Det blåser lite och regnar. Marken är geggig. En arkeolog i gul overall är lerig från topp till tå, vädret är inte optimalt men den arkeologiska grävsäsongen är i full gång. I Molnby i Vallentuna utanför Stockholm gräver just nu ett 30-tal arkeologer ut en kilometerlång sträcka för att bereda väg för SL:s tågförvaring utefter Roslagsbanan. På den här platsen har folk bott från bronsåldern fram tills i slutet av 1700-talet, avslöjar lagren av jordskikt.
– Vi går ut i ur och skur brukar vi säga, säger Lotta Mejsholm, arkeolog och kommunikatör i Molnby och berättar att säsongen ofta pågår från april fram till november.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Skattebetalarna som betalar”
Sedan ett par år tillbaka finns ett särskilt direktiv i upphandlingsprocessen för arkeologiuppdrag att kommunicera ut fynden, och informationsspridningen kring arbetet har blivit allt viktigare.
– Arkeologin ska förmedlas, det vi gör, och inte fastna hos oss enbart, menar Anna Hed Jakobsson, arkeolog och projektledare, som jobbat som arkeolog sedan 1988.
– Det är Riksantikvarieämbetet och ytterst riksdag och regering som har beslutat om detta. Som i fallet med Molnby – där är det Stockholms Länstrafik och ytterst skattebetalarna som betalar för arkeologin, och då är det inte mer än rätt att det ges något tillbaka.
”Lite som kejsarens nya kläder”
Fikar gör de i en barack med skogräns och tillfälliga kontor, bredvid stenrösen som är gamla gravplatser. Modern arkeologi jobbar också med frågor om platsen och dess människor, där syftet med undersökningarna är att bekräfta eller dementera.
– Vi undersöker, som vi säger, frågeställningsinriktat. Vi gräver inte planlöst. Men det är inte alltid så att vi arkeologer ställer de bästa frågorna. Jag skulle säga att det är tvärtom många gånger, att besökarna som kommer ser saker med nya ögon. Det blir lite som kejsarens nya kläder, säger Lotta Mejsholm.
Finns det ett stressmoment i att behöva tänka på tillgängligheten?
– Nej, jag tycker inte det. Vi tar ju aldrig betalt för våra förmedlingstjänster, så det blir ingen ekonomisk fråga. Vi ska fullfölja vårt uppdrag och det här är en del i det, det är mer att man blir sporrad att hitta rätt budskap till rätt personer.
– Jag tror också det finns en folkbildningstradition i branschen, inflikar Anna Hed Jakobsson. Det är ganska många som tycker det är roligt att berätta.
Har beslutade arkeologiska utgrävningar ökat i takt med att det byggs mer?
– Ja, jag skulle nog vilja påstå det även om det mest är en magkänsla. Kanske inte bara på grund av bostadsbyggandet, utan även infrastrukturen omkring har påverkat. Det är svårt att få tag i arkeologer just nu för att fylla ett sådant här projekt. Vi har anställt folk som är precis nyexaminerade. Om man var en ny arkeolog för ett par år sedan var det hopplöst svårt att få jobb. Så det är konjunkturberoende – byggs det mycket så blir det mer jobb för oss. Och just nu är det lite av en boom. Vi har Förbifarten, så småningom kommer Ostlänken, E4:an för några år sedan. Det har även varit mycket bostäder, som exempelvis i Sollentuna.
Den första Arkeologidagen anordnades redan 1988 och har till syfte att ”sprida mer kunskap om våra fornlämningar och forntidsmiljöer och syftet är att på ett begripligt sätt visa på arkeologins möjligheter”, enligt Riksantikvarieämbetet. I fjol lanserade de också tjänsten Aktuell Arkeologi – där man som privatperson kan se en karta över aktuella utgrävningar i sin närmiljö. Enligt Sophie Jonasson som jobbar med tjänsten har de i nuläget 53 registrerade uppdragsarkeologer, företag och museer som skickar in datum för utgrävningar där vissa är öppna för allmänheten.
– Sedan jag började jobba med tjänsten i maj har 14 nya tillkommit, säger hon.
Gör man det inte enklare för plundrare?
– Den information som finns på Aktuell Arkeologi finns också på andra ställen, till exempel på Fornsök. Information om fornlämningar är offentlig och ofta skriver dessutom lokalmedia om utgrävningar i trakten. Det ger en bättre allmän kunskap, vilket skyddar dem. På Aktuell Arkeologi hittar man utgrävningar där det är arkeologer som gräver, kanske inte optimalt för någon som vill plundra.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Ägs av alla
Att allmän kunskap ger ett automatiskt skydd är något arkeologerna Anna Hed Jakobsson och Lotta Mejsholm också är inne på. Lotta Mejsholm frågar retoriskt: vet du vilka som äger fornlämningar?
– Det är så fint, det står i portalparagrafen i Kulturmiljölagen att vi alla äger dem. Hela befolkningen. Jag tror inte det finns någon annanstans, att vi är gemensamt ansvariga till att de inte förstörs.
– Jag har varit med om skolklasser där det nästan blivit upprörd stämning när man nämner plundring, skrattar Lotta Mejsholm. Går folk ut och förstår våra fornlämningar? säger barnen.
– Vi jobbar mycket med det lokalhistoriska perspektivet, säger Anna Hed Jakobsson. Det är kanske inte så intressant att lyfta upp Molnby på ett riksplan, men däremot så de som bor här nu ska veta vad som har hänt här tidigare. Vi brukar visa våra utgrävningar och ha guidade visningar. Ibland håller vi grävningen igång i mindre skala. Att se på arkeologerna är, har vi märkt, lika roligt som att se på själva fornlämningen.
De båda planerar också evenemang inför Arkeologidagen.
– När det kommer barn så är det ju särskilt spännande om man har lite skelett att visa. Det brukar vara uppskattat. Men sen försöker vi också att ta oss lite mer tid på Arkeologidagen, att det inte bara blir visningar utan att det blir diskussion och tillfälle för folk att ställa frågor även efter visningarna.
