Beirutbaserade Mashallah News föddes ur en allmän frustration över mediebilden av Mellanöstern. Under devisen ”disOriented news” är nättidningens motto att ”beskriva kulturella förändringar, sociala frågor och det oväntade, snarare än att upprepa stereotyper och platta bilder”, och artiklarna kan täcka allt från saudiarabiska fotoprojekt och iranska animatörer till en egyptisk beduinfestival. Frilansjournalisten och Beirutbon Jenny Gustafsson är en av grundarna till Mashallah News och medlem i tidningens redaktionskollektiv.
– Jag och en journalistkompis hade irriterat oss ett tag på den allmänna medierapporteringen från området. 11 september-händelserna hade lett till ett ännu starkare betonande av olikheter snarare än likheter, trots att vardagen är densamma här som där – man går till jobbet, skjutsar barnen till skolan och har samma drömmar och livsmål. Så vi bestämde oss för att göra något åt saken, och genom kontakter och kontakters kontakter drog vi igång.
Mashallah News består av en fast redaktionskärna plus medverkande skribenter i nära trettio städer över hela Mellanöstern, från Tunis till Teheran. En designbyrå har byggt upp hemsidan utan kostnad, och alla skribenter medverkar ideellt. Utöver pengar från ett fåtal stödfester har nättidningen inga intäkter att tala om, men förhoppningen är att i framtiden kunna söka något slags stöd. Uppmärksamhet har Mashallah News redan fått – 2011 belönades tidningen med FN-priset World Summit Youth Award.
Har ni några tankar kring varför nyhetsbevakningen från Mellanöstern ser ut som den gör?
– Makt, pengar och en gigantisk industri där folk tjänar på att måla upp en fiendebild av andra. Samtidigt påverkas vi av de bilder vi växer upp med, som i mångt och mycket präglar hur vi ser världen. Ända sedan kolonialtiden är det alltid västvärlden som definierat spelreglerna för allt från förmedling av information till de kläder vi har på oss. Bara en sådan sak som att de kläder som inte härstammar från västvärlden alltid benämns som ”etniska kläder” – slips och kostym är lika etniskt det, säger Jenny Gustafsson.
Kan ni skriva om vad som helst?
– Det tycker jag att vi kan. Beirut, där delar av redaktionen är baserad, har traditionellt varit en av de mest liberala städerna i regionen. Hit har journalister, poeter och andra kommit från länder som Syrien och Egypten för att kunna prata fritt och diskutera revolutionen. Efter den arabiska våren har också locket lyfts av i regionen som helhet. Däremot får man ibland tänka till vad man publicerar angående Israel-Palestina-konflikten. I Libanon är det olagligt att ha någon som helst affärsförbindelse eller kulturellt samarbete med Israel.
Utifrån dina egna erfarenheter, hur är det generellt att verka som journalist i Libanon?
– Efter det långvariga inbördeskriget finns en naturlig skepsis mot journalister som kommer med sina kameror. Allt blir lätt väldigt politiserat, och fortfarande finns stora politiska fraktioner inbyggda i samhället. Å andra sidan kan folk även vara otroligt öppna, komma fram till dig och vilja dela med sig av sina berättelser. Att jag själv talar arabiska underlättar också något oerhört.
Viktiga berättelser
Jenny Gustafsson har i Mashallah News skrivit om allt från armenisk-ättade matförsäljare i Beirut till syriska konstnärers bilder av det egna inbördeskriget. Bland de mest minnesvärda reportagen hon gjort finns ett från Libyen, något år efter det att kriget brutit ut.
– Vi var i Misrata, en av de städer som drabbats allra hårdast, och träffade där på två filippinska kvinnor som jobbade som lärare. Libyen har generellt sett inte haft så många välutbildade, men däremot mycket pengar från oljan. Så många läkare, lärare och sjukvårdspersonal, i synnerhet från Filippinerna, har kommit dit för att arbeta. Många av dessa gästarbetare stannade kvar under kriget, och de två kvinnorna vi träffade volontärarbetade på ett krigssjukhus där de hjälpte till att ta hand om svårt skadade människor. Hela situationen satte verkligen blixtbelysning på frågan kring arbetsmigration – hur människor reser från länder som Filippinerna eller Bangladesh för att vara här i flera år och inte få träffa sina barn, samtidigt som man gör detta för att ge barnen en ekonomiskt tryggad uppväxt. Det kändes viktigt att få berätta om.
Politiska bloggare
Internet och ökad digitalisering har de senaste åren inneburit helt nya möjligheter att få ut alternativa nyheter och åsikter, något inte minst den arabiska våren har visat med sin trotsande digitala aktivism. Ett exempel Jenny Gustafsson framhåller är nättidningen Jadaliyya, även den ideellt driven och med en rad medverkande akademiker, journalister och aktivister från arabvärlden.
– Det har hänt otroligt mycket bara under de senaste åren – sociala medier och bloggar har verkligen ritat om hela det arabiska medielandskapet. Det är lustigt hur begreppet ”bloggare”, som i Sverige ofta innebär någon som bloggar om ”dagens outfit”, här istället betyder att man är politiskt aktiv och ett hot mot makten. Däremot finns knappt alls några podcasts här, vilket jag kan sakna. Det hoppas jag att Mashallah News kan dra igång och testa när tiden och budgeten finns.
Viktigt för historieskrivningen
Nyligen publicerade Mashallah News sin första bok, Beirut Re-Collected, en samling berättelser och essäer från staden Beirut som ges ut på engelska och franska.
–Vi ville ge ut den även på arabiska men förläggaren var tyvärr inte intresserad av det, berättar Jenny Gustafsson. Planen är att fortsätta ge ut fler reportageböcker enligt samma modell – näst på tur står en upplaga signerad Istanbul.
– Istanbul ligger på samma sätt som Beirut på gränsen mellan öst och väst, med ett levande kulturliv och många unga som tar plats. Bokkonceptet är detsamma som med Mashallah News, att lyfta fram de berättelser som inte får rum någon annanstans. Vi letar helt enkelt efter de försvunna berättelserna – de som annars riskerar försvinna helt ur historieskrivningen.
