Andelen kvinnliga riksdagsledamöter är lägre än 2006. Skälet: Sverigedemokraternas framgångar.
– Det är lätt för kvinnor att göra karriär i SD, men inte så lätt att hålla sig kvar, säger Sara Recabarren som skrivit en bok om kvinnliga SD-företrädare.
Han heter Lars eller Mattias, den typiska riksdagsledamoten. För genomsnittsledamoten är fortfarande en han. 2006 såg Sverige ut att vara på väg att uppnå jämställdhet när det gäller antalet manliga respektive kvinnliga riksdagsledamöter. Visserligen valdes fler män än kvinnor in, 185 mot 164, men trenden mot en allt jämnare fördelning var tydlig. Sedan hände något. ”Jimmie Åkesson tjallallala” ljöd det från djupa basstämmor och Sverigedemokraterna gjorde sitt intåg i riksdagen. Av deras tjugo färska ledamöter var tre kvinnor. Därmed sjönk också andelen kvinnor i riksdagen som helhet.
Sedan dess har SD:s kvinnliga ledamöter blivit fler. Men SD-männen har blivit ännu fler. Av de 73 sverigedemokratiska ledamöter som igår bänkade sig för upprop i riksdagen är 54 män – nästan tre fjärdedelar. Detta är en starkt bidragande orsak till att den riksdag som nu tillträder är lika ojämställd som den som valdes in för fyra år sedan. Nu liksom då slår sig 188 män och 161 kvinnor ner i riksdagsbänkarna.
Sara Recabarren är inte förvånad. För tre år sedan skrev hon boken ”Insidan: SD-kvinnorna och partiet” där hon intervjuar fyra kvinnor som gjort snabb karriär inom Sverigedemokraterna. För det kan man göra – kruxet är att stanna kvar, menar Sara Recabarren.
– De gjorde raketkarriär. Men det berodde inte på deras kvalifikationer, det vill säga utbildning, erfarenhet och kunskap, säger hon.
Kvinnorna lyftes fram av styrande män för att locka röster, menar Sara Recabarren.
– Partiet behöver även kvinnliga väljare för att växa och då behöver de kvinnliga representanter.
Majoritet kvinnor i V
I Vänsterpartiet är andelen kvinnor desto högre. I Örebro län knep Nadja Awad partiets mandat tack vare fler personkryss än Johan Stolpen. Därmed är 71 procent – 17 av 24 – i den kommande V-gruppen kvinnor.
Under förra mandatperioden var Kristdemokraterna det parti som hade högst andel män. När partiet backar är männen färre och andelen något lägre och minskar från 73 till 68 procent.
När Sara Recabarrens bokprojekt påbörjades hade två av de fyra SD-kvinnorna redan lämnat partiet. En tredje, Kristina Winberg, sparkades ut under tiden boken skrevs. Hon lyftes fram som EU-parlamentariker inför EU-valet 2014, utan vare sig erfarenheter från rikspolitik eller särskilda kunskaper om EU. I samband med att hon under EU-valrörelsen fem år senare larmade om att hennes partikollega Peter Lundgren utsatt en kvinna för sexuella övergrepp uteslöts hon ur partiet medan Lundgren fortsätta att bedriva valrörelse.
– Det är lätt för kvinnor att göra karriär i SD, men inte alltid så lätt att hålla sig kvar. De som börjar ställa krav på partiet kan hamna i konflikt.
Också för lokalpolitikern Maddelen Larsson tog det stopp när hon slog larm om missförhållanden.
– Man vände sig emot henne istället för att lyssna på henne, säger Sara Recabarren.
Julia Kronlid är den av de fyra som ännu är kvar, men har hoppat ner ett pinnhål i hierarkien från vice till andra vice ordförande.
– Hon petades neråt, säger Sara Recabarren.
Företrädare för Sverigedemokraterna har avböjt intervju med Dagens ETC, liksom Kristina Winberg.