. Men jag försöker förklara. Jag svarar nej, men det känns väldigt konstigt.
Homosexuell?
Där och då tänker hon att mannen kanske är okunnig eller helt enkelt inte vet hur han ska bemöta henne. Det är inte helt ovanligt. Under förhöret är han saklig och håller sig till frågor om det Iva Ljoti är misstänkt för. Men efter förhöret forsätter han ställa privata frågor till henne.
– Han frågar om jag är före eller efter operation, alltså om jag genomgått könsbekräftande kirurgi.
Återigen letar Iva Ljoti efter orden. Hon har svårt att veta hur hon ska svara, och mannens tonläge har förändrats. Hon känner sig rädd och osäker på hur han kommer reagera i samtalet.
– Men så sa jag att nej, jag har inte genomgått operation. Då svarade han direkt ”Men då är du väl homosexuell?”.
Nu är polisen direkt otrevlig, och snarare än okunnig känner Iva Ljoti att han är fientlig.
– Jag blir stressad, nu ifrågasätter han mig på ett sätt han inte gjort före förhöret. Det blir tydligt att han inte tycker om mig, inte bara för att jag är misstänkt för ett brott utan som person, berättar hon.
Vill inte anmäla
Väl i Kriminalvårdens händer känner hon sig lugnare. Det är första gången hon blir gripen, och hon vet inte vad hon ska vänta sig men personalen på häktet bemöter henne vänligt och med respekt. När hon ska släppas flera timmar senare är polisen som hållt förhör med henne kvar, och han ser på när hon byter om till sina egna kläder.
– Jag ber om att få byta om avskilt men han säger nej. Han tittar inte ens bort. Jag kan inte göra något, jag måste byta om framför honom.
Efteråt pratar Iva Ljoti med en vän som gripits samtidigt och förhörts av samma polis. Hon har inte fått några liknande frågor, och hon har en helt annan upplevelse.
– Hon fick byta om ifred. Alla andra fick byta om avskilt.
Iva Ljoti har övervägt att anmäla, men hon har bestämt sig för att låta bli.
– Det känns hopplöst. Det finns inga bevis eftersom han inte ställde några såna frågor när han spelade in. Så det är helt enkelt inte värt det. Men det är ju hemskt. Alla människor ska ha rätt till en respektfull behandling och en rättssäker prövning. Den här typen av diskriminering av minoriteter är farlig, just eftersom att polisen är en sån auktoritet. De har makten och om de inte gillar dig finns det utrymme att behandla dig så här, säger hon.
Inte relevant fråga
Nu skäms hon inför sig själv för att hon inte stod upp för sig själv och sa ifrån.
– Jag borde vägrat svara på frågorna eller ifrågasatt att han ställde dem, man jag vågade inte. Jag vet inte vad han kan göra för att straffa mig om han blir arg, så jag kände att jag var tvungen att svara, säger hon.
Dagens ETC har sökt ansvariga för Norrmalmspolisen och polisområde Stockholm City. Via mejl svarar en pressekreterare att de inte kan uttala sig om det enskilda ärendet, men att det generellt inte är relevant att fråga en frihetsberövad om dennes biologiska kön, och att det i den statliga värdegrunden ingår att alla ska behandlas med respekt och hänsyn till den personliga integriteten. De uppmanar också till polisanmälan om någon känner sig blivit felaktigt behandlad.
”Det är centralt i den statliga värdegrunden att vi behandlar individer med respekt. Vi har en strategi för kultur och likabehandling och vi kommer att ta med oss de uppgifter som du gett oss i det fortsatta arbetet med likabehandling.”
I frågan om ombyte på häktet hänvisar de vidare till Kronobergshäktet, vars häkteschef Anna Fromm svarar att visitation sker av kvinnliga anställda för kvinnor och manliga för män, men att undantag får göras om det är nödvändigt. Hon informerar också om att polisen inte övervakar ombyten hos dem, och hänvisar därför tillbaka till Polisen.