BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det här är inte en bok som har skrivits för min skull, det är en bok för oss romer, säger Gina som inledning på boksläppet.
Frustration över mytbildning
För Erikas del uppstod en frustration över att missförstånd och moderna myter används som oemotsagda sanningar i debatten om romer.
– Det gjorde mig arg och det var också en anledning till att skriva boken, säger Erika Oldberg som tog tjänstledigt för att få skrivtid.
Det har blivit många samtal de två emellan. Och det är många tunga minnen som Gina har varit tvungen att plocka fram.
Lämnades på en bänk
Hennes barndom är en historia om fler svek än vad något barn borde få vara med om. När hon var fem år gammal lämnade hennes mamma henne på en bänk i den rumänska hemstaden Tirgu Jiu och kom aldrig tillbaka. Den uppmärksamma kvinnan Maria såg henne och tog hand om henne, men det blev inte historiens lyckliga vändning. När berättelsen ger hopp om att nu ska det ändå blir bra, upprepas sveken, av andra närstående, så som morfadern som spänner fast henne och piskar henne. Den person som dyker upp som en räddande ängel är Valeriu som blir hennes man. De har nu varit gifta i tolv år och har tre barn. I boken skildras Valeriu oftast i varma ordalag, men det finns också en konflikt i att Gina talar och tar plats. Inte helt passande för en romsk kvinna. När de kom hem till barnen våren 2016, efter nästan två år borta, kom de hem till ett hus där taket är på väg att falla in, där den yngste sonen inte känner igen sin mamma och där de två äldsta sönerna inte accepterar föräldrarna fullt ut.
– Erika kom ner för att besöka oss och för att fortsätta på boken. Men jag kunde inte låta henne bo i vårt hus, i ett sådant hus kan inte en vanlig svensk bo. Då skämdes jag över vårt hem och vårt liv, säger Gina.
Det var där Erika hade tänkt att boken skulle sluta. Med att Gina äntligen kom hem till barnen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Men hur slutar man en bok om en person vars liv fortsätter? Och sedan kom Gina och Valeriu tillbaka till Sverige för att plocka blåbär.
Gina förklarar att hon inte kunde stanna i Rumänien. Där tjänar hon och hennes man inga pengar alls.
Boken fortsätter med bärplockningen. Och beskriver att inget blev som de hade tänkt med bärplockningen. Det blir inga pengar trots att de har plockat så många bär.
– Jag har hoppats så många gånger, men det har aldrig blivit som jag har hoppats, konstaterar Gina.
Till slut hittar Erika ändå sitt slut. Boken avslutas i augusti 2016, och Socialdemokraterna kommer med ett utspel – de överväger att förbjuda tiggeri. Med den meningen avslutas boken.
"Så mycket okunskap nu"
Pengarna för böckerna ska de dela på, hälften var. Men Gina berättar att hon skulle ha velat att boken skrevs även om hon inte hade fått betalt.
– Jag vill att romernas och min situation berättas. Det är så mycket okunskap nu. Hur det än är så har Gina Ionescu ändå hopp om att hennes barn ska få en bättre framtid. Hoppet stavas skola, som i teorin är gratis i Rumänien. Däremot kostar material och skolböckerna. En spottstyver med svenska mått, men för en fattig rom i Rumänien är det stora pengar. Så stora att under ett år kunde Ginas och Valerius barn därför inte gå till skolan. Tack vare stöd från människor i hennes omgivning här i Sverige går barnen i skolan igen. Frågan om hennes barn kommer att få ett bättre liv än vad hon har haft ger ett väldigt säkert svar:
– Ja, för de går i skolan, svarar hon allvarligt, säkert och med stadig blick.
