– Åklagaren valde mellan kontaktförbud och att häkta honom, och tyckte att det räckte att han fick kontaktförbud. Men det gjorde det ju inte, säger hon.

Hon berättar att det rasade in meddelanden på hennes telefon och att det ringde en gång i minuten från hans telefon. Hon anmälde händelserna, men ingenting hände. 

I hennes fall var det inte på tal att exmannen skulle få fotboja, och hon tror inte att det hade gjort någon skillnad om han fått det. Hon har inga förhoppningar om att den lagskärpning som trädde i kraft vid årsskiftet ska göra tillvaron enklare för kvinnor som flyr en våldsam relation. Inte ens om skärpningen faktiskt hade lett till att fler fått fotboja.

– Har det gått så långt så att man behöver ha fotboja för att man inte lyssnar på det man blir tillsagd, då kommer inte den fotbojan att hjälpa. Lagskärpningen är bara för att det ser bra ut, så att politikerna kan säga att de har gjort åtgärder. Hade de verkligen varit rädda om oss som fotbojorna ska delas ut till skydd för, då hade de sett till att plocka bort alla de här individerna från gatan. Det är det enda som kommer att hjälpa, säger hon.

”Går ut på att kränka” 

Den enda nyttan en fotboja skulle kunna göra är om den som utsatts för hot själv kunde se var hotpersonen befann sig, tycker hon. Men så ser inte lagstiftningen ut.

– Och jag tycker att polisen ska hämta in dem varje gång de bryter mot kontaktförbudet. Då borde de häktas fram till domen. Men de kommer väl att bli hemskjutsade av polisen, och sedan händer ingenting, säger hon.

Kan du förstå att man är så försiktig i besluten för att inte kränka integriteten för gärningsmannen?

– Inte när det kommer till den här typen av människor. Hela deras liv går ut på att kränka våran integritet. Det är allt de gör. Då kan man inte få den lyxen tillbaka, känner jag. Då har man förbrukat den rätten. Varför ska han få en massa förmåner när jag inte får några? När det dessutom är han som gör det brottsliga i det hela, säger hon.