– Vi blev väldigt glada över det, men exakt vad det innebär är oklart, så vi fortsätter jobba för att det ska bli en stark definition som lever upp till kraven, säger Jennie Nyberg, kontaktperson för Fossil free GU.
Hon skulle gärna ha sett att universitetet hade agerat snabbare, liksom Chalmers som för ett år sedan blev det första universitetet i Sverige med att divestera. Men Lars Nilsson, ekonomidirektör på Göteborgs universitet, menar att frågan är komplex och att det finns många faktorer att ta hänsyn till.
– Det finns ju företag som till exempel SSAB som är en stor koldioxidförbrukare, medan företag som Exxon mobil och Lundin oil i sig inte släpper ut så mycket koldioxid i sin verksamhet. Många gånger är det stater, till exempel Ryssland, som äger oljefälten. Jag tycker debatten kan bli lite enkelspårig. Det är viktigt att tänka över vad det är vi vill komma åt. Viktigare än symbolfågan är att vi har en långsiktig hållbar påverkan.
”Liten aktör i sammanhanget”
Göteborgs universitet håller på att formulera ett beslutsunderlag för fondstyrelsen nu och som ska vara färdigt den 7 april. Därefter ska det prövas på marknaden.
– Man kan ju till exempel inte ha så strikta krav att det inte finns någon som kan åta sig vårt uppdrag och lämna in ett anbud, säger Lars Nilsson.
I arbetet med att ta fram det nya beslutsunderlaget finns ett antal forskare på universitetet. En av dem är Thomas Sterner, professor i miljöekonomi. Han menar i stället att det är symbolfrågan som är det viktiga.
– Göteborgs universitet är en liten aktör i sammanhanget. De fysiska effekterna blir inte stora. Det är viktigt att förstå att en divestering inte är lika verksam som en bojkott på konsumentmarknaden. Om halva marknaden slutar köpa apelsiner från Sydafrika så försvinner halva marknaden. Men om hälften av alla fonder slutar att köpa aktier så får det inte nödvändigtvis en jättestor effekt. Därför är det framför allt politiskt och symboliskt att göra detta. Och jag förstår faktiskt inte varför det har tagit sådan tid.
Thomas Sterner medger att det kan vara svårt att veta exakt vad en portfölj innehåller. Många företag äger andra företag som äger andra företag och en del har större ekonomi än Sveriges totala BNP.
– Det skulle bli lite som att garantera att det inte finns minsta spår av nötter i en produkt. Men man kan ju börja någonstans. Man skulle kunna ta ett beslut och säga att den första perioden gör vi så här: vi säljer aktier med huvudverksamhet i dessa områden. Sedan kan man fortsätta med arbetet några år och ta bort företag allteftersom man upptäcker att de har fossilinnehav.
Enkel sak att avinvestera
Jennie Nyberg håller med om att det är signalen som är det viktiga.
– Många av företagen som tar upp olja har en extremt stor makt, till exempel i klimatförhandlingarna nu i höstas. Många visar dessutom ingen som helst vilja att ställa om utan tänker fortsätta ta upp olja. Men om vi vill hålla oss under tvågradersmålet kan vi maximalt släppa ut en femtedel av det de har i sina reserver. Det är det vi vill komma åt. Att avinvestera i dessa företag är en enkel sak att göra, och det finns många svenska exempel som redan har gjort det, säger hon.
