Brännaren om gårdsförsäljning: ”Varken hjälper eller stjälper”
Truls Nanneson driver Boge bränneri på Gotland.
Bild: Karl Melander
Dagens ETC
Efter årtionden i politisk långbänk kan det redan nästa vår bli möjligt att köpa sitt berusningsmedel direkt från bryggaren, brännaren och vinmakaren.
En frihetsreform som ska göra Sverige lite mer som Europa, lovar statsministern Ulf Kristersson. En kul grej för turisterna men utan större betydelse för dryckesbranschen, säger berörda producenter.
– Vi gör sprit, och blir det för mycket visningar så hinner vi inte med att göra sprit, säger Truls Nanneson, VD för Boge bränneri.
Ett småskaligt bränneri har tagit plats i det gamla båthuset mellan hästhagarna på nordöstra Gotland. I glänsande kopparpannor döpta efter grundarnas mormödrar, Gertrud och Augusta, droppar brännvin, eau-de-vie och likörer enligt recept inspirerade av äldre svensk brännvinslitteratur men också kompisar från Balkan.
Truls Nanneson är kustskepparen som sadlade om till destillatör. Han berättar gärna historier om de olika buteljerna som skapas på hans gård i Boge, ett par kilometer utanför Slite. Som Britta, ett brännvin kryddat med citrusfrukter, anis, fänkål och saffran, baserat på recept från Cajsa Wargs kokbok från 1755.
Den gamla hushållerskans motto att man tager vad man haver passar förresten fint för att beskriva uppkomsten av Blodapelsin. En likör på apelsinsvinn från Gotlands ginfabrik som bara behövde zesten. Truls Nanneson jäste och trippeldestillerade resten till en tripple sec som finns i en begränsad upplaga om 65 flaskor.
En annan flaska destillatören är stolt över är Hallon, ett eau-de-vie som i våras vann pris som världens bästa bärsprit i World Brandy Awards.
– Det är inte världens bästa bärsprit, säger Truls Nanneson med ett leende.
– Har man det behöver man inte skicka in den till sådana tävlingar. Men priset visar att Hallon håller internationellt hög kvalitet.
Alkohol som valfläsk
Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker har debatterats under lång tid. Tre gånger har det utretts, med olika resultat. Att tillåta fler försäljningskanaler utan att hota det svenska alkoholmonopolet har visat sig vara svårt.
När Ulf Kristerssons (M) regering tidigare i sommar presenterade sin lösning framställdes gårdsförsäljning som något som gynnar besöksnäringen, snarare än detaljhandeln.
– Det här är en efterlängtad frihetsreform som öppnar upp för en växande bransch att fortsätta utveckla sig, sa statsministern i samband med en presskonferens den 5 juni i år.
– Företagare som med hantverk och passion drivit sin näring med begränsade möjligheter att sälja sin produkt, ska nu kunna göra just detta. Kunder som besöker vingårdar och mikrobryggerier ska ha möjlighet att köpa med sig några flaskor hem och svensk besöksnäring ska kunna växa, fortsatte statsministern.
Reaktionerna från branschen har dock varit blandade. I början av augusti framförde Henrik Kihlberg, vd för bryggeriet Nils Oscar i Nyköping, sin kritik på DN Debatt. Den utmålade frihetsreformen kommer med olika slags begränsningar, ”en ytterst olycklig halvmesyr som nu riskerar att motverka sitt syfte”, enligt Henrik Kihlberg.
För att skydda Systembolagets monopol har regeringen nämligen föreslagit att alkoholförsäljning på gårdar bara får ske i samband med visningar och provningar.
Producerar för mycket
Samtidigt är lejonparten av de bolag som uppfyller kraven för att få bedriva gårdsförsäljning just bryggerier – men dessa ligger snarare i fabrikslokaler och på industriområden, än på idylliska egendomar som den i Boge. Henrik Kihlberg förklarar att det är så ölproducenter kan möta de tuffa krav som ställs på livsmedelsproduktion, men också nå ut till kunderna som framför allt finns i storstäderna. ”Fabriksförsäljningsutredningen” hade kanske varit ett bättre namn, föreslår bryggaren från Nyköping.
