– Jag har tagit tjänstledigt i sex månader, sedan får vi se. Just nu känner jag att jag vill vara här och hjälpa till så gott jag kan, säger hon.

Tanken var först att Kocher Sadek skulle följa med en bil med läkare till gräns­området, men de insåg att hon antagligen kunde göra mer nytta i Erbil. Sedan hon kom för ungefär fyra veckor sedan har hon hjälpt till att samla in mediciner, pengar, kläder, mat och annat som kan behövas i flyktinglägren.

– Läget är akut. Vad jag vet är det ungefär 7 000 flyktingar som har kommit över gränsen till den kurdiska delen av Irak. Det har byggts upp tillfälliga läger för barn och kvinnor, men det behövs all möjlig hjälp, inte minst medicinsk, säger Kocher Sadek.

Som att komma hem

Hon har själv växt upp som kurd i Iran, med flyttade till Sverige som 23-åring. Hennes föräldrar bor numer i Irak, och Kocher menar att flytten på många sätt känns som att komma hem.

– Även om jag har bott i Sverige länge har jag mitt hjärta här. Nu är mina egna barn så stora att jag kände att jag kan flytta hit, och samtidigt försöka göra nytta, säger hon.

Men att hjälpa till är inte helt lätt. Gränsområdet är allt för osäkert, få vågar ta sig dit. Bara att hitta en väg som var tillräckligt säker för den bil med läkare som lämnade Erbil nyligen tog två veckor, säger Kocher.

– Turkiet kan attackera när som helst, samtidigt som de blockerar vägen till Syrien. Jag körde själv bil hela vägen från Sverige till Kurdistan och såg de kurdiska delarna i Turkiet. Så fort jag närmade mig den kurdiska delen var det massa soldater och vapen överallt. Det är en så sorglig utveckling.

Hon menar att det finns en oro även bland kurder i Irak, inte heller de känner sig säkra.

– Erdogan har sagt något i stil med ”er tur kan också komma”. Han hotar, och det går inte att veta om han verkligen menar allvar eller om det är tomma hot. Som det är nu känns han helt oberäknelig.