Porten vid Stora Torg i Kristianstad leder in i en nybyggd ljus foajé som har något officiellt men ändå klart tillgängligt över sig. Här samsas regionfullmäktige och Kristianstads kommunfullmäktige i lokalerna som invigdes i mars i år. Regionfullmäktige lämnade då de större 70-talslokalerna på andra sidan staden och flyttade in i en byggnad där bara skalet är kvar sedan förut.
Men även om byggnaden nu syns tydligt för Kristianstadborna och tågresenärerna, så behöver regionens högsta styrande organ i sig märkas ännu mer. Landstingsvalet är ett val som för många väljare hänger med av bara farten. För Malmöborna är det kanske inte så märkligt – första gången vi kunde rösta i ett landstingsval var 1998, tidigare var Malmö, tillsammans med Göteborg och Gotland de enda kommuner som inte hade något landsting – utan kommunen hade även hand om sjukvårdsfrågorna.
När ETC Malmö besöker byggnaden är det dags för sista ordinarie regionfullmäktige före valet. Det innebär att ledamöterna samlas i plenisalen med start klockan 10.00 för en lång dags möte under denna junitisdag. Färgglada och somriga kläder i kombinationen med en solig varm dag gör att det är lite av sommaravslutningskänsla i salen.
På tavlan bakom presidiet står punkterna på dagordningen som diskuteras, vilka talare som är anmälda och hur lång talartid. Akustiken är påfallande dålig och allt eftersom dagen lider så ökar mumlet bland de folkvalda och tjänstemännen som sitter längst bak. Bakom dem finns en åhörarläktare med en handfull besökare.
Åhörarna blickar ut över en av Sveriges största folkvalda församlingar med sina 149 ledamöter. Det är bara riksdagen som är större och lika stora är Västra Götalandsregionen och Stockholms landstingsfullmäktige.
”Jag brukar ha stor tolerans”
En av dagens punkter är ett beslut om tilläggsbudget, som bland annat innehåller 30 miljoner kronor för finansiering av sommarsatsning och lönesatsning till barnmorskor på förlossningsavdelningar. Bland talarna finns en som sticker ut, som uppenbart inte håller sig till ämnet. Han pratar om burka och om att partiet Fi inte behövs i Sverige. Personen är Sverigedemokraternas Lars-Johan Hallgren. Regionfullmäktiges ordförande Annika Annerby Jansson bankar efter ett litet tag med klubban i bordet.
– Jag brukar ha stor tolerans med utsvävningar, men detta har inget med punkt sex ”Tilläggsbudget 2014 ” att göra. Har du något att säga om den punkten? frågar hon.
Han svarar nekande och förklarar att då har han inget mer att tillägga. Medan de andra håller sig till ämnet och är uppenbart pålästa har Sverigedemokraternas inlägg en annan karaktär. Men ledamöterna i regionfullmäktige börjar att bli vana.
– Sverigedemokraterna och Lars-Johan Hallgren tar alla chanser att prata om samma sak, oavsett vad som står på dagordningen. Visst kan vi andra ledamöter gå upp i talarstolen och säga att inlägget inte hör hemma där. Men det behövs inte. Vi litar på Annika Annerby Jansson. Hon gör ett bra jobb som fullmäktiges ordförande. Hon lyssnar av och avbryter när det behövs, säger Vilmer Andersen, gruppledare för Vänsterpartiet i fullmäktige.
Annika Annerby Jansson är även ordförande i Lunds kommunfullmäktige. Trots den formella rollen så bjuder hon också på några skratt, som när hon snärjer in sig i propositionsordningen strax före lunch. Men hon reder ut det. Det märks att hon har vanan inne.
Kommun och landsting lika
Regionfullmäktige bevakas på plats av en handfull journalister, men filmas och sänds på webben också. Här kan både journalister och intresserad allmänhet följa debatten.
Vilmer Andersen tycker att likheterna mellan kommun- och landstingspolitiken är stora. Han har erfarenhet från båda. För regionen är han gruppledare, det innebär att han har 60 procent av den ersättning som ett regionråd har, som i sin tur arbetar heltid med regionpolitiken. Men för att ett parti ska få regionråd krävs det elva mandat eller mer. Vänsterpartiet har sex platser.
– Sakfrågorna i regionen är givetvis olika. Men det har varit en tuff period med stora nedskärningar inom sjukvården både när det gäller personal och antalet vårdplatser som också speglas i ett tuffare politiskt klimat, säger Vilmer Andersen.
Hans hjärtefrågor är kollektivtrafiken och de regionala utvecklingsfrågorna. Just de regionala utvecklingsfrågorna upplever regionrådet Christine Axelsson (S) som relativt okända för skåningarna. Det bekymrar henne lite att regionens uppdrag med utvecklingsarbetet – tillväxtfrågor, miljöfrågor och klimatfrågor – inte uppmärksammas på samma sätt som sjukvårdsfrågorna och att medborgarna inte heller ser att sjukvården är beroende av regionens utveckling.
– Många medborgare vet inte att vi har det uppdraget också. Vi måste informera mera. Men sitter vi i ett glömt parlament för den sakens skull? Nej. Men lite okänt.
Christine Axelsson påpekar dessutom att om man ska vara korrekt kan man inte kalla det för ett parlament, för ett sådant har lagstiftande makt.
Vinster i vården engagerar unga
Christine Axelsson är regionråd och en av 15 ordinarie ledamöter i regionstyrelsen, regionens verkställande organ, som leds av moderaternas Pia Kinhult. Regionstyrelsen bereder också alla ärenden för fullmäktige. Men någon mer post i regionstyrelsen blir det inte för Christine Axelsson efter valet, oavsett valutgång. Hon har bestämt sig för att trappa ned.
– Jag har varit regionråd i 16 år, heltidspolitiker i 20 år. Jag lämnar med gott mod – det finns nytt folk som det är dags att släppa fram. Men jag kommer att stå på valbar plats till fullmäktige.
Generellt sett är det något svårare att locka folk till regionalpolitiken än till kommunalpolitiken tror Vilmer Andersen.
– I Vänsterpartiet har vi en hel del unga som är intresserade av att jobba med regionens frågor. En fråga som engagerar mycket nu är vinstuttag i vården.
För att göra regionfullmäktiges arbete mer känt har Vilmer Andersen ett förslag:
– Jag skulle gärna se att vi har gemensamma medborgarkontor för kommun och landsting i alla kommuner. Det är egentligen naturligt eftersom vi råder under samma lagstiftning, alltså kommunallagen.