Nils Oscar tillverkar årligen mer än de 400 000 liter öl som bryggerier max får göra för att komma ifråga för gårdsförsäljning. Därmed riskerar regeringens förslag att göra det helt ointressant för entusiaster att besöka just det bryggeriet, istället för ett där de kan få med sig öl hem.
Regeringens förslag framstår därmed som mer anpassat till den småskaliga och hantverksmässiga produktionen av alkoholhaltiga drycker, inte minst som att ministrarna upprepade det budskapet ett flertal gånger under sin presskonferens i juni.
Men är det verkligen så?
Småskalig oro för gröna skylten
Vi återvänder till Boge bränneri, där Truls Nanneson just fått besök av Jens Enderberg som driver mikrobryggeriet Lost Island i Roma.
De tycker båda att förslaget är bra – för deras besökare.
– Gårdsförsäljning kommer inte att ge mig sådär hemskt mycket för egen del. Däremot så kommer det ge alla gäster väldigt mycket. De kan få med sig någonting hem, och det blir roligare att besöka oss, säger Jens Enderberg.
I stort och helt tycker jag att det är bra.
– Det blir väl ganska strikta regler och kontrollerat och hela det där. Men det får det vara. Det är ändå alkohol och Sverige, så det har jag inga problem med. I stort och helt tycker jag att det är bra, fortsätter han.
Varför ger det inte dig mycket?
– För att vi har inte så mycket besökare. Jag har inte så många visningar och provningar. Så av den anledningen kommer det inte ge bolaget någonting i form av pengar.
Truls Nanneson är inne på ett liknande spår. Ett bra år har bränneriet cirka 200-300 besökare.
– Mer än så kan vi inte ta emot. Men även om vi skulle få upp siffran till 500 personer så är det ändå bara 500 flaskor som de får köpa med sig. Det varken hjälper eller stjälper vår verksamhet.
Vill ha skattelättnader
Jens Enderberg säger att det som verkligen skulle gagna hans mikrobryggeri är differentierade alkoholskatter, där mindre bryggerier får skatterabatt. Så funderar det i samtliga EU:s medlemsstater samt Norge och Storbritannien, med undantag av Litauen, Spanien och Sverige.
För de mindre producenterna är det också viktigt att Systembolaget inte avskaffar sitt tillfälliga, lokala och småskaliga sortiment, något som det statliga alkoholföretaget vid flera tillfällen hävdat att de eventuellt behöver göra om gårdsförsäljning införs. Argumentet är att det skulle ge svenska producenter ännu en försäljningskanal som utländska producenter inte har tillgång till, vilket strider det mot principen om lika behandling.
Systembolaget känns lite som de är kvar i 1970-talet.
Truls Nanneson säger att han inte vill prata om Systembolaget. Redan nu är det en pina att behöva ha att göra med dem.
– Systembolaget känns lite som de är kvar i 1970-talet. Det ska helst bara finnas ett ölmärke, rött vin, vitt vin och sedan inget mer. De tar bort produkter som säljer för dåligt, så det enda sätt att ha sina produkter i deras sortiment är att hela tiden komma med något nytt. Inte för att kunderna vill ha det, utan för att Systembolaget funkar så.
Han hoppas istället på att förslaget om gårdsförsäljning kan ge en boost till dryckesturismen på Gotland.
– För det är ju faktiskt så att vi har sex destillerier, tio, tolv bryggerier och två vingårdar. Vi är den bryggeri- och destilleritätaste regionen i landet.
Drömmen är att något externt företag börjar erbjuda guidade turer som tar besökare till Boge.
– Det är jättekul med besök. Vi vill verkligen ha hit folk för visningar och provningar och för att kunna berätta om våra produkter. Men det är inte det som är vår kärnverksamhet. Vi gör sprit, och blir det för mycket visningar så hinner vi inte med att göra sprit.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.