Några känner varandra sedan tidigare och bildar små klickar.
Elin Stävlid, 27, står för sig själv. Hon är här för första gången, och har tidigare bara sprungit ensam.
– Jag har inte vågat löpträna i grupp förut. Jag har dåligt självförtroende och tror alltid att jag är sämst. Men nu har jag ändå bestämt mig för att prova detta, säger Elin.
Mikael Kaspersson, 49, är här tillsammans med tre arbetskamrater. De är jämnstarka motionslöpare och ser fram emot ännu en intern tävling om vem som springer 21 097,5 meter på kortast tid.
– Jag började löpträna 2003 med målet att springa Göteborgsvarvet. Jag ska göra mitt 15:e varv i år. Jag har varit med på de här kvällarna i fyra år, berättar Mikael.
När det stora digitala uret vid samlingsplatsen har klickat sig förbi 18.00 höjer Göteborgsvarvets Tommy Bäckström rösten så att alla ska höra:
– Välkomna till den här löparkvällen. Vi tränar här på onsdagar för att komma i bra form. Den 19 maj är det dags igen. Alla kan vara med på löparkvällarna, och det kostar inget. Ja, då kör vi väl? Är ni laddade?
Spridda ”ja” och ”jajamen” hörs till svar. Sedan väljer löparna vilken av tre grupper de ska tillhöra under kvällen.
Den snabba gruppen är för dem som tänker sig att springa Göteborgsvarvet under 1.50. Dit går nykomlingen Elin Stävlid.
Hon har tränat klassisk balett nästan hela livet – tills hon slutade för drygt tre år sedan. På nyårsdagen 2015 fick hon ett par löparskor av sin pojkvän.
– Då sprang jag min första runda och sedan har jag fortsatt. Det var ett nytt och bra sätt för mig att få utlopp för all min träningslust, berättar Elin.
Halvmara på lördagen
På lördag ska hon springa Göteborgs gigantiska halvmara för fjärde gången. Som bäst har hon klarat det på 1.40.
Mellangruppen är för löpare som gör varvet på mellan 1.50 och två timmar.
Och de löpare som tar lite längre tid på sig bildar en tredje klunga. Bland dem finns den rutinerade grupplöparen Mikael Kaspersson. Han har visserligen varit under två timmar några gånger men vill ta det lite lugnt ikväll efter två veckor med förkylning.
Varje fartgrupp har två ledare från Solvikingarna, klubben som arrangerar löparkvällarna i Skatås med stöd från Göteborgsvarvet.
Tommy Bäckström har under mer än tio år rest runt i landet och startat sådana här löpargrupper. Antalet växer för varje år. Nu finns det på 38 platser – från Umeå till Ystad.
– En viktig sak är att alla ska kunna vara med oberoende av löpförmåga. Det krävs inget medlemskap och är kostnadsfritt. Man behöver heller inte springa Göteborgsvarvet. Det ska inte finnas några trösklar för dem som vill vara med, säger Tommy Bäckström.
Göteborgsvarvet/Solvikingarnas grupp är inte den enda vid Skatås denna kväll. Flera andra mindre och större sällskap springer i klungor ut i Delsjöterrängen.
Varför är det så populärt att springa många tillsammans?
– Man får kunskap och energi av att springa tillsammans med andra. Många tycker helt enkelt att det är kul att träna i grupp, säger Tommy Bäckström.
– Många kommer till oss för att de inte vill springa ensamma, av olika skäl. En del gillar inte att vara ensamma i skogen. Andra vill ha den extra skjuts som man får av att springa med andra. Man gör lite bättre ifrån sig, tar i lite mer. Sedan är gemenskapen viktig, säger Sonja Roxner, som är en av Solvikingarnas ledare.
Hon är 56 år, har sprungit sedan hon var 18 och har svårt att se sitt liv utan löpning.
– Det går inte. Jag har haft perioder när jag har varit skadad och inte kunnat springa. Då mår jag inte bra, utan blir stressad och lite frustrerad, berättar hon och fortsätter:
– Jag har sprungit massor av lopp genom åren. En rolig sak är att jag springer snabbare nu än när jag var 35, och det kan inspirera andra. De ser att det aldrig är för sent att komma igång.
Denna kväll har Sonja hand om den mellansnabba gruppen. Temat för den här veckans löparkväll är ”fartlek”.
– Det är ett bra sätt att få upp pulsen. Vanlig intervallträning är ganska tuff. När det är fartlek kan du pressa dig lite lagom. Det blir en mer lekfull fartökning, men man får ändå pulshöjningen.
Efter lite mer än en timme har de 70 motionärerna lekt färdigt i skiftande fart. Då har solen smugit sig ner bakom träden.
Utanför Solvikingarnas klubbstuga står bordet dukat. Vatten och sportdryck är upphällt i pappmuggar med bananer och kexchoklad som tilltugg.
Mikael Kaspersson och Elin Stävlid dröjer sig inte kvar vid buffén, utan promenerar sakta upp mot parkeringen för att köra hemåt i kvällningen.
– Man blir sporrad av träna i grupp. Det blir lite som tävling och man ger lite extra, säger Mikael.
Han och arbetskompisarna brukar vara här på alla löparkvällar i Skatås.
Och Elin, som övervann rädslan och nu har genomfört sin allra första gruppträning:
– Det var skoj. När jag springer i grupp inser jag att jag kanske inte är så urkass som jag trodde. Jag är feg och törs nog inte pressa mig tillräckligt när jag springer ensam. Här kände jag att jag har en annan kapacitet, när jag fick lite push från de andra. Det var roligt. Jag kommer nog att göra detta igen.
Jakob Lundberg
